Jovisst, man känner ju sig onekligen som en charterturist när det här dimper ner i brevlådan. Det ska verkligen bli spännande att se vad som lurar bakom ”all-inclusive”-begreppet. Ja, jag har aldrig rest på det sättet tidigare… av anledningen att konceptet egentligen inte lockat mig till 100% och att jag oftast är ganska bra på och tycker att det är kul att sätta ihop mina egna resor efter egen budget.
Ja, jag vann! Mitt tidigare inlägg om Kappadokien dom var ett bidrag till Solresors resereportertävling charmade dem visst och resan till Side och en veckas bloggande från Hotel Narcia Resort är min och mitt, icke alltför svårövertalade och fina, sällskaps. Jag kan bara le :).
Vi lämnar Sorrento och bussen vinglar upp i bergen och mot Amalfikustens branta och taggiga sidor som rasar ned mot havet. Vägarna gör oss åksjuka men bjuder samtidigt på så många ”Wow” från alla bussens passagerare att det blir lite fånigt, fast alla fattar. Första målet är Positano där vi njuter av söta intryck och laddar inför dagens vandring mot Priano.
Vi lever livet i Sorrento och har inte riktigt tid för uppdateringar här bland en massa aktiviteter, det kommer senare. Det finns dock massor av bilder på mitt (Sofias) Instagramkonto för er som är nyfikna och inte orkar vänta.
Länk till Istagrambilderna:
instagram.com/cocosoff
För att underhålla er medans vi njuter av Italiens skönhet så ska ni så klart gå in och rösta på mitt (Sofias) bidrag i Swedavias fototävling. Jag uppmanas att leta fram mitt ”bästa” felköp från semesterresan men då jag rensat ganska kraftigt bland attiraljerna på vinden så har väl ett och annat redan hunnit transporterats mot sopstationen. MEN så kom jag på, i en kista på vinden låg de och väntade på ”the Kodak Moment”.
Min motivering för fotot på Swedavias tävlingssida (Gå in och rösta och hjälp mig till Istanbul!):
”Påsydda på backpacker-ryggan trodde jag att jag var coolast, jag var ung och kringflackande och flaggorna visade hur berest jag var. Framför mig såg jag hur hela väskan snart skulle vara slitet täckt av världens länder. Hur tänkte jag?
Som vanligt (ni vet) är jag sent ute och det är handtvätt, fusk-tumling och strykning på alltför höga temperaturer. Ingen idé att tänka att det på något sätt skulle kunna vara annorlunda, jag har accepterat mitt ”handikapp” som ”sista-minutare” och ser det som en del av tjusningen med att åka bort.
Hanna har sett till att vi hinner ner till Sorrento innan skymning. Ja, vi lämnar Borås redan klockan 04:45 imorgon bitti och då skulle man väl kunna säga att delar av sällskapet egentligen föredrar att sova djupt. Nåväl, Italien väntar så det kunde varit värre ;).
Snorklingsdag med brända ryggar och vackra fiskar. Waimea Bay underhåller oss med tjusiga korallrev.
Nordic Outdoor på Svenska mässan i Göteborg. 3-5 maj!
Bild lånad med tillstånd av Nordic Outdoor. Se fler på deras Facebook-sida.
Egentligen ser jag fram emot en riktig latar-helg med mycket sömn och trevligt sällskap. Samtidigt får jag syn på att det är dags för Nordic Outdoor på Svenska mässan och jag måste ju säga att det låter fantastiskt kul att få prova på Stand Up Paddleboard, paddla kajak i Valhallas 50-metersbassäng eller testa om klättring går bättre nu än tidigare katastrofala försök (tveksamt dock). Massor av föreläsningar av en mängd äventyrsfolk och filmvisningar står också på agendan.
Så, efter en dag med bärande ner för trappor, loppis-säljsnack, växelpengs-logistik och bärande uppåt igen är kroppen trött och vilar nu välförtjänt tungt i soffgropen med ett stilla glas rött som enda sällskap. Min ödmjuka önskan var ju mer klirr i resekassan och det blev det, med bonusen mindre saker att bära tillbaka.
Förberedelser inför loppis. Jag är en samlare, eller var i alla fall. Nu vill jag att andra ska ha mina saker, att de får lämna instängda skåp och kyliga vindar och hitta en värdig plats hos någon som vill ha dem. Kanske hoppas jag på att det blir till en ny resa i kassan till mig istället, lite i alla fall ;)?
Höga hus, surfingbrädor på rad, palmer och en vit strand. Hmmmm… kan det bli så mycket bättre?
Waikiki är mytomspunnet och underbart!
UCPA Resor. Ja, de har dykt upp bland mina vänners ”Likes” på Facebook den sista tiden så jag blev såklart lite nyfiken på deras video. Gillar den skarpt!
UCPA Resor – Upplev äventyr på sommaren from UCPA Resor on Vimeo.
Själva konceptet för UCPA är vid första anblick definitivt mer tilltalande för mig än många andra resebyråers MEN samtidigt beskriver de sig själva som ett slags ”vuxenkollo” där allting ingår. Känslan säger mig slutligen att det kanske egentligen inte är annorlunda från ett traditionellt ”all-inclusive”, fast med en annan målgrupp och med andra aktiviteter.
Pico de Europa
Förvisso tycker jag att järnstaket i naturen ser förskräckligt ut och att det är lite läskigt när byarna man passerar är för pittoreska men annars verkar ju det här landskapet mer än bara sevärt!
Ännu hellre vid havet. Utomhus i skuggan av varm sol och barfota. Fast att kunna välja mellan Borås eller Halmstad, skolan eller hemma eller biblioteket funkar också. För stunden. Idag blev det bibblan med utsikt över Nissan och stadsmåsar som leker i vattnet.
När det ganska snart är dags för Italien igen sitter jag och tänker på 2009 års rundresa. Jag fastnade för ett mysigt Sestri Levante i Ligurien som var ett perfekt avslut av kustliv innan jag tog mig norrut mot Milano igen.
Eller så tar man en pizza!? Italien 2009
Det är inte bara för mig som LCHF:are som maten blir ett problem i Italien. Vem som helst kan bli helt snurrig av att sitta och glo på en icke-”turistanpassad” italiensk meny och ja, jag har varit där med rynkan i pannan och parlören i näven.
På bloggen All about Rome – Rombloggen finns en alldeles strålande guide (Konsten att beställa rätt på en italiensk restaurang) för oss som inte riktigt fattat än. Jag ska försöka mig på en egen beskrivning med utgångspunkt från hans punkter.
Jag är kost-nörd, en sådan där LCHF:are med sektvarning ända ut i fingerspetsarna, jag äter flera ägg om dagen. Jag krånglar och bökar, undviker och ratar. Dessutom har jag just börjat halvdagsfasta, jag har hört att det ska vara utomordentligt bra. Mer än allt det är jag livsnjutare, jag reser.
Om jag skulle få för mig att tälta en sommar så skulle det inte vara alls så tokigt att ha det här 4-mannatältet i Wolkvagnsbusstorlek. Superfint!
Det är feria i Malaga, flamencomusiken hörs över staden och klänningarna är nystrukna och färgglada. Det är augustivarmt och festen är konstant.
Det här…
…eller det här?
Eller både ock?
Efter en födelsedagsfirande helg med finaste vännerna och kärleken så tackar jag livet för vad jag har och tar inget av det för givet. Presenter i all ära men människor ger ork och energi när saker känns tunga och mina dömer mig inte när jag gör fel eller annorlunda, inte så mycket i alla fall. De orkar lyssna när jag gnäller, eller säger till mig att det är nog med sådant. Det är vad jag har. Vad önskar jag mig sen?
