Borås fick en rejäl dos snö och ungar åkte pulka, dubbade skor plockades fram ur garderober och jag tyckte att vintersverige var fantastiskt fint. Knappt en vecka senare så slaskar det rejält och snön är smutsbrun av lastbilssprätt och bilavgaser. Himlen är grå och hänger ända ner i de lövlösa trädtopparna, smälter nästan ihop med markens fuktiga tö-ånga. Jag andas in det svarta från avgasrören, det tar sig friheten att lägga sig som en hinna i mitt hår och jag drar ner sot i lungorna, bil-sot. Jag känner smaken i munnen och längtar bort, eller åtminstone efter vår. Redan. En trött barnröst når mig när jag går förbi pulkabacken på väg mot jobbet. "Mamma, jag orkar inte mer". Slänger med sin rosa stjärtlapp bakom ryggen, putar med underläppen. Barnet verkar också otåligt. Redan.
Jag stänger in mig på ett fik, House of Lina i Fristad, mittemellan två arbetspass och surar bort tiden. Kan man vänta på våren här? Burra in sig i jackan och dricka varmt kaffe tills solen kommer igen. Knapra ekologiska mandlar från den lilla butiken och och och...
...och låta mig inspireras av nästa hösts tänkta långresa!! Då hoppas jag på att allt går i lås så att jag kan hoppa över den här perioden av, för mig, lång väntan och tydlig butterhet.
Bilderna är hämtade från mitt Instagramkonto, CocoSoff
Kommentarer
Skicka en kommentar