Fortsätt till huvudinnehåll

Barnfria flyg på tapeten igen

Jag ser allt oftare artiklar som handlar om barns rätt att låta på flygningar. SvD har gjort en egen undersökning där närapå 3000 personer deltagit i en enkät som publicerades i samband med en artikel. Artikeln handlade om att Malaysian Airlines förbjudit spädbarn i första klass. Så mycket som 72% av personerna som svarat i undersökningen har angett att de tycker att första klass alltid ska ha detta förbud.



Själv är jag ovanligt ljudkänslig på flyg då jag ofta vill spendera timmarna med stängda ögonlock och när jag hittat min plats på flyget är barn-tätheten omkring mig det jag kontrollerar först. När jag tittar på min ekonomiska situation ser jag också att det inte lär bli så många förstaklass-flygningar för min del oavsett vad andra bolag i framtiden kommer besluta i denna fråga.


Funderar jag lite till så är det väl inte bara spädbarn som stör andra resenärer med ljud. Det är lika väl äldre barn, flamsiga medelålders sällskap, tjattriga ungdomar, matvagnar som dras, flygvärdinneklackar som klapprar osv.


När jag flyger står jag ut med allt detta därför att det bara är en liten och oftast nödvändig del av mitt resande och jag vet att det finns gånger som jag faktiskt själv bidragit till tjattrandet ombord. Det hade dock varit trevligt, som någon i SvD:s artikel påpekade, med en tyst avdelning/avgränsning som man kan välja om man så önskar, istället för barnfri förstaklass. Det borde väl inte vara en omöjlighet om det nu är så många som reagerar så starkt i den här frågan?



Artiklarna på SvD:
SvD:s läsare: "Man borde införa barnfria flygningar"
Flygbolag portar spädbarn i första klass


Mer från "Kokosnötterna":
Om att flyga och om att samsas



Kommentarer

  1. Spädbarn är nog så påfrestande på flyg, men något som jag upplever som ännu värre är halvfulla tonåringar som väsnas och bara beter sig allmänt idiotiskt. Ett spädbarn har inte vett på bättre, men en tonåring booooorde ha lite mer innanför pannbenet ;-)

    SvaraRadera
  2. Håller med. Toleransen för spädbarn är faktiskt högre än vad man kan tro hos mig;-). När barnen blir äldre och lever omkring blir jag istället väldigt irriterad, fast mest på föräldrar som låter dem hållas. Fulla tonåringar är alltid bedrövligast, oavsett var.

    SvaraRadera
  3. På väg till Alghero så fick vi en mamma + dotter och mormor på raden framför oss. Barnet stod upp i stolen och blängde på oss nästan hela tiden. Sen började hon kasta saker på oss och varken mamman eller mormorn reagerade ens. Jag får krupp på den typen av människor som är så nonchalanta :)

    SvaraRadera
  4. Katarina Lorentzon19 augusti 2011 kl. 18:32

    Snart blir vi nog de där "jobbiga med barn".. Hoppas verkligen inte det dock, det är det som känns jobbigt inför att flyga. Milo vill verkligen inte sitta still just nu! :S

    SvaraRadera
  5. Eller hur!? Det är väl bara att säga till barnet att skärpa sig!

    SvaraRadera
  6. Hahaha... men ni har ju en så charmerande son så han kommer säkert undan ändå;-).

    Men... det är just det som framkommit i andra artiklar, att föräldrar med barn också hade uppskattat ett utrymme där man faktiskt inte stör andra. Det kan säkerligen vara minst lika jobbigt att veta att man hörs och se andra bli störda utan att kunna göra så himla mycket åt det.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Gotland med en nybyggd cykel och ett ömt knä

Södra Hällarna strax utanför Visby. Foto: Anders Karlsson Han spretar med fingrarna på sin stora hand och sträcker ut den mot min. ”Vi har nästan inte hunnit gå så här någonting under den här resan.” . Jag tar den och och tänker att hans konstaterande är rätt. Det är inte lätt att gå hand i hand när man hela tiden sitter eller kånkar på varsin cykel. Vi går således vidare ut mot stupen på Södra Hällarna alldeles utanför Visby, hand i hand. Cyklarna vilar från oss i ett buskage lite längre ifrån. Där vi strosar finns inga träd utan bara ett kargt landskap där vinden minst sagt får upp farten och vi är försiktiga när vi närmar oss kanten, så att en kastby inte helt plötsligt skulle putta ut oss. Den har visst kommit med åldern tänker jag, den där försiktigheten. Blåsten är kall även även om solen skiner. Den stora handen värmer dock inte bara utom- utan även inombords.

Fuerteventura - en paus från verkligheten

Minnet av sol mot hud och hur sanden känns när jag gräver i den med tårna. Läkande promenader längs strandpromenaden med sol i ögonen och vind i håret. Familjen har drabbats av ännu en förlust och en semester som inte går att avboka blir en välbehövlig paus från en obeveklig verklighet. Jag ser i spegeln att solbrännan sitter kvar, men tillbakakastad i minnen av liv som inte längre finns, som ligger i drivor i lägenheten som ska tömmas, måste jag påminna mig om hur okomplicerat det kan vara att ligga på en strand och bekymra sig endast om hur hög solskyddsfaktor man ska välja och hur man ska lägga upp strategin för middagsbuffén. Några bilder från en vecka på Fuerteventura hjälper mig att komma ihåg. [caption id="attachment_8291" align="aligncenter" width="300"] Strandliv[/caption] [caption id="attachment_8296" align="aligncenter" width="300"] Stranden i Caleta de Fuste[/caption] [caption id="attachment_8299" align...

Tavira och ensamheten i Algarve

Ett foto publicerat av Longboard Lady (@_longboardlady_) Maj 18, 2015 kl. 1:32 PDT Portugal Jag sprätter till, har visst halvslumrat på min storblommiga, gula sarong och det syntetiska materialet har blivit blött av min svett. Undrar hur länge jag legat där? Jag skulle kunna se efter på mobilen men vill inte riktigt, båten tillbaka till fastlandet går inte förrän om många timmar, det är jag i alla fall ganska säker på. Solen bränner på huden men när jag sätter mig upp kommer vinden kommer med svalka. Det är skönt med både ock. Det är maj för exakt ett år sedan och jag har skavsår under fötterna och mellan tårna. Ihla de Taviras sand har nött på mina trotjänare under timslånga promenader på en nästan öde strand. Det var just det här jag önskade mig själv när jag bokade den där resan till Algarvekusten i Portugal någon vecka tidigare. Att få vara själv alltså, inte skavsåren då de gör ganska ont. Just östra Algarves öde och vidsträckta stränder på öar dit båttrafiken för säsongen inte r...