Resetidningen Vagabond har kommit med en specialupplaga som finns ute 19april-18 juni. Ett nära på 100-sidigt nummer av smaker från alla världens hörn. Jag tror att det kan gå hem i stugorna då kulinariska upplevelser behandlas lika ofta som vackra stränder eller mysiga gränder när reseminnena plockas fram.
[caption id="attachment_1445" align="aligncenter" width="450" caption="Vagabond Mat"]
[/caption]
Själv blir jag inte "eld och lågor". Vagabond var vänliga nog att skicka mig ett exemplar och det innehöll många riktigt fängslande och välskrivna reportage från världens alla hörn med massor av underbara bilder, mat är ett tacksamt foto-objekt. Det är bara det att den där känslan jag är ute efter när jag köper en resetidning inte infinner sig. När resemagasinens nya nummer travas upp i affärerna är det som rena rama julaftonför mig och jag kan inte bärga mig. Jag vill frossa i nya länder, städer, hav och öknar och när jag sjunker in i en tidning försvinner jag från verkligheten en liten stund.
Det är det jag är ute efter. Jag skulle vilja att det vattnades i munnen när jag läser Mat-Vagabond, jag skulle vilja stå i köken de talar om men blir inte riktigt engagerad. Det beror inte på att tidningen inte är bra, det är jag övertygad om att den är. Jag har bara kommit på att mat inte alls är det primära i mitt resande. Det är en himla trevlig bonus men det är annat som får mig att rysa av välbehag.
Kommentarer
Skicka en kommentar