Tågstationen. Här börjar resan, eller slutar. Tåg som fridfullt tuffar genom landskap som förändras med farten, och längden på resan. Sveper förbi perronger, stannar till en stund vid andra. Kvinnor och män stiger av och på. Och barn förstås. De borde akta sig lite bättre så att de inte trillar ner på spåret. Mina tankar, min egen barndomsskräck.
Mjölktåg, pendeltåg, snabbtåg, godståg. Alla med olika relationer till spårvägens stationshus. Fina, fula, små, moderna, slitna, intetsägande, pampiga eller historiska. Många rumpor har vilat på bänkarna och fler ska vänta där. Klockor ska plockas upp. Är tåget här snart?
Jag tycker om tågstationer. Här tar människorna långsamma och snabba farväl av varandra. Det luktar kaffe och kanelbulle och stress. En doft av papper när någon vänder blad i sin bok. Snus. Här börjar och slutar dagen för massor av pendlare. Här finns en liten stunds värme under regniga och blåsiga dagar. Svalkan på sommaren. På väg någonstans. Vissa stationshus verkar aldrig öppna. Jag blir nyfiken på hur de ser ut inuti.
Min egen hemvist är Borås Centralstation (1894), tegelröd och ganska fin. Vimplar och spiror från små torn, vissa fladdrar vackert från gröna, runda tak.
Alla bilder är hämtade från mitt Instagramkonto, CocoSoff
Jag gillar också tågstationer! De ger en känsla av att vara på väg vidare nånstans. Och det är ju alltid intressant :)
SvaraRaderaJa, det är ju alltid intressant :).
SvaraRaderaDessutom finns det väldigt många vackra! Vackra på massor av olika sätt.