En solig dag som denna tar jag cykeln efter skolan och drar iväg mot Old Town. Lite sightseeing ska hinnas med och Old Town ska man visst ha sett när man tillbringat tid i San Diego. Jag har varnats för turistghetto av värsta slag så jag vet ungefär vad jag har att förvänta mig.
Jag vinglar omkring på min alldeles för låga sadel, knäna hamnar under hakan och det är svårt att få upp farten men jag har inte bråttom. Solen har lång tid kvar på himlen och att cykla vilse bland lummiga kvarter med tjusiga vyer gör mig ingenting. Jag försöker öva min spanska på en mexikansk byggnadsarbetare men han förstår min karta lika lite som jag.
Old Town ligger till sist framför mig och jag hittar en stolpe att kedja fast min tvåhjuling vid, den ser märkligt ny ut där den står lutad mot husfasader i 1800-talsstil. Jag undrar hur poppis det är att parkera här.
Det känns som att jag kliver in i en slag ”Doctor Quinn”-värld fast full av mexikaner. Jag kikar in på ett och annat museum för att få lite historia om San Diego, det var trots allt här som staden sägs ha ”startat”, eller åtminstone i krokarna. Egentligen var det så tidigt som 1769 som en spansk militärutpost etablerades en bit härifrån, läser jag mig till i min guidebok, men själva Old Town började utvecklas på 1820-talet.
Det är barer och restauranger i tidsenlig stil, solen bränner på axlarna, stiliga klänningar visas upp i glada färger och turisternas kameror åker upp och ner i ett. För mig blir det lite för mycket, jag är inte jätteförtjust i sådant här ståhej men det ska bockas av.
När jag sedan snirklat förbi alla butiker med krims-krams, lyckats få i mig lite i kurrande mage och tagit mig ut ur det hela med min cykel så hittar jag en alldeles underbar affär där jag strosar runt i säkert 45 minuter.
Mörkret har hunnit lägga sig över San Diego när jag kommer ut från affären och jag tänker att snabbaste vägen hem är en helt annan än den jag kom. Tänk vad fel man kan ha när man tänker. Jag och min cykel får se både det backigaste San Diego och möta mörkaste återvändsgränder, en efter en. När jag väl dimper ner i sängen hemma, är det med en ljuvlig suck och med rätt så ont i ”cykeländan”.
Mer om San Diego:
www.coconutsandskylines.se/tag/san-diego















Det ser helt underbart ut!!! Och en cykel fick du tag på oxå!
Ja, det var en kanondag! Fast jag får väl erkänna att det var trevligare att cykla vilse på ditvägen i dagsljus än på hemvägen i becksvart mörker:-).
Hm… undrar just varför jag måste gå in och godkänna dina kommentarer manuellt fortfarande. Ja, jag får dem i alla fall:-)!
Hej! Vi på resespanarna tycker att ni skrev veckans inlägg. http://resespanarna.se/2012/02/veckans-inlagg-5/
Glömde att meddela er i söndags och kom på att ni ju ine Twittrar heller. Tycker ni borde börja Twittra! Grattis iallfafall och tack för trevlig läsning.
Hej Resespanarna:-)!
Ja, jag såg inlägget… min kommentar som jag skrev på er sida har antagligen försvunnit någonstans på vägen. Jättekul att ni gillade mitt inlägg i alla fall. Vi länkar till inlägget från vår FB-sida, gå gärna in och gilla den om ni vill!
https://www.facebook.com/coconutsandskylines