[/caption]
Så var det då dags för charter á la Madeira och känslan av att få tag i det där halmstrået jag tidigare sträckt mig efter är underbar, januariresan är bokad. Havet lär vara intensivt blått och kusten häpnadsväckande dramatisk men vi åker inte dit för sol och bad utan för att flåsa oss uppför branta och grönbeklädda bergssidor och toppar som sägs bjuda på vyer utöver det vanliga.
Vi är ovana charterturister men efter att ha rotat oss fram i djungeln av lågpriskalendrar och alternativa resvägar är det till sist den här typen av resa som blir billigast och samtidigt verkar innebära ett någorlunda behagligt klimat. Billigt och tilltalande väderlek är liksom två parametrar som känns nödvändiga för oss. För att göra det hela lite mer spännande, charterstukets trygghetsfaktor kombinerat med pensionärsstämplade Madeira kändes plötligt väldigt odramatiskt, bestämmer vi oss för att det erbjudna hotellet inte riktigt var vad vi önskade och tadaaa... ospecificerat "it is". Några hundralappar nedåt också.
Vi begrundar stundens spontanval och känner oss nöjda med de "intjänade" slantarna. Med det ospecificerade boendet följer dock valet av transferns vara eller icke vara. Vi som trott att vi tänkt till och tjänat in några kronor inser att vi nu antingen måste krångla till det genom att ta oss fram på egen hand till något ställe som vi inte känner till förrän vi är på plats eller blir tvungna att lägga till en ganska så hög avgift för att bli invaggade i Solresors trygga "välkomstskyltsvärld" inklusive bussresa vid ankomst. Vad fasen, är det charter så är det. Vi väljer skylten.
Bildkälla:
commons.wikimedia.org/wiki/File:Pico-das-Torres-1.jpg?uselang=sv
Kommentarer
Skicka en kommentar