En baskisk historia

 

Dragspelarens son

För att lära känna en stad eller ett land innan jag åker dit, läser jag gärna en roman som utspelar sig i området. Ibland är det miljöerna som blir behållningen av läsningen; ibland lär jag mig något om platsens historia. Både det förra och det senare får jag när jag läser Bernardo Atxagas Dragspelarens son, en roman som utspelar sig i Baskien, författarens hemtrakter - han är faktiskt en av 70-talets unga skriftställare som skrev (och fortfarande skriver) på baskiska, men som översatts till en mängd andra språk

Dragspelarens son utspelar sig i Obaba, en ort jag först försöker finna på kartan, men som visar sig vara lika svår att lokalisera som Jante. Det är alltså en fiktiv ort, men som nog trots allt äger vissa likheter med Atxagas egen uppväxtort Asteasu.

Huvudperson är David, en kille som slits mellan lojaliteten till fädernet och sin egen rättspatos under francoerans gissel och en snabbt växande baskisk frihetsrörelse. Sällan gör han dock något för egen maskin, utan blir snarare ett offer för rådande omständigheter, en huvudkaraktär utan riktning, vilket sanningen att säga gör det hela lite svårare att engagera sig i. Men hans trevande efter sanningen om de republikaner som avrättats i Obaba och sanningen om hans fars delaktighet är det som får mig att släcka läslampan alldeles för sent om kvällarna.

Dragspelarens son är en bok om att växa upp, om att finna sin väg mellan frihet, fascism och nationalism, om lojalitet och svek och om att våga fatta de rätta besluten. En bok som får mig att vilja veta mer om vad det innebär att leva i Baskien eller - åtminstone - att någon gång resa dit tillfälligt.