Fortsätt till huvudinnehåll

Athen - ett besök på Akropolismuseet

Jag ignorerar de aggressiva inkastarna i Plakas turistiska kvarter, finner lugnet på en takterrass lite längre upp mot Akropolis-klippan. Beställer in saganaki och korv, det bästa Grekland har att bjuda. Athen breder ut sig, vit och glittrande i de solstrålar som letar sig ned mellan molnsjoken, precis så som jag minns henne. Fast ungefär 30 grader kallare nu; hösten har fått fäste.




[caption id="attachment_8258" align="aligncenter" width="450"]Athen breder ut sig. Athen breder ut sig.[/caption]

Välkända gator väcker minnen. De värmer mig, liksom infrastrålarna på uteserveringen, där jag sjunker ned i min bok. Duktigt med kaffe gör också gott.


28 oktober är helgdag i Grekland. Man firar nej-dagen, eller ochí-dagen. Det man sade nej till var Mussolinis förslag 1940 att låta axelmakterna använda sig av grekiskt landområde. 2014 firar jag och övriga turisthorder med ett gratisbesök på Akropolismuseet. Sist jag var här hade de ännu inte öppnat och nyfikenheten är stor. Museets tre våningar representerar klippans egna nivåer, som även kan ses genom husets glasväggar. Första våningen visar fynd från utgrävningar på Akropolis sluttningar. Bostäder och mindre helgdomar. Vardagsliv, pedagogiskt presenterat. Så uppför trappan, som genom propyléerna på det riktiga Akropolis. Arkaiska skulpturer och lämningar från olika tempel. Huvudpersonen är Erechteion med de fem kvarvarande karyatiderna, men samlingen av arkaisk skulptur är fascinerande och ger en föreställning om hur dagens ganska renskrapade klippa kan ha tett sig för den antika besökaren. Översta våningen är helt dedicerad till Parthenon, templet som de flesta förknippar med såväl Akropolis som Athen. Många av relieferna, som bl.a. avbildar scener ur mytologin, finns idag på British Museum, som jag besökte i september och jag försöker att fylla i luckorna med minnet. Tyvärr är det inte tillåtet att fota i Akropolismuseet, men en bild från British Museum får illustrera mina intryck:




[caption id="attachment_8262" align="aligncenter" width="450"]Lapiter och kentaurer i fejd Lapiter och kentaurer i fejd[/caption]

[caption id="attachment_8260" align="aligncenter" width="450"]Parthenon Parthenon[/caption]

Kulturellt berikad återvänder jag till ett frostnupet Sverige. Både kropp och själ har fått sitt. Men när jag återser Athen nästa gång, hoppas jag på lite mer värme.

Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Gotland med en nybyggd cykel och ett ömt knä

Södra Hällarna strax utanför Visby. Foto: Anders Karlsson Han spretar med fingrarna på sin stora hand och sträcker ut den mot min. ”Vi har nästan inte hunnit gå så här någonting under den här resan.” . Jag tar den och och tänker att hans konstaterande är rätt. Det är inte lätt att gå hand i hand när man hela tiden sitter eller kånkar på varsin cykel. Vi går således vidare ut mot stupen på Södra Hällarna alldeles utanför Visby, hand i hand. Cyklarna vilar från oss i ett buskage lite längre ifrån. Där vi strosar finns inga träd utan bara ett kargt landskap där vinden minst sagt får upp farten och vi är försiktiga när vi närmar oss kanten, så att en kastby inte helt plötsligt skulle putta ut oss. Den har visst kommit med åldern tänker jag, den där försiktigheten. Blåsten är kall även även om solen skiner. Den stora handen värmer dock inte bara utom- utan även inombords.
Skicka en kommentar
Läs mer

Fuerteventura - en paus från verkligheten

Minnet av sol mot hud och hur sanden känns när jag gräver i den med tårna. Läkande promenader längs strandpromenaden med sol i ögonen och vind i håret. Familjen har drabbats av ännu en förlust och en semester som inte går att avboka blir en välbehövlig paus från en obeveklig verklighet. Jag ser i spegeln att solbrännan sitter kvar, men tillbakakastad i minnen av liv som inte längre finns, som ligger i drivor i lägenheten som ska tömmas, måste jag påminna mig om hur okomplicerat det kan vara att ligga på en strand och bekymra sig endast om hur hög solskyddsfaktor man ska välja och hur man ska lägga upp strategin för middagsbuffén. Några bilder från en vecka på Fuerteventura hjälper mig att komma ihåg. [caption id="attachment_8291" align="aligncenter" width="300"] Strandliv[/caption] [caption id="attachment_8296" align="aligncenter" width="300"] Stranden i Caleta de Fuste[/caption] [caption id="attachment_8299" align...
Skicka en kommentar
Läs mer

Tavira och ensamheten i Algarve

Ett foto publicerat av Longboard Lady (@_longboardlady_) Maj 18, 2015 kl. 1:32 PDT Portugal Jag sprätter till, har visst halvslumrat på min storblommiga, gula sarong och det syntetiska materialet har blivit blött av min svett. Undrar hur länge jag legat där? Jag skulle kunna se efter på mobilen men vill inte riktigt, båten tillbaka till fastlandet går inte förrän om många timmar, det är jag i alla fall ganska säker på. Solen bränner på huden men när jag sätter mig upp kommer vinden kommer med svalka. Det är skönt med både ock. Det är maj för exakt ett år sedan och jag har skavsår under fötterna och mellan tårna. Ihla de Taviras sand har nött på mina trotjänare under timslånga promenader på en nästan öde strand. Det var just det här jag önskade mig själv när jag bokade den där resan till Algarvekusten i Portugal någon vecka tidigare. Att få vara själv alltså, inte skavsåren då de gör ganska ont. Just östra Algarves öde och vidsträckta stränder på öar dit båttrafiken för säsongen inte r...
Skicka en kommentar
Läs mer