[/caption]Den unga tjejen bakom cafédisken sträcker fram en klibbig soppskål, fylld till kanten av varm choklad. -Det blir 45:-, säger hon och jag kommer på att jag är mitt i turistsmeten i Gamla Stan, Stockholm. Det är lågsäsong så antagligen brukar den kosta mer. Jag får genast chokladsås på händerna är tacksam över att jag la ner extra våtservetter i handväskan. Funderar på hur fort jag måste dricka upp min halvliters kakaoblandning, med grädde och chokladsås, toppad med en sötsliskig marängbit, innan den är helt kall.
Samma sak vid mitt allra första Barcelona-besök för en massa år sedan. Ramblan, vi beställer öl i gassande Spaniensol och får in enorma glas för väldigt mycket pengar. Timman efter det letar fyra kolossalt kissenödiga turister efter någon barmhärtig café-/restaurangägare att låna toaletten av. Då nödiga turister verkar vara ett problem i Barcelona är det inte alldeles enkelt att hitta lämpligt ställe och det är just så jag minns mitt första möte med den staden. På jakt.
Jag tänker på halvvarm lasange i Pisa, enliters Coca-color på Liseberg i Göteborg, och mängder av svindyra medelmåttsrestauranger jag passerat genom Europa. Listan kan göras lång, väldigt lång och jag kommer hamna där igen och igen... och igen. Jag är ett lätt byte och jag har slutat att bli irriterad över det. Ja, ibland kan jag till och med komma på mig själv med att sitta där med chokladklibbig fingrar och kall choklad. Och ett leende.
Kommentarer
Skicka en kommentar