Fortsätt till huvudinnehåll

It's time to leave

[caption id="attachment_4749" align="alignleft" width="225"]Coffee to go Coffee to go[/caption]

Bye bye, Kalifornien. Bara tillfälligt men man skulle kunna säga att jag lämnar mitt så kallade bofasta liv där och kommer tillbaka om någon vecka som kringresande. Bofast och bofast förresten. Jag har flyttat runt ganska frekvent under mina månader här.



Med morgonkaffet i högerhanden har jag rusat uppför 5th Avenu vareviga dag, för att dimpa ner i mitt klassrum i tid. Kaffe är viktigt och går att hämta i varje gathörn. Alla gör det, nästan i alla fall. Takeaway.


Fördomar har besannats. Folk är faktiskt trevliga utan anledning här, inte alls som i Sverige där det inte alltid är helt lätt att konversera med "folk på gatan". Det är ju inte så att vi vill vara otrevliga, men kanske inte så att vi vill hålla på att vara trevliga heller alltid. Neutralt är bra. Svenskt.


Här pratas det med kreti och kleti och blir det tyst för länge på bussen eller vid övergångsstället har du garanterat en ny och väldigt tillfällig "vän" inom kort. Komplimanger haglar, tycker man att någon på gatan har en snygg kavaj eller är snygg i håret så säger man det. Och varför inte liksom. Jag kommer sakna det.


Man tackar busschauffören för turen innan man kliver av, man visar vägen om någon är vilse. Här snålas inte med vare sig hjälpsamhet eller pratsamhet och vardagslivet blir lite enklare på något sätt. Ända tills man vill sova eller göra läxan på bussen förstås, och någon envisas med att tjata, oavbrutet. Kan man aldrig få vara ifred liksom. Galningar.


Jag tänkte jag skulle plocka med mig lite av den där spontana trevligheten när jag åker hem. Så mycket min blyga svenskhet tillåter vill säga (man vill ju inte verka för knepig). Kanske ett leende lite här och där, kanske börja ge lite komplimanger om man gillar något. Definitivt takeaway-kaffet. Jag tänker dock försöka vara lite uppmärksam på bussen. Jag vet att en del, inkluderar mig själv här, uppskattar lite egentid i ett skakigt säte, utan tjat om ditten och datten.


Mer om San Diego på Coconuts & Skylines:
www.coconutsandskylines.se/tag/san-diego



 

Kommentarer

  1. Så härligt! Vilken härlig vistelse och upplevelser. Ta med dig det hem vettja!
    Du gillar ju att resa uppenbarligen, jag med. Nu vet jag inte HUR du reser men jag skriver mycket om resor med barn. Närmast väntar ett reportage om Sveriges (kanske) mest beresta 4-åring. I pipeline ligger reportage från LA, att tillbringa föräldraledigheten där (och samtidigt lyckas få in de äldre barnen i skola-, barnomsorg), att resa med barn i Tokyo, bergsvandra med barn på Gran Canaria m.m. I alla fall så är ambitionen att reportagen ska vara så välskrivna att de tilltalar alla att läsa, oavsett hur man reser - med barn eller inte.
    :-)
    Hälsningar Rosita

    SvaraRadera
  2. Hej Rosita... och ursäkta mitt sena svar!
    Kul att du hittat till Coconuts & Skylines. Jag har varit på resande fot ganska länge nu men kom hem igår. Tillbaka till vardagen.
    Jag ska definitivt kika in på din blogg! Ingen av oss som skriver här reser med eller har barn men det hindrar ju inte att man kan läsa om hur andra reser.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Gotland med en nybyggd cykel och ett ömt knä

Södra Hällarna strax utanför Visby. Foto: Anders Karlsson Han spretar med fingrarna på sin stora hand och sträcker ut den mot min. ”Vi har nästan inte hunnit gå så här någonting under den här resan.” . Jag tar den och och tänker att hans konstaterande är rätt. Det är inte lätt att gå hand i hand när man hela tiden sitter eller kånkar på varsin cykel. Vi går således vidare ut mot stupen på Södra Hällarna alldeles utanför Visby, hand i hand. Cyklarna vilar från oss i ett buskage lite längre ifrån. Där vi strosar finns inga träd utan bara ett kargt landskap där vinden minst sagt får upp farten och vi är försiktiga när vi närmar oss kanten, så att en kastby inte helt plötsligt skulle putta ut oss. Den har visst kommit med åldern tänker jag, den där försiktigheten. Blåsten är kall även även om solen skiner. Den stora handen värmer dock inte bara utom- utan även inombords.

Fuerteventura - en paus från verkligheten

Minnet av sol mot hud och hur sanden känns när jag gräver i den med tårna. Läkande promenader längs strandpromenaden med sol i ögonen och vind i håret. Familjen har drabbats av ännu en förlust och en semester som inte går att avboka blir en välbehövlig paus från en obeveklig verklighet. Jag ser i spegeln att solbrännan sitter kvar, men tillbakakastad i minnen av liv som inte längre finns, som ligger i drivor i lägenheten som ska tömmas, måste jag påminna mig om hur okomplicerat det kan vara att ligga på en strand och bekymra sig endast om hur hög solskyddsfaktor man ska välja och hur man ska lägga upp strategin för middagsbuffén. Några bilder från en vecka på Fuerteventura hjälper mig att komma ihåg. [caption id="attachment_8291" align="aligncenter" width="300"] Strandliv[/caption] [caption id="attachment_8296" align="aligncenter" width="300"] Stranden i Caleta de Fuste[/caption] [caption id="attachment_8299" align...

Tavira och ensamheten i Algarve

Ett foto publicerat av Longboard Lady (@_longboardlady_) Maj 18, 2015 kl. 1:32 PDT Portugal Jag sprätter till, har visst halvslumrat på min storblommiga, gula sarong och det syntetiska materialet har blivit blött av min svett. Undrar hur länge jag legat där? Jag skulle kunna se efter på mobilen men vill inte riktigt, båten tillbaka till fastlandet går inte förrän om många timmar, det är jag i alla fall ganska säker på. Solen bränner på huden men när jag sätter mig upp kommer vinden kommer med svalka. Det är skönt med både ock. Det är maj för exakt ett år sedan och jag har skavsår under fötterna och mellan tårna. Ihla de Taviras sand har nött på mina trotjänare under timslånga promenader på en nästan öde strand. Det var just det här jag önskade mig själv när jag bokade den där resan till Algarvekusten i Portugal någon vecka tidigare. Att få vara själv alltså, inte skavsåren då de gör ganska ont. Just östra Algarves öde och vidsträckta stränder på öar dit båttrafiken för säsongen inte r...