Fortsätt till huvudinnehåll

Paris, dagen efter

[caption id="attachment_2671" align="alignnone" width="450" caption="Eiffeltornet i miniatyr"]Eiffeltornet i miniatyr[/caption]

Paris väcker oss med ett jämnt gatularm. Gårdagens drinkar känns inte alls och efter en fransk frukost, där vi försöker peta i oss så mycket luftbröd som möjligt för att klara förmiddagen, intar vi staden igen. Vi väljer buss framför metron idag, lite långsammare men mycket trevligare. Utanför kikar helt plötsligt Triumfbågen fram på vår färd men vi tycker att det räcker med ett bussfönster mellan oss, Eiffeltornet väntar.



Vi når tornet och Paris känns hundra procent "här och nu". Det är galet högt när man står alldeles nära och jag kan inte låta bli att tycka att det är lite vackert trots att jag vet att många tycker helt tvärtom, oförtjänt sin framträdande roll i guideböckerna. Vi fotar, jag har säkert 200 vinklar av Eiffeltornet men det är svårt att låta bli. Köerna ringlar sig allt längre och de som vill upp på toppen lär få vara tålmodiga. Vi lämnar stohejet och tar oss lite tid på en bredvidliggande marknad istället.




[caption id="attachment_2670" align="alignnone" width="337" caption="Eiffeltornet i vinkel"]Eiffeltornet i vinkel[/caption]

Här finner vi typiskt marknadskrafs och är helt nöjda med det. Smycken, tvålar, scarfar inhandlas och marknadsmaten som serveras i bröd smakar gott och fyller magen lite bättre än franskt luftbröd. På vägen därifrån möter vi musik från holländska och samspelta killar. Vi stannar och lyssnar, de är duktiga och värd min sista euro. Jag fotar dem och tänker att det kan vara kul att ha ett kort på dem den dag de blir kända.


Resten av dagen är härligt solig och tre flickor som gillar att traska till fots tar sig fram genom Paris kvarter. Staden bjuder på kaffe i sol, byggnader med guldtak och tillrättalagda trädgårdar, det känns franskt. Med varsin skopa svindyr men läskande glass avslutar vi dagen med en härlig promenad genom Jardin du Luxembourg, eller rättare sagt... vi avslutar med en springtur till metron för att hinna med vårt tåg tillbaka till Le Treport. Trötta, glassnöjda, glada!


 




[caption id="attachment_2675" align="alignnone" width="450" caption="Gatumusikanter av hög klass"]Gatumusikanter av hög klass[/caption]

[caption id="attachment_2676" align="alignnone" width="450" caption="Glassglada Hanna och Anne"]Glassglada Hanna och Anne[/caption]

[caption id="attachment_2677" align="alignnone" width="450" caption="Soldyrkare i Jardin du Luxembourg"]Soldyrkare i Jardin du Luxembourg[/caption]

Mer om Paris:
En natt i Paris - Kokosnötterna
Sevärdheter mm. i Paris hos Paris.se
Guide till Paris hos SvD

Kommentarer

  1. Eiffeltornet är jättevackert! Tycker inte alla det?!

    SvaraRadera
  2. Alla BORDE tycka det:-).
    Hittade faktiskt en Facebookgrupp som heter "Riv Eiffeltornet". Märkligt va!?

    http://www.facebook.com/group.php?gid=5207722617

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Gotland med en nybyggd cykel och ett ömt knä

Södra Hällarna strax utanför Visby. Foto: Anders Karlsson Han spretar med fingrarna på sin stora hand och sträcker ut den mot min. ”Vi har nästan inte hunnit gå så här någonting under den här resan.” . Jag tar den och och tänker att hans konstaterande är rätt. Det är inte lätt att gå hand i hand när man hela tiden sitter eller kånkar på varsin cykel. Vi går således vidare ut mot stupen på Södra Hällarna alldeles utanför Visby, hand i hand. Cyklarna vilar från oss i ett buskage lite längre ifrån. Där vi strosar finns inga träd utan bara ett kargt landskap där vinden minst sagt får upp farten och vi är försiktiga när vi närmar oss kanten, så att en kastby inte helt plötsligt skulle putta ut oss. Den har visst kommit med åldern tänker jag, den där försiktigheten. Blåsten är kall även även om solen skiner. Den stora handen värmer dock inte bara utom- utan även inombords.

Fuerteventura - en paus från verkligheten

Minnet av sol mot hud och hur sanden känns när jag gräver i den med tårna. Läkande promenader längs strandpromenaden med sol i ögonen och vind i håret. Familjen har drabbats av ännu en förlust och en semester som inte går att avboka blir en välbehövlig paus från en obeveklig verklighet. Jag ser i spegeln att solbrännan sitter kvar, men tillbakakastad i minnen av liv som inte längre finns, som ligger i drivor i lägenheten som ska tömmas, måste jag påminna mig om hur okomplicerat det kan vara att ligga på en strand och bekymra sig endast om hur hög solskyddsfaktor man ska välja och hur man ska lägga upp strategin för middagsbuffén. Några bilder från en vecka på Fuerteventura hjälper mig att komma ihåg. [caption id="attachment_8291" align="aligncenter" width="300"] Strandliv[/caption] [caption id="attachment_8296" align="aligncenter" width="300"] Stranden i Caleta de Fuste[/caption] [caption id="attachment_8299" align...

Tavira och ensamheten i Algarve

Ett foto publicerat av Longboard Lady (@_longboardlady_) Maj 18, 2015 kl. 1:32 PDT Portugal Jag sprätter till, har visst halvslumrat på min storblommiga, gula sarong och det syntetiska materialet har blivit blött av min svett. Undrar hur länge jag legat där? Jag skulle kunna se efter på mobilen men vill inte riktigt, båten tillbaka till fastlandet går inte förrän om många timmar, det är jag i alla fall ganska säker på. Solen bränner på huden men när jag sätter mig upp kommer vinden kommer med svalka. Det är skönt med både ock. Det är maj för exakt ett år sedan och jag har skavsår under fötterna och mellan tårna. Ihla de Taviras sand har nött på mina trotjänare under timslånga promenader på en nästan öde strand. Det var just det här jag önskade mig själv när jag bokade den där resan till Algarvekusten i Portugal någon vecka tidigare. Att få vara själv alltså, inte skavsåren då de gör ganska ont. Just östra Algarves öde och vidsträckta stränder på öar dit båttrafiken för säsongen inte r...