Bokmässan är extremt kul, men påfrestande, särskilt efter en jobbvecka, där man inte bara försöker lösa denna veckas problem, utan nästa veckas och veckan efter det ...
Huvudvärken, som funnit där nånstans hela dagen (och veckan), ges fullt spelrum när jag kliver på bussen hem efter en lång dag på Bok- & Bibliotek. Till råga på allt raggar busschaffisen på mig, inte diskret eller nåt; han kallar mig vid mitt förnamn som han sett på mitt kontokort och ställer opassande frågor. Lyckligtvis matas biljetten fram och jag ramlar ner på ett säte, försöker släcka läslampan, som intensivt försöker ta sig in i mitt huvud via vänsterögat, men lampan har bara ett läge - på.
En snubbe med snabbmatsmeny sätter sig bakom. Aldrig har ketchup luktat så illa. Tre högljudda killar ska förfesta i sätena runtomkring och de drar in omgivningen i samtalet.
-Det är fest hos damen här, säger en av dem och jag inser att han menar mig. Kul. Jag lyfter på ögonbrynet, men ögonlocket följer inte med och komikern riktar sin uppmärksamhet någon annanstans. När killarna börjar noja över träning och proteiner önskar jag mig - eller dem - långt, mycket långt därifrån.
En stund senare lyckas jag faktiskt öppna ena ögat och får syn på min ansiktsfärg i bussrutan. Den är vaxartad och jag är nu mycket kritisk till mina medmänniskor, som inte lägger märke till att en av oss kanske är död. Nu, med ett öppet öga, ser jag för övrigt att alla andra lyckats släcka sina läslampor och jag gör en ansats att lyfta armen. Det går inte.
Det är med stor ansträngning och på skakiga ben som jag tar mig ut på gatan vid Resecentrum i Borås. Lite frisk luft och jag orkar hela vägen hem, där jag välkomnas av mitt underbara sovrum och 10 timmars sömn ligger framför mig.
Nåväl - det var i alla fall inte jag som skulle opereras för blindtarmen!
VIlken resa! Du såg iaf fräsch ut när du gick från mig!
SvaraRaderaVeckan kom ikapp mig när jag började tänka på hemfärd! Tack för en mysig kväll - trevligt att få träffa er äntligen!
SvaraRadera