Jerusalem, första dagen

Jerusalem. Jag undrar om människorna har drabbats av en släng galenskap eller om det är jag, som anser mig vara av den ganska "icke-religiösa" typen, som missar något. Jag bestämmer mig för att helt enkelt kalla det för hängivenhet till något jag har svårt att förstå. Religion, hardcore.
 
När Eggeds moderna buss gasar in över Jerusalems branta kullar möts vi av judiska män med svarta kappor, hattar och polisonger i korkskruvar. Det ser lite lustigt ut i mina ovana ögon, ögon som dock vänjer sig snabbt. Vi hoppar av och letar oss vidare bland marknader och shoppinggator och när området som kommer att bli vårt hem för ett par nätter sluter upp runt oss hittar vi ett lite billigare hostel med söt balkong och vi vilar våra fötter en stund. Utanför samlas en liten skara av restaurang- och barfolket, en man i traditionsenlig hatt verkar gå in för torg-underhållningen och kikar vi ut på vår balkong ser vi Yafo Street kröka sig mot Gamla Jerusalem. Dit har vi tänkt oss för att ta del av mer religion och historia. Så fort fötterna vilat klart beger vi oss.

 

Gamla Staden

Som gjord för att gå vilse i, omgärdad av höga historiska murar och tillhörande Östra Jerusalem som är en del av Västbanken och som ockuperats av Israel. Full av folkslag och religion, konfliktfylld, intensiv.



Vi möts av fuktiga gränder som, likt en labyrint, krånglar sig fram och delar sig åt alla håll. Olika riktningar ger olika stek-os och färgerna på sjalarna som fladdrar till framför våra ansikten när vi går känns inrökta och marknads-sjaskiga. Som att de hängt där i många år och samlat damm och lukt. Vi håller tempo och försäljarna lyckas inte fånga våra blickar för att locka in oss på te. Klagomuren, eller Västra muren, hägrar och souvenirer är sällan vår prioritet. Vi samlar minnen istället.



 

Västra muren
Efter säkerhetskontrollen står vi rådvilla en stund men ser sen strömmen av människor mot den guldgula muren framför oss. Vi följer dem och känslan av att vara en del av något djupt religiöst sköljer över oss samtidigt som vi står utanför, lite oförstående.



Den plötsliga insikten om att jag är den enda kvinnan i sällskapet får mig att stanna upp. Jag känner mig ovälkommen men har svårt för att fånga Anders uppmärksamhet långt framför mig. Till sist saknar han mitt sällskap och vänder sig om. Vi förstår att, lika ovälkommen som jag känt mig är jag. Åminstone på denna del av klagomuren, herrarnas. Anders fortsätter ensam. Senare kommer det att bli min tur att uppleva känslan av att stå tillsammans med bedjande kvinnor som stoppar in sina böner i murens alla sprickor. Även då kommer jag känna att jag inte hör hemma där, att jag är en gäst på mark som jag inte förstår. Judarnas mark. Jag vet inte längre vad som gäller, jag sveper min sjal över huvudet för säkerhets skull, kanske bör jag det. Eller så är det inte alls särskilt noga i den här delen av Gamla Staden

 

Via Dolorosa
Väl ute från det hårt militärbevakade området råkar vi på "Via Dolorosa" och bestämmer oss för en dos kristendom när vi ändå är på plats. Vi hittar en turistkarta och börjar följa den väg som Jesus sägs ha gått på sin väg mot korsfästelsen. Det är svårt att tänka sig en sargad kropp som lidande bär på sitt kors på de trånga gränder där nu marknaden breder ut sig men ändå, det här är en del av de historier jag är uppvuxen med och det känns inte lika främmande som klagomuren.

Pilgrimsbesökare stannar till vid de olika stationerna som utmärkts på kartan, samma karta som vi har i vår hand. För oss markerar kartan bara olika händelser i Jesus vandring till Golgata. För dem innebär det bön och vördnad.

 

Den Heliga gravens kyrka (Uppståndelsekyrkan)


Via Dolorosa för oss slutligen till den enorma byggnad kallad Den Heliga gravens kyrka. Här samlas besökare kring stenen där Jesus sista smörjelse sägs ha ägt rum och gråtande människor faller på knä, vördnadsfullt ingnidande av in sina ägodelar på stenens glatta yta. Jag tar ett steg fram och låter min egen sjal nudda stenen, känner mig som en hädare då ritualen inte betyder något för mig samtidigt som kvinnor runt omkring mig samlats av kärlek och tro till det som är störst för dem i livet.


Det är stämningsfullt i kyrko-salarna och vi går runt, kikar och fotar. Deltar i ett par riter till utan att egentligen veta vad vi gör och vad platserna står för men med vetskapen om att vi ändå inte velat missa det här. Läsa på kan vi göra sen, just i stunden deltar vi bara. När vi gått hem och kyrkan låses sägs det göras av två muslimska väktare. Inte nog med att de olika religioner inte kan komma överens, i Den Heliga Gravens kyrka kan inte ens de kristna samfunden göra det. Mer av konflikter.

 

Västra Jerusalem
Efter att ha gjort ett försök att ta oss in till det heliga Tempelberget men nekats tillträde har förkvällen kommit och vi sätter oss på en restaurang med tillhörande bar strax intill vårt hostel. Känner det moderna Jerusalem välkomna oss på ett sätt som är mer bekant, mindre religiöst. I just den här delen av Västra Jerusalem slappnar vi av och känner oss bekväma och vi avslutar dagen med att planera nästa förmiddags färd mot Betlehem via den omtalade mur som med motorväg och betong skiljer människor och rädslor åt. Västbanken.