Fortsätt till huvudinnehåll

Brighton rocks

Medan Sofia far iväg på äventyr i nya världen (följ henne på Longboardlady.com) stannar lillasyster kokosnöt kvar i ett höstligt Sverige, dock med kortare avbrott. September fasades ut i ett sensommarljummet Brighton i sällskap av elever och kolleger. Det fina med Brighton är närheten till Londons flygförbindelser, det behändiga formatet, den goda maten, stranden, ljuset …




[caption id="attachment_8250" align="aligncenter" width="450"]Royal Pavilion Royal Pavilion[/caption]

Stan har delvis George IV att tacka för sin elegans, men var redan under 1700-talet en samlingspunkt för täta britter som vältrade sig i det hälsosamma havsvattnet. Prinsen engagerade John Nash i bygget av Royal Pavilion, ett sommarnöje i oriental stil enligt tidens mode. Interiören är nästan mer extravagant än exteriören och väl värd en titt. På övervåningen finns ett café - beställ in cream tea och känn dig riktigt riktigt engelsk bland kungaporträtt i förgyllda ramar, sammetsfåtöljer och utsikt över parken intill.


Brightons mesta kändis är nog piren. Full av kitschiga butiker, tombolor och med nöjesfältet längst ut drar den till sig turister och övriga nyfikna.




[caption id="attachment_8244" align="aligncenter" width="450"]Brighton Pier Brighton Pier[/caption]

[caption id="attachment_8249" align="aligncenter" width="450"]Nöjesfältet på piren Nöjesfältet på piren[/caption]

Inte långt från piren står Brighton Wheel. Den icke höjdrädda kan där skaffa sig nya perspektiv på staden.




[caption id="attachment_8245" align="aligncenter" width="450"]Brighton Wheel Brighton Wheel. Septemberbadare i förgrunden.[/caption]

De senaste åren har vi bott i Hove, staden väster om Brighton som växt samman med den senare. På vägen in till stan har vi havet till höger och annat fint på vår vänstra sida. Badhytterna är stängda för hösten, men de färgglada luckorna sätter piff på en mulen morgon. Strandpromenadens bandstand gör mig också alldeles förjust; vissa kvällar kan man höra en tangomelodi och kanske se ett par som prövar tiljan i en nära dans.




[caption id="attachment_8242" align="aligncenter" width="450"]Badhytter i Hove Badhytter i Hove[/caption]

[caption id="attachment_8243" align="aligncenter" width="450"]Bandstand Bandstand[/caption]

Som vi närmar oss centrala Brigthon ståtar pråliga hotell; det mest flärdfulla är väl Grand. Utanför står flugförsedda uppassare som väntar på att få ta hand om din vintagebil och bära ditt bagage upp till rummet, aningen dyrare än vårt hostel. :)





[caption id="attachment_8246" align="aligncenter" width="450"]Flådiga Grand Hotel Flådiga Grand Hotel[/caption]

Vi passerar även West Pier, som förfallit och brunnit och gud vet vad. Det rostiga stålskelettet är emellertid en av Brigthons mest kända silhuetter. Bredvid ses en annan välkänd figur!




[caption id="attachment_8251" align="aligncenter" width="450"]West Pier West Pier[/caption]

Shopping i Brighton är inte ett dugg svårt. I North Laine känner jag mig som hemma. Rökelsedoften ligger tät, liksom second hand-butikerna. Denna gång kommer jag därifrån med ett par coola örhängen och kollegan fastnar för en ring med dödskallar. Pappershandlarna i England är också värda ett besök; julkort och födelsedagskort är mycket roligare att handla här.




[caption id="attachment_8248" align="aligncenter" width="450"]Fasad i North Laine Fasad i North Laine[/caption]

[caption id="attachment_8247" align="aligncenter" width="450"]Smycken i North Laine Smycken i North Laine[/caption]

Brighton rockar, för att travestera Graham Greens romantitel och det är nog inte sista besöket för min del.

Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Gotland med en nybyggd cykel och ett ömt knä

Södra Hällarna strax utanför Visby. Foto: Anders Karlsson Han spretar med fingrarna på sin stora hand och sträcker ut den mot min. ”Vi har nästan inte hunnit gå så här någonting under den här resan.” . Jag tar den och och tänker att hans konstaterande är rätt. Det är inte lätt att gå hand i hand när man hela tiden sitter eller kånkar på varsin cykel. Vi går således vidare ut mot stupen på Södra Hällarna alldeles utanför Visby, hand i hand. Cyklarna vilar från oss i ett buskage lite längre ifrån. Där vi strosar finns inga träd utan bara ett kargt landskap där vinden minst sagt får upp farten och vi är försiktiga när vi närmar oss kanten, så att en kastby inte helt plötsligt skulle putta ut oss. Den har visst kommit med åldern tänker jag, den där försiktigheten. Blåsten är kall även även om solen skiner. Den stora handen värmer dock inte bara utom- utan även inombords.
Skicka en kommentar
Läs mer

Fuerteventura - en paus från verkligheten

Minnet av sol mot hud och hur sanden känns när jag gräver i den med tårna. Läkande promenader längs strandpromenaden med sol i ögonen och vind i håret. Familjen har drabbats av ännu en förlust och en semester som inte går att avboka blir en välbehövlig paus från en obeveklig verklighet. Jag ser i spegeln att solbrännan sitter kvar, men tillbakakastad i minnen av liv som inte längre finns, som ligger i drivor i lägenheten som ska tömmas, måste jag påminna mig om hur okomplicerat det kan vara att ligga på en strand och bekymra sig endast om hur hög solskyddsfaktor man ska välja och hur man ska lägga upp strategin för middagsbuffén. Några bilder från en vecka på Fuerteventura hjälper mig att komma ihåg. [caption id="attachment_8291" align="aligncenter" width="300"] Strandliv[/caption] [caption id="attachment_8296" align="aligncenter" width="300"] Stranden i Caleta de Fuste[/caption] [caption id="attachment_8299" align...
Skicka en kommentar
Läs mer

Tavira och ensamheten i Algarve

Ett foto publicerat av Longboard Lady (@_longboardlady_) Maj 18, 2015 kl. 1:32 PDT Portugal Jag sprätter till, har visst halvslumrat på min storblommiga, gula sarong och det syntetiska materialet har blivit blött av min svett. Undrar hur länge jag legat där? Jag skulle kunna se efter på mobilen men vill inte riktigt, båten tillbaka till fastlandet går inte förrän om många timmar, det är jag i alla fall ganska säker på. Solen bränner på huden men när jag sätter mig upp kommer vinden kommer med svalka. Det är skönt med både ock. Det är maj för exakt ett år sedan och jag har skavsår under fötterna och mellan tårna. Ihla de Taviras sand har nött på mina trotjänare under timslånga promenader på en nästan öde strand. Det var just det här jag önskade mig själv när jag bokade den där resan till Algarvekusten i Portugal någon vecka tidigare. Att få vara själv alltså, inte skavsåren då de gör ganska ont. Just östra Algarves öde och vidsträckta stränder på öar dit båttrafiken för säsongen inte r...
Skicka en kommentar
Läs mer