Fortsätt till huvudinnehåll

Sofias årskrönika 2013

Utsiktsplats vid Nunnornas DalMed gårdagens vin och tolvslagsruset kvar i minnet kliver vi upp i ottan på självaste nyårsdagen. Det är exakt så vi startar 2013. En start i vår anda. Reseåre 2013 har varit ett gott år, jag ska verkligen inte klaga. Nästa år kommer att bli minst lika bra, något annat kan jag inte föreställa mig ;). Så, några rader om det gångna...
 

Madeira
Anders skrattar till lite när transfer-värden tar upp mikrofonen och förmedlar veckans aktiviteter. Vi menar inget illa, men det som erbjuds passar inte oss. Veckan kantas av vingliga, lokala bussturer bland berg som stupar och klättrar. Sen är det egna ben som bär oss och hissnande vykorts-vyer passerar oss hela veckan.

Hund i MonteCurral Freias - Nunnornas DalUtför kanten vid Cais do Sardinha

 

Tidigare inlägg från Madeira:
Linbanan till Monte - Madeira
Berg, hav och öl
Nunnornas Dal - Madeira

 

Oslo
Själv har jag varit ganska mycket i staden då delar av familjen huserat/huserar där men de klassiska turistbitarna har jag missat, till fördel för så annat mycket sevärt. För Anders är det första gången och efter att ha lämnat av pick och pack hos brorsdotterns mamma strax utanför staden så tar vi tåget in för lite äkta sightseeing. Operahuset, Jernbanetorget, Slottet, Vigelandsparken, Akers Brygge, Akershus fästning, Karl Johan m. fl. Saker vi upplever i mars-kall vind och mycket snö, men inte klagar vi på väder och vind. Det är vi i helt fel land för. Kvällen avslutas med salsasteg tillsammans med brorsdottermammans vänner och yra av dansen och vinet somnar vi vackert på soffa som förvandlats till sovplats.

"She Lies" vid operahusetOslo by nightVigelandsparken

Tidigare inlägg från Oslo:
Oslo i bilder
Vigelandsparken - Oslo

 

Italien - Sorrento
En vår i studiernas tecken håller mig hemma ovanligt länge men när Sverige välkomnar liljekonvaljerna sticker jag och systern till Italiens vackra Sorrento. Med Neapel-bukten och Vesuvius i bakgrunden dricker vi vin och äter ost. Dagarna är varierande och när vi tröttnat på att fascineras av Sorrentos guldfärgade klippavsats så utforskar vi bergen omkring oss, ett svettigt Pompeji, en brant och himla-vacker Amalfikust och ett Capri som visar hur orimligt blått ett hav kan vara.

Sorrento i solnedgångUtsikt vid trappklättringPositano på Amalfikusten
Tidigare inlägg från Sorrento
Veckans Bild - Positano, Amalfikusten
Villa San Michele (Hannas inlägg)
Vi gästbloggar hos Resia
Så länge!

 

Turkiet - Side
Under våra sista dagar i Sorrento når mig meddelandet om att jag vunnit en resa där jag ska agera resereporter åt Solresor via min egen blogg. Side, all-inclusive, here we come! Anders blir mitt trogna sällskap. Vi blir dock snabbt rastlösa av pool-slöa dagar och hinner med ruinerna i Side innan vi hyr bil. Vägen tar oss både till de vackert belägna resterna av romarrikets Termessos uppe i bergen och det enastående Pamukkale med sina vita klippor som verkar ha spottats upp ur jorden och ger klart vatten en chans att visa sin turkosa färg mot det kritvita underlaget. Alanya blir det sista vi ser av Turkiet, ihop med svenska restauranger och hyfsat bra översatta menyer.
Sofia vid poolenApollos tempel i SideTermessos
 
Tidigare inlägg från Side:
Jag, resereporten!
Att komma fram
All Inclusive för hela slanten
Termessos, Turkiet
Pamukkale, Turkiet
Alanya, Turkiet
Hemma från Side
Terrace Beach Resort - Den fantastiska maten
Terrace Beach Resort - Hotellet i Side

 

Trollhättan och Varberg
Jag njuter av sommar-Sverige och det som finns mer nära. En härlig Sandra-vän som försvann till Trollhättan bjuder upp mig på besök och visar upp sin mysiga stad innan kvällen slutar i att ta igen förlorad tid på en balkong med sangria och prat om gammalt, men framförallt om nytt.
En annan kväll ser jag sommaren som bortkastad om jag inte får sällskap i solnedgångsfärgade klippor och jag får med mig Anders på kroken. En kväll som slutar abrupt med skrapade knän och en uppslagen haka men som före det är allt jag önskar att en sommarkväll ska vara. Kärlek, klippor, en kofta att sitta på och en plastmugg med rosa innehåll.

Sandra och lilltösenAnders är extra glad ;)Sommarblomster på klippa
Tidigare inlägg om Trollhättan och Varberg:
Trollhättan och Sandran
Ett kvällsstrålande Varberg

 

Spanien
Hanna studerar det spanska språket i Salamanca och vi ser det som ett ypperligt tillfälle att se delar av Spanien vi tidigare missat. Jag och Anders tar ett plan till Madrid som vi utforskar på tu man hand innan systerns glada nuna möter upp i ett ståtligt och varmt Salamanca. Här visas staden upp av en som kan den och några dagar senare drar vi vidare mot andra äventyr. Vi tar bilen västerut, möter höga och snöbeklädda berg och korsar eller följer pilgrimsvägen till Santiago de Compostela otaliga gånger, möter rostfärgade klippor i konstiga former och ser stenkyrkor från forna korsriddartider i nästan varje by. När vi möter havet och ett lite flådigare San Sebastián är det dags att skiljas från Hanna och efter en sen barkväll med måttlig sömn reser hon hem, lämnar oss och låter oss fullfölja resan med paradisiska vandringar och ett tryckande varmt men välkomnande Pamplona.
Anders i Ordesa Parque NacionalHanna och Sofia vid Las MédulasGran Via, Madrid

 

Tidigare inlägg från Spanien:
Saker man ser - Madrid
Gatukonst och skyltfönster - Madrid
Las Medulas - Spanien
Varma bergstoppar - Picos de Europa, Spanien
Llanes och en fuktig Biscayabukt, Spanien
San Sebastián, Spanien
Cola de Caballo, Ordesa Parque Nacional
Andra sidan av Pamplona
Det "billiga" lilla hyrbils-helvetet

 

Halmstad
Själv spenderar jag ju åtskilliga helger i staden men när vännerna kommer på besök blir det lite extra. Strandliv på välbesökt samt mindre välbesökt strand görs och restaurang-/barliv både i stad och trendigt Tylösand hinns med. Vad vore livet utan dem...

Johanna, Hanna och SofiaHanna i TylösandJohanna och Hanna på bussen

Tidigare inlägg från Halmstad:
Halmstad i sol (mest)

 

Malta
Ett torrt landskap väntar. Det påminner oss om norra Afrika mer än Europa, åtminstone färgerna. Vi myser runt i St Julian och Valletta men sedan åker vandringskängorna på och de tar oss runt bland Popeye-byar, stupande klippor, sylvassa stenar och små byar med aningen mindre turister men fler färgglada och kluckande båtar.

Anders vid klippkantSofia som OliviaMarsaxklokk


Tidigare inlägg om Malta:
Turist-Malta
Marascala-Marsaxklokk, Malta
Golden Bay - Popeya Village, Malta

 


Efter Malta inleds en höst med mindre resande men där nya planer börjar ta form. Vi börjar således året med en resa i mittersta januari. Norrut för ovanlighetens skull. Tromsö. Vinterkläder har utprovats och det får mig att längta efter 2014.

Gott Nytt (rese)År!

Tidigare årskrönikor:
Sofias 2012
Sofias 2011

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gotland med en nybyggd cykel och ett ömt knä

Södra Hällarna strax utanför Visby. Foto: Anders Karlsson Han spretar med fingrarna på sin stora hand och sträcker ut den mot min. ”Vi har nästan inte hunnit gå så här någonting under den här resan.” . Jag tar den och och tänker att hans konstaterande är rätt. Det är inte lätt att gå hand i hand när man hela tiden sitter eller kånkar på varsin cykel. Vi går således vidare ut mot stupen på Södra Hällarna alldeles utanför Visby, hand i hand. Cyklarna vilar från oss i ett buskage lite längre ifrån. Där vi strosar finns inga träd utan bara ett kargt landskap där vinden minst sagt får upp farten och vi är försiktiga när vi närmar oss kanten, så att en kastby inte helt plötsligt skulle putta ut oss. Den har visst kommit med åldern tänker jag, den där försiktigheten. Blåsten är kall även även om solen skiner. Den stora handen värmer dock inte bara utom- utan även inombords.

Fuerteventura - en paus från verkligheten

Minnet av sol mot hud och hur sanden känns när jag gräver i den med tårna. Läkande promenader längs strandpromenaden med sol i ögonen och vind i håret. Familjen har drabbats av ännu en förlust och en semester som inte går att avboka blir en välbehövlig paus från en obeveklig verklighet. Jag ser i spegeln att solbrännan sitter kvar, men tillbakakastad i minnen av liv som inte längre finns, som ligger i drivor i lägenheten som ska tömmas, måste jag påminna mig om hur okomplicerat det kan vara att ligga på en strand och bekymra sig endast om hur hög solskyddsfaktor man ska välja och hur man ska lägga upp strategin för middagsbuffén. Några bilder från en vecka på Fuerteventura hjälper mig att komma ihåg. [caption id="attachment_8291" align="aligncenter" width="300"] Strandliv[/caption] [caption id="attachment_8296" align="aligncenter" width="300"] Stranden i Caleta de Fuste[/caption] [caption id="attachment_8299" align...

Tavira och ensamheten i Algarve

Ett foto publicerat av Longboard Lady (@_longboardlady_) Maj 18, 2015 kl. 1:32 PDT Portugal Jag sprätter till, har visst halvslumrat på min storblommiga, gula sarong och det syntetiska materialet har blivit blött av min svett. Undrar hur länge jag legat där? Jag skulle kunna se efter på mobilen men vill inte riktigt, båten tillbaka till fastlandet går inte förrän om många timmar, det är jag i alla fall ganska säker på. Solen bränner på huden men när jag sätter mig upp kommer vinden kommer med svalka. Det är skönt med både ock. Det är maj för exakt ett år sedan och jag har skavsår under fötterna och mellan tårna. Ihla de Taviras sand har nött på mina trotjänare under timslånga promenader på en nästan öde strand. Det var just det här jag önskade mig själv när jag bokade den där resan till Algarvekusten i Portugal någon vecka tidigare. Att få vara själv alltså, inte skavsåren då de gör ganska ont. Just östra Algarves öde och vidsträckta stränder på öar dit båttrafiken för säsongen inte r...