Fortsätt till huvudinnehåll

Barnvänligt på Mallis

Det gick ju bra sist, det här med att tävlingsblogga, så jag fortsätter med nästa utmaning från Ving. Rättelse: JÄTTESTOR utmaning. Månadens tema är "barnvänliga stränder".


För det mesta tycker jag att det är värt att lägga lite strandenergi på att undvika ungar som tjatar om glass, grinar och sprätter sand. Om några yngel helt oprovocerat börjar sparka boll i närheten av min handduk, blir jag helt nervös och kan inte slappna av - jag vet av bitter erfarenhet att det gör jätteont att få den där projektilen i ansiktet - och jag kan inte koncentrera mig ordentligt på min läsning.


Mina syften med beachen är följande: avkoppling, lektyr samt att bli brun. Förutom det tredje syftet, att uppnå en lagom svidande bränna, går det ganska kass ihop med barnens syfte, som till det väsentligaste verkar bestå i att väsnas. Men om stranden bara är tillräckligt stor, finns ändå möjligheter till samexistens. I Alcúdia på Mallorcas nordöstra hörn breder en lång sandstrand ut sig över en mil lång. Här, på Platja d'Alcúdia, finns gott om utrymme för såväl livliga ungar som för vuxna som söker lugnet. Tre av mina bästa vänner och jag for dit i juni för några år sedan för att umgås, sörpla sangria och - förstås - sola och bada.




[caption id="attachment_2845" align="aligncenter" width="450" caption="Platja d'Alcúdia. Bilden lånad från Ving.se"]Platja d'Alcúdia[/caption]

Det barnfamiljerna gillar med Alcúdia gissar jag är just stranden, som inte bara är lång, utan också hyfsat långgrund - praktiskt om man vill att barnen ska lyckas hålla huvudet ovan vattenytan. Dessutom ligger Mallis lagom långt bort, så att föräldrarna inte behöver plåga sina telningar (och sina medresenärer) med en onödigt lång flygresa.


De flesta av Vings hotell i området är barnvänliga, med barnpool och möjlighet att boka all inclusive. På Sunwing Resort & Spa erbjuds även aktiviteter för barnen, så att föräldrarna kan gå på gym eller spa. Något vuxnare framtoning har Botel Alcúdiamar, som visserligen har en barnpool, men där faciliterna känns mer anpassade för en barnfri målgrupp.




[caption id="attachment_2843" align="aligncenter" width="337" caption="Redo för vuxna kvällsnöjen"]Redo för vuxna kvällsnöjen[/caption]

Alcúdia bjuder utöver strandaktiviteter även på annat att se och göra. Och om kidsen hellre vill bygga sandslott på stranden, så kan man ju dumpa dem hos lämplig barnvakt och åka på utflykt på egen hand. På nära håll finns Alcúdia gamla stad med ringmursmys och marknad på tisdagar och söndagar. Armbandsuret av märket "Gutti" som inhandlades där håller fortfarande, trots kamraternas varningar om att visarna sannolikt skulle ramla av så fort vi kom hem. I Port D'Alcudia finns hamnen, lite bättre shopping och lite bättre restauranger. Hyra bil kan vara fint också - det går att plöja motorvägen fram, hela vägen ned till Palma, som visst blivit ett riktigt trendigt tillhåll de senaste åren, men man vill helst inte missa västkustens vyer med vackra små byar på lagom avstånd från varandra: Fornalutx, Soller, Deià, Valldemossa ... Se bara till att bromsarna tar ordentligt, för kusten är brant och kurvorna hårnålsskarpa.




[caption id="attachment_2854" align="aligncenter" width="337" caption="Fornalutx"]Fornalutx[/caption]


Fast skönast är nog ändå stranden, där jag kan ligga på mage och läsa min bok medan jag gräver med tårna i sanden. Och kanske petar in ett par hörlurar i öronen för att stänga ute besvärande ljud.


Tidgare om Alcúdia:



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gotland med en nybyggd cykel och ett ömt knä

Södra Hällarna strax utanför Visby. Foto: Anders Karlsson Han spretar med fingrarna på sin stora hand och sträcker ut den mot min. ”Vi har nästan inte hunnit gå så här någonting under den här resan.” . Jag tar den och och tänker att hans konstaterande är rätt. Det är inte lätt att gå hand i hand när man hela tiden sitter eller kånkar på varsin cykel. Vi går således vidare ut mot stupen på Södra Hällarna alldeles utanför Visby, hand i hand. Cyklarna vilar från oss i ett buskage lite längre ifrån. Där vi strosar finns inga träd utan bara ett kargt landskap där vinden minst sagt får upp farten och vi är försiktiga när vi närmar oss kanten, så att en kastby inte helt plötsligt skulle putta ut oss. Den har visst kommit med åldern tänker jag, den där försiktigheten. Blåsten är kall även även om solen skiner. Den stora handen värmer dock inte bara utom- utan även inombords.

Fuerteventura - en paus från verkligheten

Minnet av sol mot hud och hur sanden känns när jag gräver i den med tårna. Läkande promenader längs strandpromenaden med sol i ögonen och vind i håret. Familjen har drabbats av ännu en förlust och en semester som inte går att avboka blir en välbehövlig paus från en obeveklig verklighet. Jag ser i spegeln att solbrännan sitter kvar, men tillbakakastad i minnen av liv som inte längre finns, som ligger i drivor i lägenheten som ska tömmas, måste jag påminna mig om hur okomplicerat det kan vara att ligga på en strand och bekymra sig endast om hur hög solskyddsfaktor man ska välja och hur man ska lägga upp strategin för middagsbuffén. Några bilder från en vecka på Fuerteventura hjälper mig att komma ihåg. [caption id="attachment_8291" align="aligncenter" width="300"] Strandliv[/caption] [caption id="attachment_8296" align="aligncenter" width="300"] Stranden i Caleta de Fuste[/caption] [caption id="attachment_8299" align...

Tavira och ensamheten i Algarve

Ett foto publicerat av Longboard Lady (@_longboardlady_) Maj 18, 2015 kl. 1:32 PDT Portugal Jag sprätter till, har visst halvslumrat på min storblommiga, gula sarong och det syntetiska materialet har blivit blött av min svett. Undrar hur länge jag legat där? Jag skulle kunna se efter på mobilen men vill inte riktigt, båten tillbaka till fastlandet går inte förrän om många timmar, det är jag i alla fall ganska säker på. Solen bränner på huden men när jag sätter mig upp kommer vinden kommer med svalka. Det är skönt med både ock. Det är maj för exakt ett år sedan och jag har skavsår under fötterna och mellan tårna. Ihla de Taviras sand har nött på mina trotjänare under timslånga promenader på en nästan öde strand. Det var just det här jag önskade mig själv när jag bokade den där resan till Algarvekusten i Portugal någon vecka tidigare. Att få vara själv alltså, inte skavsåren då de gör ganska ont. Just östra Algarves öde och vidsträckta stränder på öar dit båttrafiken för säsongen inte r...