Fortsätt till huvudinnehåll

Det dyra Tromsø


Det (skit)dyra Tromsø hade jag velat skriva men vad blir det för rubrik. Nöjer mig således med det enkla "dyra". Vi är de fattiga svenskarna.

Vi skrattade först, sen insåg vi att vi inte kom undan. Första middagen (den billigaste vi kunde hitta) med följande vin- och drinkkväll gjorde stora hål i svensksnåla plånböcker. Det är inte så att det serverades gourmet-mat på guldtallrikar direkt utan mer halvdana pub-menyrätter med betalning i baren i 300-kronorsklassen. För en halv-OK middag. Utan dricka då. Dricka i Norge är (snor)dyrt.

Vi blev tipsade om en Tromsø-restaurang av en medpassagerare på tåget mellan Oslo och flygplatsen. Den är lite dyrare sa han sen, som att han förstod i efterhand att de kanske inte var något för oss svenskar. Vi har turistat i Oslo, tänkte nog att Oslo-priser är Oslo-priser och sen är det bara lagom dyra Norge-priser som gäller. Vi hade fel.

En stor del av resan letar vi efter kebab- och hamburgerhak. Min kebabrulle kostade 99 NOK, ganska överkomligt. Vinmonopolet (Norges motsvarighet till vårt Systembolag) besöks, vi tycker oss ha råd med två flaskor av det billigaste. Känner oss snåla men vi ska ju ändå bara invänta natten för kommande norrskensjakt, inte dricka oss vingliga. Vi delar mat och dryck på rummet (inte allt på en gång förstås), dricker kaffe i hotellfoajén (gratis) och vräker i oss av frukostbuffén nästkommande dag. Packar nötter från mataffären i ryggsäcken, dyra förstås men ändå. Något ska ätas på nattliga turer. Vi avslutar resan med (svin)dyra pub-burgare, hinner med lite öl också då det sägs att "Du har ikke vært i Tromsø; dersom du ikke har besøkt Ølhallen". Det var gott, säkert dyrt också. I slutändan kommer vi i alla fall ganska billigt undan. För att vara Norge då, eller Tromsø.

Jag är van vid att hitta billiga hak med rätt så bra mat. Det finns säkerligen bra mat i Tromsø också, fisk tänker jag med havet så nära. Dyr fisk säkert. Finns i alla fall inte på kebab-stället. Snåljåpar. Vi alltså, usch.

Tromsø var fantastiskt! Naturen då, och det var därför vi åkte dit. Mat är bara mat, sällskapet på hamburgerkedjan och på hotellrummet med "take away-påsen" var lika bra som det hade varit på en halvbra och dyr restaurang. Bästa sällskapet och naturen, vi älskade den!

Ja, nu sitter vi här med kontoutdragen och planerar nästa resa. Klurar lite på Jordanien. Det kanske vi har råd med nu när vi snålat i Norge. Undrar hur dyrt det är i Jordanien?

Kommentarer

  1. Jordanien är fint! Och inte så dyrt, men långt ifrån superbilligt heller. Levde dock på falafel för ca 5 kr då jag gjorde praktik där för några år sedan :)

    SvaraRadera
  2. Vad kul! Inget är spikat än men vi är väldigt sugna... Hojta gärna om du har tips på sådant som inte står överst i guideboken. :)

    SvaraRadera
  3. Jag har nog inget särskilt, är ganska mycket öken och resten är så klassiskt att det står i alla guideböcker, samt även om det är liberalt så är det ju inte superenkelt röra sig som kvinna hur fritt som helst, men kan varmt rekommendera det! Otroligt vänligt mottagande överallt!
    Petra, döda havet, alla bibliska platser, korstågsfort, aquaba.... och sjukt god mat, falafel, hoummus och taboule i oändlighet!

    SvaraRadera
  4. Vi gillar öken så då kommer vi kanske till rätt ställe i alla fall :). Lutar åt en resa i slutet av mars.

    SvaraRadera
  5. Nu av en slump hittade jag, visste väl jag hade min reseberättelse i helhet nånstans i bloggen! :) http://lady-tramp.se/2011/10/31/ahlan-wa-sahlan-jordanien/

    SvaraRadera
  6. Åååh, vad kul! Läst och sugit åt mig :). Tack för länken!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Gotland med en nybyggd cykel och ett ömt knä

Södra Hällarna strax utanför Visby. Foto: Anders Karlsson Han spretar med fingrarna på sin stora hand och sträcker ut den mot min. ”Vi har nästan inte hunnit gå så här någonting under den här resan.” . Jag tar den och och tänker att hans konstaterande är rätt. Det är inte lätt att gå hand i hand när man hela tiden sitter eller kånkar på varsin cykel. Vi går således vidare ut mot stupen på Södra Hällarna alldeles utanför Visby, hand i hand. Cyklarna vilar från oss i ett buskage lite längre ifrån. Där vi strosar finns inga träd utan bara ett kargt landskap där vinden minst sagt får upp farten och vi är försiktiga när vi närmar oss kanten, så att en kastby inte helt plötsligt skulle putta ut oss. Den har visst kommit med åldern tänker jag, den där försiktigheten. Blåsten är kall även även om solen skiner. Den stora handen värmer dock inte bara utom- utan även inombords.

Fuerteventura - en paus från verkligheten

Minnet av sol mot hud och hur sanden känns när jag gräver i den med tårna. Läkande promenader längs strandpromenaden med sol i ögonen och vind i håret. Familjen har drabbats av ännu en förlust och en semester som inte går att avboka blir en välbehövlig paus från en obeveklig verklighet. Jag ser i spegeln att solbrännan sitter kvar, men tillbakakastad i minnen av liv som inte längre finns, som ligger i drivor i lägenheten som ska tömmas, måste jag påminna mig om hur okomplicerat det kan vara att ligga på en strand och bekymra sig endast om hur hög solskyddsfaktor man ska välja och hur man ska lägga upp strategin för middagsbuffén. Några bilder från en vecka på Fuerteventura hjälper mig att komma ihåg. [caption id="attachment_8291" align="aligncenter" width="300"] Strandliv[/caption] [caption id="attachment_8296" align="aligncenter" width="300"] Stranden i Caleta de Fuste[/caption] [caption id="attachment_8299" align...

Tavira och ensamheten i Algarve

Ett foto publicerat av Longboard Lady (@_longboardlady_) Maj 18, 2015 kl. 1:32 PDT Portugal Jag sprätter till, har visst halvslumrat på min storblommiga, gula sarong och det syntetiska materialet har blivit blött av min svett. Undrar hur länge jag legat där? Jag skulle kunna se efter på mobilen men vill inte riktigt, båten tillbaka till fastlandet går inte förrän om många timmar, det är jag i alla fall ganska säker på. Solen bränner på huden men när jag sätter mig upp kommer vinden kommer med svalka. Det är skönt med både ock. Det är maj för exakt ett år sedan och jag har skavsår under fötterna och mellan tårna. Ihla de Taviras sand har nött på mina trotjänare under timslånga promenader på en nästan öde strand. Det var just det här jag önskade mig själv när jag bokade den där resan till Algarvekusten i Portugal någon vecka tidigare. Att få vara själv alltså, inte skavsåren då de gör ganska ont. Just östra Algarves öde och vidsträckta stränder på öar dit båttrafiken för säsongen inte r...