Fortsätt till huvudinnehåll

Italien i vacker sensommar - Första kapitlet

City Airport - Göteborg
Sex stycken tjocka pocketböcker, det borde räcka. Det är hösten 2009 och min första resa som ”ensamresenär” stundar. Resan går till Italien, också det för första gången och förväntningarna är skyhöga. Det är min far som lämpar av mig på Säve där jag ska prova på Ryanair, bolaget med tusen rykten. Väskan är noga vägd hemma på badrumsvågen, sådant är viktigt vid dessa flygningar har jag hört. Jag checkar in min stora resväska, resterande åtta kilos handbagage lastar jag på min rygg då jag går mot nästa kö, säkerhetskontrollen.




[caption id="attachment_1494" align="aligncenter" width="450" caption="Ombordstigning på Ryanair"]Ombordstigning på Ryanair[/caption]



 

Jag får plötslig panik här hemma, semestern är slut men jag är inte alls redo för jobb. Efter bara några dagar i arbete hittar jag några sparade semesterdagar och letar upp en billig flygbiljett. Måste iväg ett litet tag, måste ifrån den påsmygande hösten hemma! Så har jag plötsligt Bergamo i Italien framför mig och sedan drygt två veckor på resande fot. Planen är lös men det är så jag vill ha det denna gång. Jag är lite hispig över att åka iväg på egen hand, samtidigt är jag nyfiken på hur jag kommer att trivas i det. Resvanan finns men tänk om jag inte är social nog att hitta folk att prata med eller tänk om jag står utan hotell mitt i natten, ensammast av alla.


Kön till säkerhetskontrollen på Säve ringlar sakta. Tjejen framför mig har otur, hennes handbagag har övervikt. Bara med så lite att det verkar fånigt att ens påpeka men säkerhetsvakter har regler och på Säve går de uppenbarligen inte att rucka på.  Jag tvekar först men efter att ha resonerat både med min olycklige medresenär och säkerhetsvakten löser vi det tillsammans. Hennes överflöd hamnar tillfälligt i mitt handbagage och jag håller tummarna för att det inte är något olagligt vi för in. Hon ser dock snäll och drogfri ut. Vi surrar senare över alkohol inköpt i baren och jag lyckas få massor med bra Italientips av min nya bekantskap.


Tre timmars flygresa och senare säger jag vi adjö, sensommarvärmen i Bergamo har välkomnat oss och vi ska nu åt olika håll. Chauffören på flygbussen trampar otåligt på gasen och jag känner att det är hög tid att kliva på om jag ska med på resan in till centrum.


Fortsättning följer imorgon...


Läs alla 7 kapitel:
Italien i vacker sensommar – Första kapitlet
Italien i vacker sensommar – Tredje kapitlet
Italien i vacker sensommar – Fjärde kapitlet
Italien i vacker sensommar – Femte kapitlet
Italien i vacker sensommar – Sjätte kapitlet
Italien i vacker sensommar – Sjunde kapitlet


Bildkälla: http://www.flickr.com/photos/9285813@N05/2710773389/

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gotland med en nybyggd cykel och ett ömt knä

Södra Hällarna strax utanför Visby. Foto: Anders Karlsson Han spretar med fingrarna på sin stora hand och sträcker ut den mot min. ”Vi har nästan inte hunnit gå så här någonting under den här resan.” . Jag tar den och och tänker att hans konstaterande är rätt. Det är inte lätt att gå hand i hand när man hela tiden sitter eller kånkar på varsin cykel. Vi går således vidare ut mot stupen på Södra Hällarna alldeles utanför Visby, hand i hand. Cyklarna vilar från oss i ett buskage lite längre ifrån. Där vi strosar finns inga träd utan bara ett kargt landskap där vinden minst sagt får upp farten och vi är försiktiga när vi närmar oss kanten, så att en kastby inte helt plötsligt skulle putta ut oss. Den har visst kommit med åldern tänker jag, den där försiktigheten. Blåsten är kall även även om solen skiner. Den stora handen värmer dock inte bara utom- utan även inombords.

Fuerteventura - en paus från verkligheten

Minnet av sol mot hud och hur sanden känns när jag gräver i den med tårna. Läkande promenader längs strandpromenaden med sol i ögonen och vind i håret. Familjen har drabbats av ännu en förlust och en semester som inte går att avboka blir en välbehövlig paus från en obeveklig verklighet. Jag ser i spegeln att solbrännan sitter kvar, men tillbakakastad i minnen av liv som inte längre finns, som ligger i drivor i lägenheten som ska tömmas, måste jag påminna mig om hur okomplicerat det kan vara att ligga på en strand och bekymra sig endast om hur hög solskyddsfaktor man ska välja och hur man ska lägga upp strategin för middagsbuffén. Några bilder från en vecka på Fuerteventura hjälper mig att komma ihåg. [caption id="attachment_8291" align="aligncenter" width="300"] Strandliv[/caption] [caption id="attachment_8296" align="aligncenter" width="300"] Stranden i Caleta de Fuste[/caption] [caption id="attachment_8299" align...

Tavira och ensamheten i Algarve

Ett foto publicerat av Longboard Lady (@_longboardlady_) Maj 18, 2015 kl. 1:32 PDT Portugal Jag sprätter till, har visst halvslumrat på min storblommiga, gula sarong och det syntetiska materialet har blivit blött av min svett. Undrar hur länge jag legat där? Jag skulle kunna se efter på mobilen men vill inte riktigt, båten tillbaka till fastlandet går inte förrän om många timmar, det är jag i alla fall ganska säker på. Solen bränner på huden men när jag sätter mig upp kommer vinden kommer med svalka. Det är skönt med både ock. Det är maj för exakt ett år sedan och jag har skavsår under fötterna och mellan tårna. Ihla de Taviras sand har nött på mina trotjänare under timslånga promenader på en nästan öde strand. Det var just det här jag önskade mig själv när jag bokade den där resan till Algarvekusten i Portugal någon vecka tidigare. Att få vara själv alltså, inte skavsåren då de gör ganska ont. Just östra Algarves öde och vidsträckta stränder på öar dit båttrafiken för säsongen inte r...