Fortsätt till huvudinnehåll

Tre hål i magen

Så sitter man här, alldeles nyligen titthålsopererad och med tre hål i magen och jag tänker, "Det var tur att jag var i Sverige".


Det är trots allt så att oavsett om jag garderat sig med olika försäkringar hit och dit eller reser inom ett EU-land med tillhörande sjukvårdsgarantier så blir jag bli grymt osäker på kostnader och faktiskt också kvalitet utomlands. Inte så att det måste vara varken dyrare eller sämre än i Svea Rike men ändå, jag har ju inte direkt stenkoll.



Jag får väl erkänna att jag inte är någon frekvent användare av vårt eget sjukvårdssystem. Jag har haft turen att inte råka ut för speciellt mycket sjukdom *peppar peppar* men är faktiskt inte heller särskilt förtjust i att någon som jag inte känner ska hålla på att klämma, känna, trycka på mig. Det är faktiskt inte ens alla som känner mig som får göra det;-).


Nu vet jag att det här hemma håller på att haverera fullständit på många håll inom svensk vård men trots allt som talar emot att jag ska söka mig dit så har jag någon slags tillit till den när jag väl får ta min del av kakan. Personalen på KAVA som jag nyligen lämnat och alla andra inblandade i min blindtarms-operation hade fullt upp, men även om de inte kom på stört när jag larmade eller hade tid att "hänga" kände jag mig superbra omhändertagen och helt trygg i deras händer. Detta oavsett om jag nästan spydde på dem eller bara ville ha hjälp med att puffa till kuddarna (Ja, jag fjäskade mig till extrakuddar). Jag tänker... vad hade skett om jag hunnit till San Diego?


Jag har varit på vårdcentraler i Indien och på snabbvisiter på sjukhus i både Thailand och på Sri Lanka och det har aldrig varit några problem. Några större behandlingar har jag tack och lov sluppit utanför hemmaplan men om jag skulle råka ut för något under min vistelse i USA skulle jag faktiskt bli nojig. Är försäkringen rätt, kan de hitta kryphål så att jag måste betala massvis ändå, har jag betalt för bästa behandlingen eller ger de mig vad de tycker att min försäkring täcker???


Frågorna skulle vara många och just nu sitter jag här nu och spanar på olika försäkringsalternativ och är ganska tacksam för att mina tre hål i magen blev till just nu.

Kommentarer

  1. Katarina Lorentzon27 september 2011 kl. 23:04

    Ja usch, precis så tänker jag med!! Och man tänker inte mindre så när man har barn...

    SvaraRadera
  2. Ja, med barn med sig måste man ju bli helnojig!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Gotland med en nybyggd cykel och ett ömt knä

Södra Hällarna strax utanför Visby. Foto: Anders Karlsson Han spretar med fingrarna på sin stora hand och sträcker ut den mot min. ”Vi har nästan inte hunnit gå så här någonting under den här resan.” . Jag tar den och och tänker att hans konstaterande är rätt. Det är inte lätt att gå hand i hand när man hela tiden sitter eller kånkar på varsin cykel. Vi går således vidare ut mot stupen på Södra Hällarna alldeles utanför Visby, hand i hand. Cyklarna vilar från oss i ett buskage lite längre ifrån. Där vi strosar finns inga träd utan bara ett kargt landskap där vinden minst sagt får upp farten och vi är försiktiga när vi närmar oss kanten, så att en kastby inte helt plötsligt skulle putta ut oss. Den har visst kommit med åldern tänker jag, den där försiktigheten. Blåsten är kall även även om solen skiner. Den stora handen värmer dock inte bara utom- utan även inombords.

Fuerteventura - en paus från verkligheten

Minnet av sol mot hud och hur sanden känns när jag gräver i den med tårna. Läkande promenader längs strandpromenaden med sol i ögonen och vind i håret. Familjen har drabbats av ännu en förlust och en semester som inte går att avboka blir en välbehövlig paus från en obeveklig verklighet. Jag ser i spegeln att solbrännan sitter kvar, men tillbakakastad i minnen av liv som inte längre finns, som ligger i drivor i lägenheten som ska tömmas, måste jag påminna mig om hur okomplicerat det kan vara att ligga på en strand och bekymra sig endast om hur hög solskyddsfaktor man ska välja och hur man ska lägga upp strategin för middagsbuffén. Några bilder från en vecka på Fuerteventura hjälper mig att komma ihåg. [caption id="attachment_8291" align="aligncenter" width="300"] Strandliv[/caption] [caption id="attachment_8296" align="aligncenter" width="300"] Stranden i Caleta de Fuste[/caption] [caption id="attachment_8299" align...

Tavira och ensamheten i Algarve

Ett foto publicerat av Longboard Lady (@_longboardlady_) Maj 18, 2015 kl. 1:32 PDT Portugal Jag sprätter till, har visst halvslumrat på min storblommiga, gula sarong och det syntetiska materialet har blivit blött av min svett. Undrar hur länge jag legat där? Jag skulle kunna se efter på mobilen men vill inte riktigt, båten tillbaka till fastlandet går inte förrän om många timmar, det är jag i alla fall ganska säker på. Solen bränner på huden men när jag sätter mig upp kommer vinden kommer med svalka. Det är skönt med både ock. Det är maj för exakt ett år sedan och jag har skavsår under fötterna och mellan tårna. Ihla de Taviras sand har nött på mina trotjänare under timslånga promenader på en nästan öde strand. Det var just det här jag önskade mig själv när jag bokade den där resan till Algarvekusten i Portugal någon vecka tidigare. Att få vara själv alltså, inte skavsåren då de gör ganska ont. Just östra Algarves öde och vidsträckta stränder på öar dit båttrafiken för säsongen inte r...