Fortsätt till huvudinnehåll

Jag söndagspoddar

Lättsam och trevlig reseunderhållnig i podd-format som jag hoppas på att få mer av. Frågor som Hur, Vart och Varför vi reser ställs och Resepodden.se lovar att leverera ny "reseradio" varje måndag (med några undantag). Med första inlägget publicerat den 29 januari och därefter inga fler ljudfiler så hoppas jag att "några undantag" redan hunnit vara och att fler avsnitt finns tillgängliga snart.


Hur som helst, lyssna gärna på Avsnitt 1 här!



Fungerar inte spelaren i din webbläsare? Gå direkt till Resepodden för första avsnittet. Avsnitt 1 hos Resepodden.se >>


 
 

Mer information:


Avsnittet:
"Resejournalisten, redaktören och fotografen Marko Wramén gästade oss när vi spelade in vårt första avsnitt. Vi diskuterade varför vissa städer är så överskattade, hur man hittar det som inte står i guideböckerna och varför svenskarna åker till samma resmål år efter år."    Resepodden.se/?cat=3, Avsnitt #1: Storstäder, lurendrejare och musköter


Resepoddarna:
Reseskribenten och -redaktören Pelle Estborn
Reseskribenten och -fotografen Jens Lennartsson


 

 
Etiketter:

Kommentarer

  1. Jens24 februari 2013 kl. 13:47

    Hej!

    Tack för att du skriver om oss :) jag tror att första avsnittet publicerades runt 15 feb dock. Nästa avsnitt spelar vi in på onsdag, så häng kvar så kommer ett helt nytt avsnitt snart!

    Jens

    SvaraRadera
  2. Sofia24 februari 2013 kl. 21:11

    Hej!
    Ja, då har jag kanske snurrat till det med datumen :). Ser i alla fall fram emot nästa avsnitt!
    /Sofia

    SvaraRadera
  3. Mojsan25 februari 2013 kl. 04:58

    Reflektionen jag har är att jag inte håller med om att det i princip finns två sätt att resa. Tror ni håller med, om att ingången till resande kanske ofta är typ charter ("resa från") eller backpacker (kanske "till", då) men efter ett tag och ökande ålder tror jag att man tar sig tid att mer läsa in sig innan, förboka hotell, och planera sin egen rutt, jag tror att det är mer vanligt än vad som framkommer. Vad bilsemester ska räknas som, vet jag inte. Bara en reflektion sådär. Blir fint med ett nytt avsnitt :-)
    Tipset om streetwise hoppas jag på att de tar till vara på...

    SvaraRadera
  4. Sofia25 februari 2013 kl. 20:10

    Jag håller inte heller med om det. Det finns hur många variationer av och anledningar till resande och turism som helst. Tror att det blev kraftigt förenklat där :).
    En kombination av "från" och "till" är dessutom långt ifrån omöjlig. Bara för att man åker från snö och slask innebär det ju liksom inte att man inte kan vara grymt nyfiken och intresserad av sin "till-destination".

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Gotland med en nybyggd cykel och ett ömt knä

Södra Hällarna strax utanför Visby. Foto: Anders Karlsson Han spretar med fingrarna på sin stora hand och sträcker ut den mot min. ”Vi har nästan inte hunnit gå så här någonting under den här resan.” . Jag tar den och och tänker att hans konstaterande är rätt. Det är inte lätt att gå hand i hand när man hela tiden sitter eller kånkar på varsin cykel. Vi går således vidare ut mot stupen på Södra Hällarna alldeles utanför Visby, hand i hand. Cyklarna vilar från oss i ett buskage lite längre ifrån. Där vi strosar finns inga träd utan bara ett kargt landskap där vinden minst sagt får upp farten och vi är försiktiga när vi närmar oss kanten, så att en kastby inte helt plötsligt skulle putta ut oss. Den har visst kommit med åldern tänker jag, den där försiktigheten. Blåsten är kall även även om solen skiner. Den stora handen värmer dock inte bara utom- utan även inombords.
Skicka en kommentar
Läs mer

Fuerteventura - en paus från verkligheten

Minnet av sol mot hud och hur sanden känns när jag gräver i den med tårna. Läkande promenader längs strandpromenaden med sol i ögonen och vind i håret. Familjen har drabbats av ännu en förlust och en semester som inte går att avboka blir en välbehövlig paus från en obeveklig verklighet. Jag ser i spegeln att solbrännan sitter kvar, men tillbakakastad i minnen av liv som inte längre finns, som ligger i drivor i lägenheten som ska tömmas, måste jag påminna mig om hur okomplicerat det kan vara att ligga på en strand och bekymra sig endast om hur hög solskyddsfaktor man ska välja och hur man ska lägga upp strategin för middagsbuffén. Några bilder från en vecka på Fuerteventura hjälper mig att komma ihåg. [caption id="attachment_8291" align="aligncenter" width="300"] Strandliv[/caption] [caption id="attachment_8296" align="aligncenter" width="300"] Stranden i Caleta de Fuste[/caption] [caption id="attachment_8299" align...
Skicka en kommentar
Läs mer

Tavira och ensamheten i Algarve

Ett foto publicerat av Longboard Lady (@_longboardlady_) Maj 18, 2015 kl. 1:32 PDT Portugal Jag sprätter till, har visst halvslumrat på min storblommiga, gula sarong och det syntetiska materialet har blivit blött av min svett. Undrar hur länge jag legat där? Jag skulle kunna se efter på mobilen men vill inte riktigt, båten tillbaka till fastlandet går inte förrän om många timmar, det är jag i alla fall ganska säker på. Solen bränner på huden men när jag sätter mig upp kommer vinden kommer med svalka. Det är skönt med både ock. Det är maj för exakt ett år sedan och jag har skavsår under fötterna och mellan tårna. Ihla de Taviras sand har nött på mina trotjänare under timslånga promenader på en nästan öde strand. Det var just det här jag önskade mig själv när jag bokade den där resan till Algarvekusten i Portugal någon vecka tidigare. Att få vara själv alltså, inte skavsåren då de gör ganska ont. Just östra Algarves öde och vidsträckta stränder på öar dit båttrafiken för säsongen inte r...
Skicka en kommentar
Läs mer