Fortsätt till huvudinnehåll

Kom och köp mig lite glädje

Förberedelser inför loppis. Jag är en samlare, eller var i alla fall. Nu vill jag att andra ska ha mina saker, att de får lämna instängda skåp och kyliga vindar och hitta en värdig plats hos någon som vill ha dem. Kanske hoppas jag på att det blir till en ny resa i kassan till mig istället, lite i alla fall ;)?



Jag tänker på tiden i mitt saknade San Diego, hur väldigt lite saker jag klarade mig på och hur befriande det var. Att bo i en resväska och ändå ha för mycket över. Under året som gått sedan jag kom hem har jag lyckats att behålla tanken på "det lilla" ganska bra men under våren har suget smugit sig på igen. Bara lite, men lite är nog ibland. Jag vill bli fri, fri innan det hinner sätta klorna i mig igen. Grannen och jag bestämde datum och nu röjer vi hysteriskt i husets alla vrår.


Så, alla som har vägarna förbi Borås eller ändå är i krokarna på 1:a maj, välkomna på loppis :)! Mer info under bilderna.


/Sofia


Lite av loppisutbudet:
[gallery link="file" ids="6360,6372,6366,6363,6364,6365,6367,6369,6370,6373,6374,6375,6376,6377,6371,6390,6391,6392"]
1:a maj 11:00
"Mitt i Parkstan! Loppis med allt från barn- och vuxenkläder till vindsfynd, garageplock och handväskor. Kom och shoppa eller bara för att säga hej! Ta med dig vänner och bekanta, grannar och deras vänner. :)

Hälsningar
Camilla & Sofia

Vägbeskrivning:
Kör över Centralbron i riktning mot Alingsås. Strax innan Almåsgrillen (vänster sida) svänger du in till vänster på Parkgatan. Kör tills du kommit över backkrönet och spana på vänster sida efter ett vitt hus med järngrind framför. Nr 17!"

 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gotland med en nybyggd cykel och ett ömt knä

Södra Hällarna strax utanför Visby. Foto: Anders Karlsson Han spretar med fingrarna på sin stora hand och sträcker ut den mot min. ”Vi har nästan inte hunnit gå så här någonting under den här resan.” . Jag tar den och och tänker att hans konstaterande är rätt. Det är inte lätt att gå hand i hand när man hela tiden sitter eller kånkar på varsin cykel. Vi går således vidare ut mot stupen på Södra Hällarna alldeles utanför Visby, hand i hand. Cyklarna vilar från oss i ett buskage lite längre ifrån. Där vi strosar finns inga träd utan bara ett kargt landskap där vinden minst sagt får upp farten och vi är försiktiga när vi närmar oss kanten, så att en kastby inte helt plötsligt skulle putta ut oss. Den har visst kommit med åldern tänker jag, den där försiktigheten. Blåsten är kall även även om solen skiner. Den stora handen värmer dock inte bara utom- utan även inombords.

Fuerteventura - en paus från verkligheten

Minnet av sol mot hud och hur sanden känns när jag gräver i den med tårna. Läkande promenader längs strandpromenaden med sol i ögonen och vind i håret. Familjen har drabbats av ännu en förlust och en semester som inte går att avboka blir en välbehövlig paus från en obeveklig verklighet. Jag ser i spegeln att solbrännan sitter kvar, men tillbakakastad i minnen av liv som inte längre finns, som ligger i drivor i lägenheten som ska tömmas, måste jag påminna mig om hur okomplicerat det kan vara att ligga på en strand och bekymra sig endast om hur hög solskyddsfaktor man ska välja och hur man ska lägga upp strategin för middagsbuffén. Några bilder från en vecka på Fuerteventura hjälper mig att komma ihåg. [caption id="attachment_8291" align="aligncenter" width="300"] Strandliv[/caption] [caption id="attachment_8296" align="aligncenter" width="300"] Stranden i Caleta de Fuste[/caption] [caption id="attachment_8299" align...

Tavira och ensamheten i Algarve

Ett foto publicerat av Longboard Lady (@_longboardlady_) Maj 18, 2015 kl. 1:32 PDT Portugal Jag sprätter till, har visst halvslumrat på min storblommiga, gula sarong och det syntetiska materialet har blivit blött av min svett. Undrar hur länge jag legat där? Jag skulle kunna se efter på mobilen men vill inte riktigt, båten tillbaka till fastlandet går inte förrän om många timmar, det är jag i alla fall ganska säker på. Solen bränner på huden men när jag sätter mig upp kommer vinden kommer med svalka. Det är skönt med både ock. Det är maj för exakt ett år sedan och jag har skavsår under fötterna och mellan tårna. Ihla de Taviras sand har nött på mina trotjänare under timslånga promenader på en nästan öde strand. Det var just det här jag önskade mig själv när jag bokade den där resan till Algarvekusten i Portugal någon vecka tidigare. Att få vara själv alltså, inte skavsåren då de gör ganska ont. Just östra Algarves öde och vidsträckta stränder på öar dit båttrafiken för säsongen inte r...