Fortsätt till huvudinnehåll

Hotell KAVA

Så... jag som trodde att jag inte skulle få resa på mycket länge. Ödet tyckte visst att det var dags för en tur ändå och vips så gick resan från Herkules vårdcentral till Borås Akutmottagning och nu har jag sängplats på KAVA (Kirurgisk Akutvårdsavdelning).



Här, på Borås lasarett har jag visserligen tidigare tillbringat mycket tid, fast då som besökare eller assistent åt andra. Nu får jag chansen att vara med som huvudperson... fast maten får jag inte smaka då operation väntar men trots min högt protesterande mage som inte fått mat på mycket länge så är det ändå kaffe jag vill ha mest. Min rumskamrats mat osade liksom inte "mumsfilibabba" men kaffedoften gjorde mig lätt desperat.


En blindtarm ska bort och jag kommer inte sakna den. Jag har en massa trevliga människor omkring mig som frågar hur jag mår hela tiden. Jag mår faktiskt bra. Min rastlöshet försvann då jag fann internet. Min rumskamrat snarkar lagom sött, kläderna jag fått är... hm, bekväma. Visst låter det som en bra weekendtripp!?


Det enda som jag inte känner mig helt tillfreds med är själva ingreppet. De ska skära i min buk, skära liksom... yscha.

Kommentarer

  1. Nej men gumman! Så det blev. Kanske är lika bra att bli av med den stackars tarmen ändå så slipper du gå och ha ont!
    Kram på dig och hör av dig när du är oppad och klar så jag får reda på hur det har gått! Hör av dig om du behöver hjälp med något hemma sen!
    Stor kram!

    SvaraRadera
  2. Stackare! Som en som blivit karvad i buken 2 ggr så kan jag bara säga att det inte är så farligt. Morfin är din vän! Ta det bara lugnt och kör gärna resårbyxor den närmaste tiden. Krya på dig!

    Många kramar,

    Linda

    SvaraRadera
  3. Tack Sandra!
    Ja, min 10-minuterstid blev visst lite längre... hehe. Nu är den borta i alla fall och så vitt jag vet så har det gått bra:-). Ska prata med läkare senare idag.

    Kram:-)

    SvaraRadera
  4. Haha... jag ska inte snåla på morfinet;-). Kanske jag kan smussla ner ett par resårbyxor härifrån också, de var rätt sköna.

    Tack för omtanken:-).
    Kram kram

    SvaraRadera
  5. Hej hoppas du mår bättre, har vart inne på bloggen och kollat. Me like! Träffar inte allt för många människor i den här stan som har resandet såppas updaterat. "studenten från postop/iva"

    SvaraRadera
  6. Haha, så du lyckades hitta bloggen... bra jobbat;-).

    Jodå, efter att ni lämnat av mig tillbringade jag hela natten med att kräkas och tycka synd om mig själv men nu är jag... inte jättesmidig, men uppe och på betydligt bättre humör:-).

    Hoppas du fortsätter följa bloggen. Det är jag och min syster som varvar skrivandet.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Gotland med en nybyggd cykel och ett ömt knä

Södra Hällarna strax utanför Visby. Foto: Anders Karlsson Han spretar med fingrarna på sin stora hand och sträcker ut den mot min. ”Vi har nästan inte hunnit gå så här någonting under den här resan.” . Jag tar den och och tänker att hans konstaterande är rätt. Det är inte lätt att gå hand i hand när man hela tiden sitter eller kånkar på varsin cykel. Vi går således vidare ut mot stupen på Södra Hällarna alldeles utanför Visby, hand i hand. Cyklarna vilar från oss i ett buskage lite längre ifrån. Där vi strosar finns inga träd utan bara ett kargt landskap där vinden minst sagt får upp farten och vi är försiktiga när vi närmar oss kanten, så att en kastby inte helt plötsligt skulle putta ut oss. Den har visst kommit med åldern tänker jag, den där försiktigheten. Blåsten är kall även även om solen skiner. Den stora handen värmer dock inte bara utom- utan även inombords.

Fuerteventura - en paus från verkligheten

Minnet av sol mot hud och hur sanden känns när jag gräver i den med tårna. Läkande promenader längs strandpromenaden med sol i ögonen och vind i håret. Familjen har drabbats av ännu en förlust och en semester som inte går att avboka blir en välbehövlig paus från en obeveklig verklighet. Jag ser i spegeln att solbrännan sitter kvar, men tillbakakastad i minnen av liv som inte längre finns, som ligger i drivor i lägenheten som ska tömmas, måste jag påminna mig om hur okomplicerat det kan vara att ligga på en strand och bekymra sig endast om hur hög solskyddsfaktor man ska välja och hur man ska lägga upp strategin för middagsbuffén. Några bilder från en vecka på Fuerteventura hjälper mig att komma ihåg. [caption id="attachment_8291" align="aligncenter" width="300"] Strandliv[/caption] [caption id="attachment_8296" align="aligncenter" width="300"] Stranden i Caleta de Fuste[/caption] [caption id="attachment_8299" align...

Tavira och ensamheten i Algarve

Ett foto publicerat av Longboard Lady (@_longboardlady_) Maj 18, 2015 kl. 1:32 PDT Portugal Jag sprätter till, har visst halvslumrat på min storblommiga, gula sarong och det syntetiska materialet har blivit blött av min svett. Undrar hur länge jag legat där? Jag skulle kunna se efter på mobilen men vill inte riktigt, båten tillbaka till fastlandet går inte förrän om många timmar, det är jag i alla fall ganska säker på. Solen bränner på huden men när jag sätter mig upp kommer vinden kommer med svalka. Det är skönt med både ock. Det är maj för exakt ett år sedan och jag har skavsår under fötterna och mellan tårna. Ihla de Taviras sand har nött på mina trotjänare under timslånga promenader på en nästan öde strand. Det var just det här jag önskade mig själv när jag bokade den där resan till Algarvekusten i Portugal någon vecka tidigare. Att få vara själv alltså, inte skavsåren då de gör ganska ont. Just östra Algarves öde och vidsträckta stränder på öar dit båttrafiken för säsongen inte r...