Italien i vacker sensommar – Andra kapitlet

Bergamo
Bergamo - Citta Alta
Kvällssolen värmer staden och när jag kliver av flygbussen är skymningen nära i Bergamo. Jag drar runt min resväska som jag efter noga övervägande valt framför min vanliga ”backpacker-rygga” och de små plasthjulen dundrar mot kullerstensgatans rundade stenar. Jag anar att jag är nära den adress jag har på min handskrivna lapp men får inte riktigt grepp om var jag är. Några kvinnor som ser min frågande uppsyn försöker hjälpa mig på rätt väg men min italienska är begränsad till ”Gratzie”, ”Per favore” och ”il conto” och deras engelska imponerar inte heller. Vi får oss dock ett gott skratt tillsammans och i samma stund sniker en moped mina tår på trottoarkanten för att bromsa in mitt emellan mig och kvinnorna. Den unga tjej som kliver av innan mopeden hunnit stanna presenterar sig som Robin. Jag blir förvånad, då den Robin jag förväntat mig möta upp skulle varit en man, men namnet stämmer och jag är glad över att se henne.


Det är hon, Robin, som ser till att jag till sist kan pusta ut på mitt Bed & Breakfast och där duschar jag av mig dagens resdamm och kliver ut i en, förutom mig själv, tom lägenhet. Med kameran runt halsen, passande den turistidentitet jag just antagit, tar jag mig upp på terrassen där utsikten över Citta Alta (den gamla stadsdelen på kullen i Bergamo) är bedårande. Jag vill dela utsikten och stadens avlägsna dån med någon och jag tänker på mina kära där hemma en stund. Kvällen säger nu adjö till det allra sista av dagens ljus och jag finner mig till ro med min ensamhet igen när långa skuggor sakta planar ut för att till sist försvinna helt.

Cincopa WordPress plugin

Trots mörkrets infall är kvällen ganska tidig men magens kurrande avslöjar en lång resdag utan stadiga måltider. Jag beger mig ut på gatorna igen fast utan tung väska den här gången. Kartan i min hand gör strax väldigt liten eller alls ingen nytta och när jag slutligen hittar fram till en uteservering som över huvud taget är öppen gör jag det med slitna fötter och en frustrerande hunger som gör mig alldeles svag. Jag slår mig ner, gör min beställning och plockar upp min bok i tron om att jag ska få pusta ut med den som enda sällskap, vilket är just vad jag önskar efter en slitsam dag och med blodsockerkurvan i botten. En äldre mans nyfikna blickar går dock inte att ignorera och jag finner inte alls ro till att fördjupa mig i boken då jag blivit centrum för samtalet runt mig. Jag dras sakta in i det och det förs på italienska med enklare engelska som komplement. En kvinna slår sig oblygt ner vid mitt bord, hon slår ut med händerna mot mig som att hon just ställt mig en fråga men när hon märker min osäkerhet ger hon mig ett varmt skratt. Jag nöjer mig med ett försiktigt leende. Snart sitter fler vid mitt bord och jag passar på att fråga mannen som pratar bäst engelska vart jag befinner mig. Det är skönt att veta vart på kartan jag är igen.

Vi pratar under hela min måltid vilken består i välsmakande pasta. Namnet på rätten försvinner lika fort från minnet som menyn från bordet. Blixtsnabbt, som att de är rädda för att jag skulle hinna beställa något mer, jag är kvällens sista ätande gäst. Jag avböjer sedan vänligt men bestämt en inbjudan från mina bordsgrannar till nästa kvarterskrog. Jag är dödstrött och går istället hemåt för välbehövlig vila.


Till stads
Härligt utsövd intar jag min italienska frukost på takterassen, får en sockerkick som heter duga och gör mig raskt iordning för att komma ut på stan. Nu ska det bli Citta Alta för hela slanten! Jag småspringer nerför trapporna från mitt hostel, ivrig att få komma ut i solen och värmen utanför och med färdriktningen klar på kartan kan det inte gå fel.

Jag hinner inte mer än utanför dörren innan jag fastnar. Citta Alta får vänta lite till, det är marknadsdag och jag kliver ut mitt bland alltihopa! Passar på, river runt i varenda sko-låda men inser att klackarnas centimetrar på dessa små italienska läckerheter är alldeles för många. Mina varma skandinaviska jättefötter vill dessutom inte plåga sig ner i alldeles för små storlekar, sko-inköpen får göras på annan ort. Någon timma senare spatserar jag istället därifrån med en trevlig liten handväska och sockerkicken som planade ut ganska snabbt efter frukost ersätts nu med shoppingrusets fröjd. Livet leker!

Sådär, ompackad i nya handväskan ligger linbanan upp mot Citta Alta äntligen framför mig och jag lyckas efter lite trixande lista ut hur man får en biljett ur automaten innan jag kliver in i vagnen, förväntansfull som en 5-åring när chaffören tar plats. Kameran är påslagen när vagnen börjar jobba uppåt och jag slåss lite lagom diskret med barnen om utsiktsutrymmet vid fönstren, man är ju liksom vuxen men vill samtidigt inte ha dåliga fotografier bara för att de små ska se bäst. Jag känner föräldrarnas blickar men när jag vänder mig om ser de inte alls besvärade ut av att jag föser deras barn åt sidan, snarare roade. Jag knäpper mina bilder och passar sen på att spana in chafförsjobbet, mannen längst fram verkar fixa banan galant och strax är vi uppe, framme.

Citta Alta har själ, och trots alla turisthorder som irriterande långsamt sniglar sig fram i de mest populära gränderna så finns det något speciellt kvar. Jag slår mig ner flera gånger under dagen bara för att se om jag kan fånga upp känslan. Den finns där mellan gatustenarna och hustaken, den gömmer sig mellan husväggarna men aldrig länge.

Cincopa WordPress plugin

Som att gränden jag befinner mig i stulit ljuden tidigare hörs plötsligt slutet på ett musikstycke som rundas av med applåder, studsande mellan byggnader när jag kommer runt nästa hörn. Jag drar mig åt det hållet jag har för mig att torget var och alldeles nära kommer jag rätt in i en stor ansamling människor, rätt in i festligheter. Kvinnor i folkdräkt, katolska präster i lustiga hattar, något är på gång. Kvinnorna dansar och sången är lite underlig men tilltalar mig. Jag misstänker fest och vandrar mig bort bland olika aktiviteter en stund, känner mig upprymd och det märks att jag delar känslan med så många andra, andra som också verkade förvånade över festen.

Det är eftermiddag och jag är tillbaka på mitt rum. Innan jag avslutar dagen lånar jag en välbekant IKEA-mugg i köket, häller upp ett glas vin i den och slår mig ner på mitt solvarma balkonggolv med en bok. Underbart.

Cincopa WordPress plugin

Fortsättning imorgon… mot Pisa.

Läs alla 7 kapitel:
Italien i vacker sensommar – Första kapitlet
Italien i vacker sensommar – Tredje kapitlet
Italien i vacker sensommar – Fjärde kapitlet
Italien i vacker sensommar – Femte kapitlet
Italien i vacker sensommar – Sjätte kapitlet
Italien i vacker sensommar – Sjunde kapitlet

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger... Instagram         
Det här inlägget postades i Album, Inspiration, Resereportage och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.



Kommentarer inaktiverade.