Fortsätt till huvudinnehåll

Casares och bergen

[caption id="attachment_3109" align="alignnone" width="450" caption="Här är jag med Gaucín i bakgrunden."]Sofia med Gaucín i bakgrunden[/caption]

Vi lämnar den gamla delen av Ronda bakom oss. Det har redan blivit sen eftermiddag men kameran är full av vyer och Rondas gator har trampats av svenska fötter även denna dag. Bilen är hetare än en finsk ny-eldad bastu när vi hittar den igen och vi tvingas vädra in luft som inte bränns innan vi fortsätter. Jag håller kartan, Anders spanar in GPS:en och Petter kramar ratten hårt, redo för krokig väg.



Kvinnan på Rondas lilla turistbyrå log mot oss och tipsade om en slingrig väg som skulle ta oss tillbaka mot kusten, fast med andra berg omkring oss än på vägen dit. Vi anar snart att det inte direkt är fågelvägen vi tar mot havet men berg som kargt omfamnar oss, för att lika plötsligt släppa taget för att bytas ut mot stup och klippor och dalar, är storslaget och tredimensionellt får en helt ny innebörd. Vi vill inte hålla på att stanna hela tiden men kan inte låta bli, om och om igen.


Vi åker förbi små vita byar som klänger utmed bergen, stannar till vid någon och går ner på tysta gator. Vi undrar hur det är att leva här, hur vardagen blir för de unga. Om de ser det vackra eller bara längtar härifrån, till stad och brus och klubbar.


Vårt mål är Casares men innan dess hinner vi se den lilla vackra byn Gaucín vilken, från alla vinklar, fotas flitigt och vi skrattar åt oss själva. Självklart kommer korten inte göra rättvisa åt det här. Vi vet det men kameraminnena är inte riktigt fulla än. Husen klamrar sig fast utmed bergen när vi slingrat oss in på den minsta vägen hittills. Det är ingen fara, bilen har fortfarande gott om plats så länge vi inte möter någon men Petter greppar ratten änu hårdare och håller hastighetsbegränsingarna noga, särskilt i kurvorna.


Vi ser Casares framför oss. Solen börjar värma på de vita husfasadena. Vi andas in, anar att det kommer bli ännu vackrare ju längre vi vågar låta solen möta horisonten. Blickarna riktas mot kamerorna för att se hur många bilder till som kommer rymmas.


Klicka på bilderna för att se dem större.

[caption id="attachment_3120" align="alignleft" width="150" caption="Gaucín på avstånd"]Gaucín på avstånd[/caption]

[caption id="attachment_3110" align="alignleft" width="150" caption="Berg och dal"]Berg och dal[/caption]

[caption id="attachment_3107" align="alignleft" width="150" caption="Rastplatsvy"]Rastplatsvy[/caption]

[caption id="attachment_3111" align="alignleft" width="150" caption="Inpå Gaucín"]Inpå Gaucín[/caption]

[caption id="attachment_3117" align="alignleft" width="150" caption="Casares, på väg"]Casares, på väg[/caption]

[caption id="attachment_3112" align="alignleft" width="150" caption="Utkikspunkt vid Casares"]Utkikspunkt vid Casares[/caption]

[caption id="attachment_3113" align="alignleft" width="150" caption="Tittut!"]En get kikar fram över kanten.[/caption]

[caption id="attachment_3114" align="alignleft" width="150" caption="Fotograferna!"]Petter och Anders fotograferar[/caption]

[caption id="attachment_3115" align="alignleft" width="150" caption="Casares en bit ifrån"]Casares en bit ifrån[/caption]

[caption id="attachment_3116" align="alignleft" width="150" caption="Nyfikna getter."]Getter i närheten av Casares[/caption]

[caption id="attachment_3118" align="alignleft" width="150" caption="Casares ovanifrån"]Casares ovanifrån[/caption]

[caption id="attachment_3119" align="alignleft" width="150" caption="Casares i sista solljuset"]Casares i sista solljuset[/caption]

 


Mer av Malaga med omnejd, sommaren 2011:
Tillbaka till Ronda
Torra Malaga
Vamos a la Playa Malagueta
Ja tack, jag åker gärna!
Malaga street view
Malaga, jag längtar efter dig!
Med tankarna på Malaga


Mer av Malaga med omnejd, sommaren 2010:
Ferian i Malaga - Flamenco, svett och Cartojal


 

Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Gotland med en nybyggd cykel och ett ömt knä

Södra Hällarna strax utanför Visby. Foto: Anders Karlsson Han spretar med fingrarna på sin stora hand och sträcker ut den mot min. ”Vi har nästan inte hunnit gå så här någonting under den här resan.” . Jag tar den och och tänker att hans konstaterande är rätt. Det är inte lätt att gå hand i hand när man hela tiden sitter eller kånkar på varsin cykel. Vi går således vidare ut mot stupen på Södra Hällarna alldeles utanför Visby, hand i hand. Cyklarna vilar från oss i ett buskage lite längre ifrån. Där vi strosar finns inga träd utan bara ett kargt landskap där vinden minst sagt får upp farten och vi är försiktiga när vi närmar oss kanten, så att en kastby inte helt plötsligt skulle putta ut oss. Den har visst kommit med åldern tänker jag, den där försiktigheten. Blåsten är kall även även om solen skiner. Den stora handen värmer dock inte bara utom- utan även inombords.
Skicka en kommentar
Läs mer

Fuerteventura - en paus från verkligheten

Minnet av sol mot hud och hur sanden känns när jag gräver i den med tårna. Läkande promenader längs strandpromenaden med sol i ögonen och vind i håret. Familjen har drabbats av ännu en förlust och en semester som inte går att avboka blir en välbehövlig paus från en obeveklig verklighet. Jag ser i spegeln att solbrännan sitter kvar, men tillbakakastad i minnen av liv som inte längre finns, som ligger i drivor i lägenheten som ska tömmas, måste jag påminna mig om hur okomplicerat det kan vara att ligga på en strand och bekymra sig endast om hur hög solskyddsfaktor man ska välja och hur man ska lägga upp strategin för middagsbuffén. Några bilder från en vecka på Fuerteventura hjälper mig att komma ihåg. [caption id="attachment_8291" align="aligncenter" width="300"] Strandliv[/caption] [caption id="attachment_8296" align="aligncenter" width="300"] Stranden i Caleta de Fuste[/caption] [caption id="attachment_8299" align...
Skicka en kommentar
Läs mer

Tavira och ensamheten i Algarve

Ett foto publicerat av Longboard Lady (@_longboardlady_) Maj 18, 2015 kl. 1:32 PDT Portugal Jag sprätter till, har visst halvslumrat på min storblommiga, gula sarong och det syntetiska materialet har blivit blött av min svett. Undrar hur länge jag legat där? Jag skulle kunna se efter på mobilen men vill inte riktigt, båten tillbaka till fastlandet går inte förrän om många timmar, det är jag i alla fall ganska säker på. Solen bränner på huden men när jag sätter mig upp kommer vinden kommer med svalka. Det är skönt med både ock. Det är maj för exakt ett år sedan och jag har skavsår under fötterna och mellan tårna. Ihla de Taviras sand har nött på mina trotjänare under timslånga promenader på en nästan öde strand. Det var just det här jag önskade mig själv när jag bokade den där resan till Algarvekusten i Portugal någon vecka tidigare. Att få vara själv alltså, inte skavsåren då de gör ganska ont. Just östra Algarves öde och vidsträckta stränder på öar dit båttrafiken för säsongen inte r...
Skicka en kommentar
Läs mer