Fortsätt till huvudinnehåll

Red Rocks and Valley of Fire

[caption id="attachment_4606" align="alignnone" width="450" caption="Stenbumling mot vacker horisont i Valley of Fire"]Stenbumling mot vacker horisont i Valley of Fire[/caption]

-Titta ordentligt och glöm aldrig bort hur vackert det här är, säger jag till pappa när vi rusar fram på vägen hem från Las Vegas.
-Näää, det här kommer jag ALDRIG att glömma, svarar han och jag har sällan hört honom säga något med så mycket känsla i rösten. Han är inte typen som brukar bli överväldigad.


Jag tror att jag aldrig tidigare hört pappa prisa naturen så många gånger som han gör när vi rusar omkring med bil i den ena nationalparken efter den andra. Redan på vägen mot Las Vegas, genom Mojave Desert, blir vi mäkta förvånade.



Själv tror jag att vi har en trist väg genom kal öken framför oss. Det enda som stämmer är att vi har öken omkring oss. Trist blir det aldrig. Bergen skiftar i färg omkring oss och den ena vyn efter den andra gör oss stumma. Det är torrt och sandigt med små buskar som sticker upp överallt och kippar efter luft, eller kanske snarare vatten. Lena, min moster, sitter i baksätet och är alldeles tyst. Jag måste titta flera gånger om hon somnat men hon tittar ut intensivt ut genom fönstret varje gång jag vänder mig om. Jag antar att hon också gillar vad hon ser.


Själva Las Vegas har jag redan berättat om. Det är här vi tillbringar kvällarna men dagarna är spännande på ett helt annat sätt. Vår första utflykt är till Red Rock Canyon som ligger strax utanför Las Vegas. Här är bergen märkligt roströda. Inte hela men som att någon målat dit ränder liksom. Slingan vi åker ska ta runt 30-40 minuter men det är om man inte stannar. Det går förstås inte att låta bli och vi tillbringar halva dagen med att plåta rostrandiga berg.


Sen kan vi inte bestämma oss. Death Valley var planen men en pratsjuk man på hotellet i Las Vegas försökte övertala oss att välja en närmare och mer intressant park. Då tiden springer ifrån oss tar vi till sist beslutet att skippa dödens dal idag och ta oss närmare stan. Valley of Fire. Jag vet, dramatiska namn.


Valley of Fire får oss att häpna ännu en gång. Känslan av att kastas in i ett rymdlandskap kommer över oss och om jag inte missminner mig så har jag också läst att någon typ av känd film på detta tema spelats in bland märkliga stenformationer, så röda att det nästan gör ont i ögonen. Jag ser stigar överallt och hade jag haft mer tid och annat sällskap hade jag inte dragit mig för att stanna en natt eller två och få uppleva att vandra omkring i detta landskap. Jag antar att jag måste komma tillbaka och den insikten gör ju inte ont.




[caption id="attachment_4603" align="alignnone" width="450" caption="På väg mot Las Vegas"]Berg på vägen mot Las Vegas[/caption]

[caption id="attachment_4609" align="alignnone" width="450" caption="Rast- och bensinpaus"]På vägen mot Las Vegas[/caption]

[caption id="attachment_4604" align="alignnone" width="450" caption="Sofia och Lena spanar på klippor i Red Rock Canyon"]Sofia och Lena spanar på klippor i Red Rock Canyon[/caption]

[caption id="attachment_4610" align="alignnone" width="450" caption="Bilturen i Red Rock Canyon bjuder på kameravyer"]Bilturen i Red Rock Canyon bjuder på kameravyer[/caption]

[caption id="attachment_4605" align="alignnone" width="450" caption="Inne i Red Rock Canyon"]Inne i Red Rock Canyon[/caption]

[caption id="attachment_4611" align="alignnone" width="450" caption="Red Rock Canyon"]Red Rock Canyon[/caption]

[caption id="attachment_4608" align="alignnone" width="450" caption="Sofia och pappa Stig i Valley of Fire"]Sofia och pappa Stig i Valley of Fire[/caption]

[caption id="attachment_4612" align="alignnone" width="450" caption="Seven Sisters i Valley of Fire"]Seven Sisters i Valley of Fire[/caption]

[caption id="attachment_4607" align="alignnone" width="450" caption="Valley of Fire"]Valley of Fire[/caption]

Kommentarer

  1. Var det den långa bilen på näst sista bilden som var er hyrbil eller? Den som blev lite dyrare? ;)

    SvaraRadera
  2. Vad vackert och mäktigt det ser ut! Jag vill också vara där! /Anja

    SvaraRadera
  3. Det är fantastiskt här, naturen har verkligen överraskat mig!

    SvaraRadera
  4. Ja, vadådå;-)!?

    SvaraRadera
  5. Åh vad jag blir avis!! vill också vara med! å vad gött väder ni ser ut att ha!

    SvaraRadera
  6. Ja, det var verkligen några härliga dagar! Jag kan verkligen rekommendera er att åka dit om ni skulle vara i krokarna:-).

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Gotland med en nybyggd cykel och ett ömt knä

Södra Hällarna strax utanför Visby. Foto: Anders Karlsson Han spretar med fingrarna på sin stora hand och sträcker ut den mot min. ”Vi har nästan inte hunnit gå så här någonting under den här resan.” . Jag tar den och och tänker att hans konstaterande är rätt. Det är inte lätt att gå hand i hand när man hela tiden sitter eller kånkar på varsin cykel. Vi går således vidare ut mot stupen på Södra Hällarna alldeles utanför Visby, hand i hand. Cyklarna vilar från oss i ett buskage lite längre ifrån. Där vi strosar finns inga träd utan bara ett kargt landskap där vinden minst sagt får upp farten och vi är försiktiga när vi närmar oss kanten, så att en kastby inte helt plötsligt skulle putta ut oss. Den har visst kommit med åldern tänker jag, den där försiktigheten. Blåsten är kall även även om solen skiner. Den stora handen värmer dock inte bara utom- utan även inombords.

Fuerteventura - en paus från verkligheten

Minnet av sol mot hud och hur sanden känns när jag gräver i den med tårna. Läkande promenader längs strandpromenaden med sol i ögonen och vind i håret. Familjen har drabbats av ännu en förlust och en semester som inte går att avboka blir en välbehövlig paus från en obeveklig verklighet. Jag ser i spegeln att solbrännan sitter kvar, men tillbakakastad i minnen av liv som inte längre finns, som ligger i drivor i lägenheten som ska tömmas, måste jag påminna mig om hur okomplicerat det kan vara att ligga på en strand och bekymra sig endast om hur hög solskyddsfaktor man ska välja och hur man ska lägga upp strategin för middagsbuffén. Några bilder från en vecka på Fuerteventura hjälper mig att komma ihåg. [caption id="attachment_8291" align="aligncenter" width="300"] Strandliv[/caption] [caption id="attachment_8296" align="aligncenter" width="300"] Stranden i Caleta de Fuste[/caption] [caption id="attachment_8299" align...

Tavira och ensamheten i Algarve

Ett foto publicerat av Longboard Lady (@_longboardlady_) Maj 18, 2015 kl. 1:32 PDT Portugal Jag sprätter till, har visst halvslumrat på min storblommiga, gula sarong och det syntetiska materialet har blivit blött av min svett. Undrar hur länge jag legat där? Jag skulle kunna se efter på mobilen men vill inte riktigt, båten tillbaka till fastlandet går inte förrän om många timmar, det är jag i alla fall ganska säker på. Solen bränner på huden men när jag sätter mig upp kommer vinden kommer med svalka. Det är skönt med både ock. Det är maj för exakt ett år sedan och jag har skavsår under fötterna och mellan tårna. Ihla de Taviras sand har nött på mina trotjänare under timslånga promenader på en nästan öde strand. Det var just det här jag önskade mig själv när jag bokade den där resan till Algarvekusten i Portugal någon vecka tidigare. Att få vara själv alltså, inte skavsåren då de gör ganska ont. Just östra Algarves öde och vidsträckta stränder på öar dit båttrafiken för säsongen inte r...