Fortsätt till huvudinnehåll

East Side Gallery - låt stå!

East Side Gallery får stå kvar, åtminstone tillfälligt. Det gladde de ca 300 demonstranter som samlats för att protestera mot beslutet att låta riva delar av den 1300 meter långa berlinmurresten med målningar av konstnärer från hela världen. Det är för att bereda plats åt nya bostäder och en bro som man beslutat om rivningen, byggnadsminnesförklaringen till trots.




[caption id="attachment_5931" align="aligncenter" width="300"]East Side Gallery East Side Gallery[/caption]

East Side Gallery är den längsta biten av Berlinmuren som fortfarande står och är ett viktigt minnesmärke såväl som turistmål. Muren sträcker sig längs Spree och kantas av strandbarer och grönsaksodlingar.




[caption id="attachment_5932" align="aligncenter" width="300"]Mein Gott, hilf mir diese tödlige Liebe zu überleben! Mein Gott, hilf mir diese tödlige Liebe zu überleben![/caption]

[caption id="attachment_5933" align="aligncenter" width="300"]Muren och jag Muren och jag[/caption]

Källa: Sveriges Radio

Etiketter:

Kommentarer

  1. Rosita29 mars 2013 kl. 23:32

    Jaaa låt den stå kvar. Jag premiärbesöker staden nästa fredag. Förväntansfull :-)
    Hälsningar, Rosita

    SvaraRadera
  2. Hanna1 april 2013 kl. 17:09

    Tyvärr verkar det som om rivningen verkställts, men det gäller som tur är inte hela murbiten, utan en hel del kommer fortfarande att finnas där. Jag kan också rekommendera ett besök på Bernauerstrasse, där de gjort en minnesplats med utställningar, info, foton m.m. http://www.berliner-mauer-gedenkstaette.de/en/index.html. Hoppas att du får en fin resa till Berlin! /Hanna

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Gotland med en nybyggd cykel och ett ömt knä

Södra Hällarna strax utanför Visby. Foto: Anders Karlsson Han spretar med fingrarna på sin stora hand och sträcker ut den mot min. ”Vi har nästan inte hunnit gå så här någonting under den här resan.” . Jag tar den och och tänker att hans konstaterande är rätt. Det är inte lätt att gå hand i hand när man hela tiden sitter eller kånkar på varsin cykel. Vi går således vidare ut mot stupen på Södra Hällarna alldeles utanför Visby, hand i hand. Cyklarna vilar från oss i ett buskage lite längre ifrån. Där vi strosar finns inga träd utan bara ett kargt landskap där vinden minst sagt får upp farten och vi är försiktiga när vi närmar oss kanten, så att en kastby inte helt plötsligt skulle putta ut oss. Den har visst kommit med åldern tänker jag, den där försiktigheten. Blåsten är kall även även om solen skiner. Den stora handen värmer dock inte bara utom- utan även inombords.
Skicka en kommentar
Läs mer

Fuerteventura - en paus från verkligheten

Minnet av sol mot hud och hur sanden känns när jag gräver i den med tårna. Läkande promenader längs strandpromenaden med sol i ögonen och vind i håret. Familjen har drabbats av ännu en förlust och en semester som inte går att avboka blir en välbehövlig paus från en obeveklig verklighet. Jag ser i spegeln att solbrännan sitter kvar, men tillbakakastad i minnen av liv som inte längre finns, som ligger i drivor i lägenheten som ska tömmas, måste jag påminna mig om hur okomplicerat det kan vara att ligga på en strand och bekymra sig endast om hur hög solskyddsfaktor man ska välja och hur man ska lägga upp strategin för middagsbuffén. Några bilder från en vecka på Fuerteventura hjälper mig att komma ihåg. [caption id="attachment_8291" align="aligncenter" width="300"] Strandliv[/caption] [caption id="attachment_8296" align="aligncenter" width="300"] Stranden i Caleta de Fuste[/caption] [caption id="attachment_8299" align...
Skicka en kommentar
Läs mer

Tavira och ensamheten i Algarve

Ett foto publicerat av Longboard Lady (@_longboardlady_) Maj 18, 2015 kl. 1:32 PDT Portugal Jag sprätter till, har visst halvslumrat på min storblommiga, gula sarong och det syntetiska materialet har blivit blött av min svett. Undrar hur länge jag legat där? Jag skulle kunna se efter på mobilen men vill inte riktigt, båten tillbaka till fastlandet går inte förrän om många timmar, det är jag i alla fall ganska säker på. Solen bränner på huden men när jag sätter mig upp kommer vinden kommer med svalka. Det är skönt med både ock. Det är maj för exakt ett år sedan och jag har skavsår under fötterna och mellan tårna. Ihla de Taviras sand har nött på mina trotjänare under timslånga promenader på en nästan öde strand. Det var just det här jag önskade mig själv när jag bokade den där resan till Algarvekusten i Portugal någon vecka tidigare. Att få vara själv alltså, inte skavsåren då de gör ganska ont. Just östra Algarves öde och vidsträckta stränder på öar dit båttrafiken för säsongen inte r...
Skicka en kommentar
Läs mer