Athen – ett besök på Akropolismuseet

Jag ignorerar de aggressiva inkastarna i Plakas turistiska kvarter, finner lugnet på en takterrass lite längre upp mot Akropolis-klippan. Beställer in saganaki och korv, det bästa Grekland har att bjuda. Athen breder ut sig, vit och glittrande i de solstrålar som letar sig ned mellan molnsjoken, precis så som jag minns henne. Fast ungefär 30 grader kallare nu; hösten har fått fäste.

Athen breder ut sig.

Athen breder ut sig.

Välkända gator väcker minnen. De värmer mig, liksom infrastrålarna på uteserveringen, där jag sjunker ned i min bok. Duktigt med kaffe gör också gott.

28 oktober är helgdag i Grekland. Man firar nej-dagen, eller ochí-dagen. Det man sade nej till var Mussolinis förslag 1940 att låta axelmakterna använda sig av grekiskt landområde. 2014 firar jag och övriga turisthorder med ett gratisbesök på Akropolismuseet. Sist jag var här hade de ännu inte öppnat och nyfikenheten är stor. Museets tre våningar representerar klippans egna nivåer, som även kan ses genom husets glasväggar. Första våningen visar fynd från utgrävningar på Akropolis sluttningar. Bostäder och mindre helgdomar. Vardagsliv, pedagogiskt presenterat. Så uppför trappan, som genom propyléerna på det riktiga Akropolis. Arkaiska skulpturer och lämningar från olika tempel. Huvudpersonen är Erechteion med de fem kvarvarande karyatiderna, men samlingen av arkaisk skulptur är fascinerande och ger en föreställning om hur dagens ganska renskrapade klippa kan ha tett sig för den antika besökaren. Översta våningen är helt dedicerad till Parthenon, templet som de flesta förknippar med såväl Akropolis som Athen. Många av relieferna, som bl.a. avbildar scener ur mytologin, finns idag på British Museum, som jag besökte i september och jag försöker att fylla i luckorna med minnet. Tyvärr är det inte tillåtet att fota i Akropolismuseet, men en bild från British Museum får illustrera mina intryck:

Lapiter och kentaurer i fejd

Lapiter och kentaurer i fejd

Parthenon

Parthenon

Kulturellt berikad återvänder jag till ett frostnupet Sverige. Både kropp och själ har fått sitt. Men när jag återser Athen nästa gång, hoppas jag på lite mer värme.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger... Instagram         
Det här inlägget postades i Resereportage och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.



Kommentarer inaktiverade.