Fortsätt till huvudinnehåll

Novemberångest

[caption id="attachment_5340" align="alignnone" width="450"]Regn och rusk Regn och rusk[/caption]

Regnet och det obehagliga rusket kryper in på bara kroppen igen, november är min svåraste månad. Visst, i förmiddags såg jag faktiskt lite himmel ute och kombinerat med att hålla nya Vagabond i handen kändes hösten lite mindre påträngande för en stund. Oftast är det dock mörkt innan jag ens hunnit fatta att dagen varit framme och jag somnar en stund på soffan varje dag, fastän jag inte ens gjort något ansträngande alls liksom. Blöta strumpor och frissigt hår är resultatet av promenader, hur korta de än görs.


Andra pratar om filtar och värmeljus, de köper nya fina raggsockar och pysslar iordning i hemmet. Höstmys kallar de det och delar med sig av det på Facebook och ser lyckliga ut. Det är nu som min reselängtan är som störst. Gräslig och sjukt stor längtan som aldrig ger mig riktigt ro.



Schemaansvarig på jobbet mumlade någonting om att det eventuellt fanns möjligheter över jul eller nyår. Jag vet inte hur seriöst hon menade det men halmstråt finns ju där att gripa efter så att säga och i mitt huvud dök en resa för att spana in pyramider upp. Eller en nyårspuss på en strand med hyfsad temperatur skulle också gå bra. Tyvärr verkar inga sökfunktioner på internetet vilja macha min önskan. Hmph!




[caption id="attachment_5338" align="alignright" width="243"]Spegling av strand i solglasögon Längtan till värme och ljus[/caption]

Som en trotsig liten november-skitunge skulle jag vilja skrika till alla som säger att jag har "Fel inställning!" och "Var inte du nyss iväg?" att jag vill INTE stå ut lite till och man kan VISST få lov att vantrivas lite ibland, om man vill!! *dubbla utropstecken*  Så. det. så.!

Kommentarer

  1. Funderar på det... det är ju bara det att jag gillar att planera och att veta VAD jag har att se fram emot :).

    SvaraRadera
  2. Visst längtar men extra mycket efter sol, värme och äventyr när det är såhär blött och mörkt!!! Alltid trevligt att ha något att se fram emot!

    SvaraRadera
  3. Ja, visst är det trevligt att ha något att trösta sig med! Får nog spana lite till...

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Gotland med en nybyggd cykel och ett ömt knä

Södra Hällarna strax utanför Visby. Foto: Anders Karlsson Han spretar med fingrarna på sin stora hand och sträcker ut den mot min. ”Vi har nästan inte hunnit gå så här någonting under den här resan.” . Jag tar den och och tänker att hans konstaterande är rätt. Det är inte lätt att gå hand i hand när man hela tiden sitter eller kånkar på varsin cykel. Vi går således vidare ut mot stupen på Södra Hällarna alldeles utanför Visby, hand i hand. Cyklarna vilar från oss i ett buskage lite längre ifrån. Där vi strosar finns inga träd utan bara ett kargt landskap där vinden minst sagt får upp farten och vi är försiktiga när vi närmar oss kanten, så att en kastby inte helt plötsligt skulle putta ut oss. Den har visst kommit med åldern tänker jag, den där försiktigheten. Blåsten är kall även även om solen skiner. Den stora handen värmer dock inte bara utom- utan även inombords.

Fuerteventura - en paus från verkligheten

Minnet av sol mot hud och hur sanden känns när jag gräver i den med tårna. Läkande promenader längs strandpromenaden med sol i ögonen och vind i håret. Familjen har drabbats av ännu en förlust och en semester som inte går att avboka blir en välbehövlig paus från en obeveklig verklighet. Jag ser i spegeln att solbrännan sitter kvar, men tillbakakastad i minnen av liv som inte längre finns, som ligger i drivor i lägenheten som ska tömmas, måste jag påminna mig om hur okomplicerat det kan vara att ligga på en strand och bekymra sig endast om hur hög solskyddsfaktor man ska välja och hur man ska lägga upp strategin för middagsbuffén. Några bilder från en vecka på Fuerteventura hjälper mig att komma ihåg. [caption id="attachment_8291" align="aligncenter" width="300"] Strandliv[/caption] [caption id="attachment_8296" align="aligncenter" width="300"] Stranden i Caleta de Fuste[/caption] [caption id="attachment_8299" align...

Tavira och ensamheten i Algarve

Ett foto publicerat av Longboard Lady (@_longboardlady_) Maj 18, 2015 kl. 1:32 PDT Portugal Jag sprätter till, har visst halvslumrat på min storblommiga, gula sarong och det syntetiska materialet har blivit blött av min svett. Undrar hur länge jag legat där? Jag skulle kunna se efter på mobilen men vill inte riktigt, båten tillbaka till fastlandet går inte förrän om många timmar, det är jag i alla fall ganska säker på. Solen bränner på huden men när jag sätter mig upp kommer vinden kommer med svalka. Det är skönt med både ock. Det är maj för exakt ett år sedan och jag har skavsår under fötterna och mellan tårna. Ihla de Taviras sand har nött på mina trotjänare under timslånga promenader på en nästan öde strand. Det var just det här jag önskade mig själv när jag bokade den där resan till Algarvekusten i Portugal någon vecka tidigare. Att få vara själv alltså, inte skavsåren då de gör ganska ont. Just östra Algarves öde och vidsträckta stränder på öar dit båttrafiken för säsongen inte r...