Fortsätt till huvudinnehåll

Tossa de Mar

När resesällskapet på 34 personer efter en lyckad odyssé i Katalonien satt sig på bussen till El Prat, tar jag en annan buss från Estació del Nord norrut mot Tossa de Mar. En dryg timma senare stannar bussen i Lloret de Mar för att stjälpa av de jobbigaste och mest högljudda passagerarna. I Lloret kan de härja bäst de vill på oanständiga klubbar och tacky hamburgersyltor. Vi med lite stil åker med till den både lugnare och snyggare byn Tossa.


Åtta år har gått sedan jag senast satte ned mina sandaler i Tossa. Den gången var det stranden som lockade efter en misslyckad expedition i Pyrenéerna (det var ju kallt). Nu slår det mig hur vackert här är, med den medeltida borgen, de låga vita husen och de små stränderna som omgärdas av Costa Bravas branta klippor.



Tossa i skymingen
Tossa i skymingen

Stranden Es Codolar
Stranden Es Codolar

Om Tossa är fint, så är mitt hotellrum desto fulare; det luktar skumt - instängt och fuktigt och fönstret vetter mot en minimal ljusgård. Dörren är så tunn att jag hör mina grannar borsta tänderna. Och det är inte det enda de gör ...  Nåväl, billigt är det hur som helst!



Utsikten man får för 230 kr natten
Utsikten man får för 230 kr natten

Det som skänker Tossa dess karaktär är den muromgärdade gamla stan, Vila Vella, med anor från 1100-talet; det vi ser idag är dock främst något yngre byggnationer. Kvällstid är muren och dess torn läckert ljussatta och en promenad upp till toppen av befästningen är obligatorisk efter middagen.



Tossa by night
Tossa by night

På tal om gammalt  - till min stora förnöjelse har även romarna gjort sina avtryck här och efter att jag legat platt på stranden ett par dar, går jag för att utforska den romerska villan Els Ametllers. Utgrävningsplatsen är väl omhändertagen, med tydlig skyltning på flera språk. Som vanligt är det badanläggningen som är särskilt iögonenfallande med sina konstfärdiga mosaiker och sinnrika konstruktioner för uppvärmning.



Golvmosaik i badet
Golvmosaik i badet

Hypocaustum
Hypocaustum

Tillfreds med vad jag upplevt i Tossa, fast med en svidande solbränna, tar jag bussen tillbaka till Barcelona för några sista dagars förströelse. Men jag kommer gärna tillbaka en annan gång.



Utsikt att komma tillbaka för
Utsikt att komma tillbaka för

Praktisk info:




 

Kommentarer

  1. Åh, där var vi förra året kombinerat med Barcelona. Det var verkligen mysigt och vi gillade det mycket!

    SvaraRadera
  2. Det kan jag förstå! En bra kombination med storstad och lite lugn och ro på nära håll!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Gotland med en nybyggd cykel och ett ömt knä

Södra Hällarna strax utanför Visby. Foto: Anders Karlsson Han spretar med fingrarna på sin stora hand och sträcker ut den mot min. ”Vi har nästan inte hunnit gå så här någonting under den här resan.” . Jag tar den och och tänker att hans konstaterande är rätt. Det är inte lätt att gå hand i hand när man hela tiden sitter eller kånkar på varsin cykel. Vi går således vidare ut mot stupen på Södra Hällarna alldeles utanför Visby, hand i hand. Cyklarna vilar från oss i ett buskage lite längre ifrån. Där vi strosar finns inga träd utan bara ett kargt landskap där vinden minst sagt får upp farten och vi är försiktiga när vi närmar oss kanten, så att en kastby inte helt plötsligt skulle putta ut oss. Den har visst kommit med åldern tänker jag, den där försiktigheten. Blåsten är kall även även om solen skiner. Den stora handen värmer dock inte bara utom- utan även inombords.

Fuerteventura - en paus från verkligheten

Minnet av sol mot hud och hur sanden känns när jag gräver i den med tårna. Läkande promenader längs strandpromenaden med sol i ögonen och vind i håret. Familjen har drabbats av ännu en förlust och en semester som inte går att avboka blir en välbehövlig paus från en obeveklig verklighet. Jag ser i spegeln att solbrännan sitter kvar, men tillbakakastad i minnen av liv som inte längre finns, som ligger i drivor i lägenheten som ska tömmas, måste jag påminna mig om hur okomplicerat det kan vara att ligga på en strand och bekymra sig endast om hur hög solskyddsfaktor man ska välja och hur man ska lägga upp strategin för middagsbuffén. Några bilder från en vecka på Fuerteventura hjälper mig att komma ihåg. [caption id="attachment_8291" align="aligncenter" width="300"] Strandliv[/caption] [caption id="attachment_8296" align="aligncenter" width="300"] Stranden i Caleta de Fuste[/caption] [caption id="attachment_8299" align...

Tavira och ensamheten i Algarve

Ett foto publicerat av Longboard Lady (@_longboardlady_) Maj 18, 2015 kl. 1:32 PDT Portugal Jag sprätter till, har visst halvslumrat på min storblommiga, gula sarong och det syntetiska materialet har blivit blött av min svett. Undrar hur länge jag legat där? Jag skulle kunna se efter på mobilen men vill inte riktigt, båten tillbaka till fastlandet går inte förrän om många timmar, det är jag i alla fall ganska säker på. Solen bränner på huden men när jag sätter mig upp kommer vinden kommer med svalka. Det är skönt med både ock. Det är maj för exakt ett år sedan och jag har skavsår under fötterna och mellan tårna. Ihla de Taviras sand har nött på mina trotjänare under timslånga promenader på en nästan öde strand. Det var just det här jag önskade mig själv när jag bokade den där resan till Algarvekusten i Portugal någon vecka tidigare. Att få vara själv alltså, inte skavsåren då de gör ganska ont. Just östra Algarves öde och vidsträckta stränder på öar dit båttrafiken för säsongen inte r...