Fortsätt till huvudinnehåll

Det "billiga" lilla hyrbils-helvetet

En paus för trött motor i Picos de Europa
Den skulle vara så billig, skulle kosta "nästan ingenting". 1600:- för 2,5 vecka, och så lite spansk bensin förstås. Hyrbilen dårå. Jorå, som hittat.

Vi börjar med att fippla med kontokorten och blir tvungna att ta en extra försäkring för att vi klantat oss. Eller rättare sagt för att Firefly har knäppa regler gällande betalning med kontokort. Man tror att man är rutinerad resenär, vet hur det funkar liksom.  Firefly Car Rental, Fireflycarrental...  72€

Vi kör, lämnar skituthyrningsgubben bakom oss. Tanken är fylld, med överprisbensin som vi står för, vem annars.
 
Tutar in mot Madrid och hittar mirakulöst hotellet på den lilla sidogatan ganska omgående. Ska bara slänga in väskorna. Frågar i receptionen om parkering på gatan. Vi får "skära-halsen-av"-tecknet som svar. Då konversationen mestadels består av kroppsspråk gissar vi att det är förbjudet att parkera på gatan utanför, ens en liten stund. Parkeringsboten ligger där på vindrutan, hånar oss. 90€

Vi vill göra oss av med bilen, få undan den snabbt och inte tänka på åbäket under våra dagar i Madrid. Parkeringsplats under jord. 63€

Vi kör vidare vidare, betalar svindyra parkeringsplatser och har en bil som funkar fint men bitvis slukar bensin. Massor, massor, massor av €€€. Skiter i att tänka på det, får se fantastiska vyer tack vare den lilla "pärlan".

Lämnar tillbaka bilhelvetet med en tank som består av ångor, tänker inte bjussa på minsta liter bensin. Vi mumlar något om att det visst blev en bot. Den ska komma till hemadressen blir svaret. Muchas Gracias Señorita. Det är ju inte ditt fel men hoppas att vi aldrig ses igen.

Förra veckan damp ett kuvert ner med en bot. Parkeringsavgift? Nä, den har inte kommit än. Vi hade visst kört för fort. Det var en annan bot. 100€

Så sitter jag här och funderar. Google Maps säger att det tar ca 1h 30min att ta sig fram 3 mil på Malta. Först var jag lite sugen på att hyra bil och förkorta den tiden. Sen kom jag ihåg. Vi har kört klart för ett tag. Bussen passar oss fint. Passar plånbok finfint.

Kommentarer

  1. Åh fy vad trist, känns alltid tråkigt när man får punga ut med en massa extrautgifter... :(

    SvaraRadera
  2. Ja, det kändes i plånboken... men men, vi har i alla fall lärt oss att inte använda oss av Firefly igen :).

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Gotland med en nybyggd cykel och ett ömt knä

Södra Hällarna strax utanför Visby. Foto: Anders Karlsson Han spretar med fingrarna på sin stora hand och sträcker ut den mot min. ”Vi har nästan inte hunnit gå så här någonting under den här resan.” . Jag tar den och och tänker att hans konstaterande är rätt. Det är inte lätt att gå hand i hand när man hela tiden sitter eller kånkar på varsin cykel. Vi går således vidare ut mot stupen på Södra Hällarna alldeles utanför Visby, hand i hand. Cyklarna vilar från oss i ett buskage lite längre ifrån. Där vi strosar finns inga träd utan bara ett kargt landskap där vinden minst sagt får upp farten och vi är försiktiga när vi närmar oss kanten, så att en kastby inte helt plötsligt skulle putta ut oss. Den har visst kommit med åldern tänker jag, den där försiktigheten. Blåsten är kall även även om solen skiner. Den stora handen värmer dock inte bara utom- utan även inombords.

Fuerteventura - en paus från verkligheten

Minnet av sol mot hud och hur sanden känns när jag gräver i den med tårna. Läkande promenader längs strandpromenaden med sol i ögonen och vind i håret. Familjen har drabbats av ännu en förlust och en semester som inte går att avboka blir en välbehövlig paus från en obeveklig verklighet. Jag ser i spegeln att solbrännan sitter kvar, men tillbakakastad i minnen av liv som inte längre finns, som ligger i drivor i lägenheten som ska tömmas, måste jag påminna mig om hur okomplicerat det kan vara att ligga på en strand och bekymra sig endast om hur hög solskyddsfaktor man ska välja och hur man ska lägga upp strategin för middagsbuffén. Några bilder från en vecka på Fuerteventura hjälper mig att komma ihåg. [caption id="attachment_8291" align="aligncenter" width="300"] Strandliv[/caption] [caption id="attachment_8296" align="aligncenter" width="300"] Stranden i Caleta de Fuste[/caption] [caption id="attachment_8299" align...

Tavira och ensamheten i Algarve

Ett foto publicerat av Longboard Lady (@_longboardlady_) Maj 18, 2015 kl. 1:32 PDT Portugal Jag sprätter till, har visst halvslumrat på min storblommiga, gula sarong och det syntetiska materialet har blivit blött av min svett. Undrar hur länge jag legat där? Jag skulle kunna se efter på mobilen men vill inte riktigt, båten tillbaka till fastlandet går inte förrän om många timmar, det är jag i alla fall ganska säker på. Solen bränner på huden men när jag sätter mig upp kommer vinden kommer med svalka. Det är skönt med både ock. Det är maj för exakt ett år sedan och jag har skavsår under fötterna och mellan tårna. Ihla de Taviras sand har nött på mina trotjänare under timslånga promenader på en nästan öde strand. Det var just det här jag önskade mig själv när jag bokade den där resan till Algarvekusten i Portugal någon vecka tidigare. Att få vara själv alltså, inte skavsåren då de gör ganska ont. Just östra Algarves öde och vidsträckta stränder på öar dit båttrafiken för säsongen inte r...