Väggklottret klargör å det bestämdaste att juppies inte är välkomna. Inte för att jag tror att någon endaste person tillskriver sig identiteten juppie, men jag fattar vad de menar. Gentrifieringen. Nu är det Neuköllns tur.
Det är just här, på Sonnenallee, som Sofia och jag hyr en stor, härlig lägenhet med högt i tak, sval balkong och grön innergård, när vi under en sista semestervecka (åtminstone för min del) ska utforska Berlin. Vi vill ju också vara med på det "alternativa" kalaset.
- Innergården
Neukölln har allt - butikerna för begagnade mobiltelefoner från förrförra decenniet, superblingade bröllopsklänningar och butikerna där du kan inhandla din nästa vattenpipa. Men Neukölln har också Richardplatz, som skulle kunna vara ett lummigt kvarter i en villaförort, där grannarna önskar varandra Guten Abend och Guten Appetit när de ses på kvarterskrogen. Runt coola Weserstrasse har Kreuzbergfolket och de andra artisterna flyttat in sina inrökta plyschsoffor i lokalerna på gatuplan - alla röker inomhus här. Och allt är billigt, billigt.
- Skyltfönster i Neukölln
Men klottret om oönskade kapitalstarka inflyttare är antagligen i sig en del av gentrifieringen - när konstnärerna och hipstrarna och alla de andra flyttar in, blir området mer attraktivt och bostadspriserna far i höjden. Och intressant nog är det på husväggarna längs Weserstrasse, där det hippa Berlin har mutat in sitt revir, som det klottras om ett juppiefritt Neukölln, inte utanför turkfrisörerna.
Ja, jag fattar oviljan att få sitt mysiga bostadsområde omvandlat från oupptäckt oas till medelklassens högborg, med bostadspriser anpassade till efterfrågan. Men kan man sätta stopp för den utvecklingen?
Kanske ligger problemet lite i att hipstern inte inser att han ofrivilligt är en del av bourgoisen?
När vår berlinvecka är till ända, och vi drar våra färgglada resväskor förbi Gaststättet på hörnet, önskar gästerna oss Gute Reise. Än så länge är stämningen och grannsämjan god här i Neukölln.
- Här bor vi!
Kommentarer
Skicka en kommentar