Fortsätt till huvudinnehåll

Italien och maten (guide till en italiensk meny)

Eller så tar man en pizza!? Italien 2009
Eller så tar man en pizza!? Italien 2009

Det är inte bara för mig som LCHF:are som maten blir ett problem i Italien. Vem som helst kan bli helt snurrig av att sitta och glo på en icke-"turistanpassad" italiensk meny och ja, jag har varit där med rynkan i pannan och parlören i näven.


På bloggen All about Rome - Rombloggen finns en alldeles strålande guide (Konsten att beställa rätt på en italiensk restaurang) för oss som inte riktigt fattat än. Jag ska försöka mig på en egen beskrivning med utgångspunkt från hans punkter.



Antipasto
Ja, min första tanke var ju "Anti-Pasta" och det tyckte jag lät logiskt i min, icke italianotalande värld. Nähä, fel av mig. Antipasto beställs för att ha något att bedriva tiden med innan man får in det andra tugget. Små bitar av t.ex. ost, salami, skinka, oliver, bruschetta (bröd med t.ex. tomatgrejs på). Ja, sådant som jag tänker på mer som typ (LCHF-)snacks och just det jag beskrev var ju faktiskt ganska "Anti-Pasta".


Primo Piatto
Dags för förrätt (om man nu inte kallar antipasto för det vilket en del gör). Kraftig förrätt skulle jag nog säga. Här serveras nästan alltid pasta, i vissa delar av italien risotto. Funkar som komplement till den som redan innan ätit sig igenom lite antipasti tidigare eller för den som kan tänka sig en mindre portion mat. Inget konstigt med det.


Secondo Piatto
Här kommer då äntligen huvudrätten, om man inte redan tidigare är proppis. Fast, förvänta dig inget tilltugg här inte. Står det kött så får man kött, inget annat trams.


Contorni
Här är tillbehören, vilka ska göra secondo piatto till en fullvärdig måltid och därmed mer matnyttig än primo piatto. De kan bestå av t.ex. sallad, pommes, potatis, broccoli, kokta eller grillade grönsaker eller spenat. (Hm... undrar just om man kan beställa detta som antipasto också!?)


Dolce
Slutligen och utan krusiduller. Efterrätt.


Enligt rombloggaren så gäller också detta:
"Resultat: beställer du in primo piatto räcker oftast det, eventuellt i kombination med en antipasto före. Beställer du däremot bara in en secondo piatto kan du inte räkna med att bli mätt. En kombination med antipasto är i stort sett ett måste."


Tack, jag tror att jag har fått kläm på det! :)


(Det finns pizza också.)


 

Kommentarer

  1. För mig känns det där med pastan före köttet som ett sätt att se till att man blir så mätt på den billiga maten (pastan) så att man inte ska orka äta så mycket av den dyra maten (köttet).... Ärligt talat så tycker jag alltid att det är svårt att beställa mat i Italien. Jag äter iofs allt, men det krångliga är att pastan ofta är lite för liten för att duga som ensamrätt, men lite för stor för att passa som förrätt. Hopplöst att få lagom mycket mat alltså...

    SvaraRadera
  2. Jaa, varför ska de krångla till det!? :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Gotland med en nybyggd cykel och ett ömt knä

Södra Hällarna strax utanför Visby. Foto: Anders Karlsson Han spretar med fingrarna på sin stora hand och sträcker ut den mot min. ”Vi har nästan inte hunnit gå så här någonting under den här resan.” . Jag tar den och och tänker att hans konstaterande är rätt. Det är inte lätt att gå hand i hand när man hela tiden sitter eller kånkar på varsin cykel. Vi går således vidare ut mot stupen på Södra Hällarna alldeles utanför Visby, hand i hand. Cyklarna vilar från oss i ett buskage lite längre ifrån. Där vi strosar finns inga träd utan bara ett kargt landskap där vinden minst sagt får upp farten och vi är försiktiga när vi närmar oss kanten, så att en kastby inte helt plötsligt skulle putta ut oss. Den har visst kommit med åldern tänker jag, den där försiktigheten. Blåsten är kall även även om solen skiner. Den stora handen värmer dock inte bara utom- utan även inombords.

Fuerteventura - en paus från verkligheten

Minnet av sol mot hud och hur sanden känns när jag gräver i den med tårna. Läkande promenader längs strandpromenaden med sol i ögonen och vind i håret. Familjen har drabbats av ännu en förlust och en semester som inte går att avboka blir en välbehövlig paus från en obeveklig verklighet. Jag ser i spegeln att solbrännan sitter kvar, men tillbakakastad i minnen av liv som inte längre finns, som ligger i drivor i lägenheten som ska tömmas, måste jag påminna mig om hur okomplicerat det kan vara att ligga på en strand och bekymra sig endast om hur hög solskyddsfaktor man ska välja och hur man ska lägga upp strategin för middagsbuffén. Några bilder från en vecka på Fuerteventura hjälper mig att komma ihåg. [caption id="attachment_8291" align="aligncenter" width="300"] Strandliv[/caption] [caption id="attachment_8296" align="aligncenter" width="300"] Stranden i Caleta de Fuste[/caption] [caption id="attachment_8299" align...

Tavira och ensamheten i Algarve

Ett foto publicerat av Longboard Lady (@_longboardlady_) Maj 18, 2015 kl. 1:32 PDT Portugal Jag sprätter till, har visst halvslumrat på min storblommiga, gula sarong och det syntetiska materialet har blivit blött av min svett. Undrar hur länge jag legat där? Jag skulle kunna se efter på mobilen men vill inte riktigt, båten tillbaka till fastlandet går inte förrän om många timmar, det är jag i alla fall ganska säker på. Solen bränner på huden men när jag sätter mig upp kommer vinden kommer med svalka. Det är skönt med både ock. Det är maj för exakt ett år sedan och jag har skavsår under fötterna och mellan tårna. Ihla de Taviras sand har nött på mina trotjänare under timslånga promenader på en nästan öde strand. Det var just det här jag önskade mig själv när jag bokade den där resan till Algarvekusten i Portugal någon vecka tidigare. Att få vara själv alltså, inte skavsåren då de gör ganska ont. Just östra Algarves öde och vidsträckta stränder på öar dit båttrafiken för säsongen inte r...