Fortsätt till huvudinnehåll

Tibidabo

 




[caption id="attachment_4273" align="alignleft" width="150" caption="Temple de Sagrat Cor"]Temple de Sagrat Cor[/caption]

Februarilov och inga resor inbokade - en ovanlig känsla. De senaste åren har Barcelona och Lissabon varit städerna där jag fått en försmak av våren, givit mig en påminnelse om att solen och värmen finns därute någonstans och att de inom en ändå ganska rimlig tid anländer även till oss i kalla nord.


En solig och ganska blåsig dag förra "sportlovet" for vi upp på Tibidabo. Utöver den vidsträckta utsikten kunde vi bl.a. titta på kyrkan Temple de Sagrat Cor och ta en sväng runt nöjesparken, som dock öppnar först i mars månad, men som lämpade sig utmärkt för en promenad uti vårsolens glans. Åkattraktionerna verkar vara riktiga antikviteter, så det är tveksamt om andra än självmordsbenägna vågar lösa biljett!


Det finns olika sätt att ta sig upp på berget. Man kan t.ex. ta bussen T2 från Placa de Catalunya och komma ända upp på en gång. Du kan också välja att ta tunnelbanan till Avinguda de Tibidabo, fortsätta med buss upp till Placa Doctor Andreu och ta ett glas vin på Mirablau (underbar utsikt och jazzkvällar) innan bergbanan (funicular) tar dig vidare genom skogen och upp på bergets topp. Det senare rekommenderas.


Bergets namn, Tibi dabo är förresten latin och betyder "åt dig ska jag ge". Det kommer från Bibeln och är frestarens ord till Jesus och de yttrades då de båda stod på ett högt berg och blickade ut över allt världsligt som den "breda vägen" kunde erbjuda. Stadens frestelser är alltför många och det är därför som jag åker tillbaka i juni!


 




[caption id="attachment_4274" align="aligncenter" width="450" caption="Sofia och Madde"]Sofia och Madde[/caption]

[caption id="attachment_4275" align="aligncenter" width="450" caption="Utsikten"]Utsikten[/caption]

[caption id="attachment_4276" align="aligncenter" width="337" caption="Tibidabo"]Tibidabo[/caption]

[caption id="attachment_4277" align="aligncenter" width="337" caption="Blåsigt var det ja!"]Blåsigt var det ja![/caption]

Mer från Coconuts & Skylines om Barcelona hittar du i denna länk:


http://www.coconutsandskylines.se/tag/barcelona/


 

Etiketter:

Kommentarer

  1. Hallin på Resias blogg15 februari 2012 kl. 17:16

    Vi försökte ta spårvagnen upp till toppen när jag var där, men tyvärr gick den inte den dagen. Trist men vi gick en bit upp för att titta på huset på Avinguda de Tibidabo nummer 32 som finns med i boken Vindens Skugga. I boken är huset magiskt men i verkligheten såg det helt annat ut! Underbar stad!

    SvaraRadera
  2. Hanna15 februari 2012 kl. 22:58

    Vad synd! Till fots blir det ju ändå en rejäl bit!

    Just det, den där romanen borde jag kanske läsa om till nästa besök. Lite av magin från boken kanske ändå kan smitta av sig på den verkliga miljön!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Gotland med en nybyggd cykel och ett ömt knä

Södra Hällarna strax utanför Visby. Foto: Anders Karlsson Han spretar med fingrarna på sin stora hand och sträcker ut den mot min. ”Vi har nästan inte hunnit gå så här någonting under den här resan.” . Jag tar den och och tänker att hans konstaterande är rätt. Det är inte lätt att gå hand i hand när man hela tiden sitter eller kånkar på varsin cykel. Vi går således vidare ut mot stupen på Södra Hällarna alldeles utanför Visby, hand i hand. Cyklarna vilar från oss i ett buskage lite längre ifrån. Där vi strosar finns inga träd utan bara ett kargt landskap där vinden minst sagt får upp farten och vi är försiktiga när vi närmar oss kanten, så att en kastby inte helt plötsligt skulle putta ut oss. Den har visst kommit med åldern tänker jag, den där försiktigheten. Blåsten är kall även även om solen skiner. Den stora handen värmer dock inte bara utom- utan även inombords.
Skicka en kommentar
Läs mer

Fuerteventura - en paus från verkligheten

Minnet av sol mot hud och hur sanden känns när jag gräver i den med tårna. Läkande promenader längs strandpromenaden med sol i ögonen och vind i håret. Familjen har drabbats av ännu en förlust och en semester som inte går att avboka blir en välbehövlig paus från en obeveklig verklighet. Jag ser i spegeln att solbrännan sitter kvar, men tillbakakastad i minnen av liv som inte längre finns, som ligger i drivor i lägenheten som ska tömmas, måste jag påminna mig om hur okomplicerat det kan vara att ligga på en strand och bekymra sig endast om hur hög solskyddsfaktor man ska välja och hur man ska lägga upp strategin för middagsbuffén. Några bilder från en vecka på Fuerteventura hjälper mig att komma ihåg. [caption id="attachment_8291" align="aligncenter" width="300"] Strandliv[/caption] [caption id="attachment_8296" align="aligncenter" width="300"] Stranden i Caleta de Fuste[/caption] [caption id="attachment_8299" align...
Skicka en kommentar
Läs mer

Tavira och ensamheten i Algarve

Ett foto publicerat av Longboard Lady (@_longboardlady_) Maj 18, 2015 kl. 1:32 PDT Portugal Jag sprätter till, har visst halvslumrat på min storblommiga, gula sarong och det syntetiska materialet har blivit blött av min svett. Undrar hur länge jag legat där? Jag skulle kunna se efter på mobilen men vill inte riktigt, båten tillbaka till fastlandet går inte förrän om många timmar, det är jag i alla fall ganska säker på. Solen bränner på huden men när jag sätter mig upp kommer vinden kommer med svalka. Det är skönt med både ock. Det är maj för exakt ett år sedan och jag har skavsår under fötterna och mellan tårna. Ihla de Taviras sand har nött på mina trotjänare under timslånga promenader på en nästan öde strand. Det var just det här jag önskade mig själv när jag bokade den där resan till Algarvekusten i Portugal någon vecka tidigare. Att få vara själv alltså, inte skavsåren då de gör ganska ont. Just östra Algarves öde och vidsträckta stränder på öar dit båttrafiken för säsongen inte r...
Skicka en kommentar
Läs mer