Gran Canaria – vandringsön

Mandel i blom

Mandel i blom

Mandelträd blommar i olika nyanser av rosa. Kaktus och agave kantar de månghundraåriga stigarna  som löper över Gran Canaria. Luften är förförande vårfrisk och det faktum att en svettfläck av episka mått breder ut sig på min rygg är mig helt likgiltigt. Det går uppför. Jag stannar för att fylla på vätska och vänder blicken mot dalen. Plockar fram kameran ur ryggsäcken.

Gran Canaria är – lyckligtvis –  mer än kräftröda svenskar i crocs, kiss i barnpoolen och google translate-relaterade missöden på tapasmenyerna. Det är också den gröna ön, den bergiga ön, den artrika ön. Vandringsön.

Vätskepaus med utsikt

Vätskepaus med utsikt

Dagens vandring är arrangerad av Rocky Adventure, som vill ge Gran Canaria ett nytt ansikte – det äventyrliga Gran Canaria, det som finns bortom playan. Maspalomas sandvidder må vara perfekta för horisontalläge i sällskap av boktraven, men ökenklimatet är inte det enda njutbara. Vilket jag är fullt medveten om där jag står och pustar ut på stigen med grönskan som breder ut sig nedanför.

Bussfärden upp till byn Santa Lucia, där vi startar, innebär idel förtjusta utrop från medpassagerarna; vyerna ger en försmak av såväl skön som dramatisk natur. Till vänster stupar det brant och möten på vägen blir knepiga, men hanteras artigt. Vår ciceron Björn berättar under tiden om den unikt mångskiftande naturen och om Gran Canarias historia. Och ja, romarna har också varit här, om än bara i handelsärenden; fynd av amforor på havsbotten bekräftar detta.

Från bussfönstret

Från bussfönstret

Den första biten till fots blir lite av ett test; hänger man med bra passar kanske den lite längre och brantare turen. Annars finns ett kortare och mindre brant alternativ. Jo, som är mitt resesällskap denna gång, väljer det senare, medan jag litar på att gymtimmarna med benpress och knäböj ska hjälpa mig upp på berget. Och det går fint.

El camino

El camino

Matsäck intas med vidsträckt vy över östra delarna av ön. De gamla stigarna, los caminos reales, anlagda av spanska kronan, slingrar sig över synfältet, mitt i allt det gröna. Terrasseringar från gamla odlingar ger form åt landskapet och närmare kusten syns vita fält som gömmer på tomatodlingar i hård konkurrens från nordafrikanska, billigare, dito. En av de inhemska varianterna slinker ned i gott sällskap av ett kokt ägg och makrill på burk. I all sin enkelhet.

Lunchvy

Lunchvy

Sedan nedåt, genom ravinen. Inte lättare, men annorlunda. Jag kommer i samspråk med ett sällskap som visar sig ha norra Tyskland som gemensam nämnare och vi talar om Hamburg och Kiel och tyska kasus. Ett gäng tyska vandrare som passerat medelåldern passerar även oss. Hälsningsfraser utbyts utan tanke på några kasus.

Mandelblomsvy

Mandelblomsvy

Vandringen mynnar ut i ett grottbostadsområde och där påträffas även andra halvan av gruppen. Jo har en glass i handen och ser nöjd ut. En kaffe och en busstur senare sitter vi i hyrbil mot Las Palmas; ett trevligt stockholmspar erbjuder skjuts. De har tagit tre dagsturer under sin vecka här. Vandring visade sig vara deras grej – senare i år blir det Sierra Nevada.

På kylning i hotellrummet ligger en flaska cava påpassligt och väntar. Den tar vi med upp på takterrassen där kvällssolen i skön allians med bubblet kröner en riktigt fin dag.

Jag bokade min resa på Ving, Johanna körde reguljärt på Norewegian.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger... Instagram         
This entry was posted in Inspiration, Resereportage and tagged , , , , , , . Bookmark the permalink.



Comments are closed.