Från Pisa till Monterosso
[caption id="attachment_1610" align="alignleft" width="450" caption="Härliga dagar"]
[/caption]Hur fint än Pisa visat sig vara skapade tågresan hit ett galet sug efter salta bad och strandliv. Min vistelse i staden blir därmed kortvarig och efter en ljuvlig natt av ostörd sömn lämnar jag den åt andra att upptäcka. Jag kommer förhoppningsvis tillbaka med mer tid i bagaget och mindre längtan efter annat. Det blir morgontåg igen och jag drar mig söderut. Det ska bli Cinque Terre för hela slanten, jag har hört hur makalöst bra det ska vara och jag börjar med Monterosso, den västligaste byn. Det är här de bästa stränderna ska finnas och de kallar på mig.
Cinque Terre är en nationalpark som består av fem byar som klättrar utmed kustens branta klippor med sina målade hus i glada färger. Här kryllar det av turister och möjligheterna att ta sig runt är många. Man kan vandra mellan dem, tröttnar man tar man tåget eller båten. Cinque Terre har blivit en nationalpark för att kunna behålla lite av känslan i byarna och inte låta allt exploateras. Detta har man lyckats sisådär med men trots turism och allt vad de lever av så är byarna enastående vackra.
Jag stiger in på "Souvenirs" reception, det är det enda hotell jag hittat i min prisklass trots att jag lyckats involvera halva byn i mitt sökande efter boende. Monterosso lär göra stora hål i semesterkassan men jag har sett havet och måste få stanna. Jag möts av en medelålders man med långt, sprött och smutsigt hår och han andas tungt där han sitter. Det skumma ljuset i receptionen kastar skuggor i ansiktet på honom som gör att han ser otäck ut och jag ryggar instinktivt tillbaka mot dörren jag kom ifrån. Han tittar irriterat upp från sitt skrivande jag stört honom i men när han ser att gästen är kvinnlig sträcker han på ryggen och ger mig ett leende som skrämmer mig ännu mer. Jag tvingar mig att stanna men ryser av obehag när han räcker över nycklarna till vad som kommer att bli resans dyraste och smutsigaste rum.
I Monterosso blir mitt största problem hur jag ska ta mig i vattnet utan att se för löjlig ut när jag tassar över vassa strandstenar. Jag njuter för fullt av sol och bad, älskar känslan av hur saltet sticker på huden när jag torkar. Havet är turkost, värmen är precis lagom för strandliv. På kvällen tar jag min bok och finner mig en restaurang. Här är det ensamheten som råder för min del, det verkar som att det här är platsen för italienska kärlekspar och jag vill inte störa. Har dessutom funnit ett slags lugn i att vara själv, jag hinner tänka och reflektera över saker jag glömt bort att jag uppskattar och dagarna blir härligt lata. Jag kommer att bli kvar i några dagar, trots att hotellet skrämmer mig. Havet har förhäxat mig och jag väntar på en dag med mer svalka för att vandringen jag planerat inte ska bli på tok för varm.
[cincopa AkCArna-8gRL]
Fortsättning följer... vandring i Cinque Terre
Läs alla 7 kapitel:
Italien i vacker sensommar – Första kapitlet
Italien i vacker sensommar – Tredje kapitlet
Italien i vacker sensommar – Fjärde kapitlet
Italien i vacker sensommar – Femte kapitlet
Italien i vacker sensommar – Sjätte kapitlet
Italien i vacker sensommar – Sjunde kapitlet
Kommentarer
Skicka en kommentar