Fortsätt till huvudinnehåll

Kvällsvandring i Rom

ROM. På Café Rosati vid Piazza del Popolo beställer några herrar med silverhår in absint. Det verkar som om de alltid har suttit här på den tjusiga uteserveringen, som om de hängt med sedan Rosati, detta vänstersympatisörernas fäste, slog upp portarna på tjugotalet. Kyparen i vit skjorta och svart fluga skyndar ut med den trolskt gröna drycken. Klappret från ett hästekipage i lugnt mak, får mig sånär att glömma vilket århundrade jag befinner mig i, men en motorcykel som fnattrar förbi bryter illusionen.


Evigheten och nu
Det här är Rom: Romulus stad och Caesars och Ciceros. Det är påvarnas och den heliga Birgittas stad, Michelangelos och Berninis stad. Keats, Shelleys och H C Andersens stad. Fascisternas stad. Det är Mastroiannis och det ljuva livets stad. Och så min stad. Staden kallas evig; nuet samsas med historien som ligger i lager på lager under markytan; ofta skymtar den fram i de utgrävningsplatser som berättar om allt de varit med om. Den sticker upp som en påminnelse om vad som skedde på Pompejus teater vid Largo di Torre Argentina, där Caesar mötte sitt öde och om jag kikar ned under husen på Piazza Navonas norra sida, ser jag portiken från Domitianus stadion, vars form förresten lade grunden till piazzans avlånga sträckning.




[caption id="attachment_4179" align="aligncenter" width="450" caption="Pantheon"]Pantheon[/caption]




[caption id="attachment_4183" align="aligncenter" width="450" caption="Detalj från Fontana di Trevi"]Detalj från Fontana di Trevi[/caption]

Dessa titthål till historien har blivit en naturlig del av Rom. Ibland är historien emellertid lite svårare att upptäcka - kanske är marmorn i den där fontänen hämtad från något antikt byggnadsverk. Vilka av Pincios grusgångar har trampats av den lungsjuke John Keats? Och vilka hedniska kulter har utövats under dagens kristna kyrkor? Gå ned i dem, så får du se! Varenda gata, varenda huskropp har något att berätta, något de bevittnat.




[caption id="attachment_4180" align="aligncenter" width="333" caption="Vy över Peterskyrkan"]Vy över Peterskyrkan[/caption]

Julidagens hetta har lämnat plats för en behaglig värme som sitter kvar i persikofärgade husfasader. Det är bara ljuden som rör sig i luften över serveringen på Piazza del Populo, annars är allting stilla. Jag lämnar Rosati och med Porta Flaminia i ryggen, går jag nedåt Via del Corso, men viker av mot floden, den gröngrå Tibern, där allt började enligt sagan om tvillingparet som sattes ut i en korg, men togs om hand av varginnan. Tibern ligger långt där nedanför murarna som byggdes till skans mot floden, som kunde nå så långt som till La Barcaccia, Berninis läckande båt på Piazza di Spagna om översvämningarna blev riktigt besvärliga.



Berninis La Barcaccia
Berninis La Barcaccia

Längs med Tibern ligger Ara Pacis, fredsaltaret som uppfördes av Augustus för att fira den romerska freden, pax romana; freden kunde dock bara upprätthållas genom ständiga strider vid rikets gränser - så var det med den freden. Altaret inhyses nu i ett museum som ska skydda den augusteiska marmorn mot väder, vind och föroreningar.  Byggnaden är något av det modernaste du kan se i Rom och den amerikanske arkitekten Richard Meier, som verkar ha inspirerats av nordisk estetik, har fått utstå mycken kritik för sitt kompromisslösa sätt att infoga en byggnad i Roms stadsmiljö, som överhuvudtaget inte passar in.



Detalj från fredsaltaret
Detalj från fredsaltaret

Jag slår mig ned på ett av de ännu solvarma trappstegen som leder upp till byggnaden. Bakom mig porlar vatten som leder ned till en liten bassäng med en fontän. Vinklarna är räta. Mittemot ligger Augustus mausoleum, med sin mörka, allvarliga rondör. På dess tak växer cypresser. Det tycks mig som om gravbyggnaden korresponderar med det ljusa och luftiga museet, de påminner om att nuet och historien hör ihop, ibland genom sina kontraster. Ett klockspel från någon av de intilliggande kyrkorna fyller kvarteret med något som liknar en visa av Jacques Brel. Jag ler och går för att möta en annan poet.


Författarnas Rom
Till höger om Spanska trappan står huset där poeten John Keats (1795-1821) levde sina sista månader. I sällskap av en konstnärsvän lämnade han ett fuktigt England och en gråtande flickvän för att på doktorns inrådan uppsöka ett klimat som skulle vara lite vänligare mot hans tuberkulos. Lägenheten på Piazza di Spagna 26 är numera ett museum i brittisk regi och man ägnar även ett par rum åt andra brittiska romantiker som Lord Byron, Percy Bysshe Shelley och den senares hustru Mary Shelley. Även svenske Axel Munthe, som 60 år efter Keats död hade sin läkarpraktik i lägenheten, har tillägnats en fönsternisch.



Keats & Shelley Memorial
Keats & Shelley Memorial

Författare och konstnärer har ofta hyst en alldeles speciell kärlek till Italien och till Rom och många är de diktare som bosatt sig en längre eller kortare tid i staden. För Keats blev vistelsen tyvärr kort - i sovrummet med fönster åt trappan och piazzan drog han en februarinatt sina sista rosslande andetag i vännens armar, bara tre vintermånader efter sin ankomst. Museet är fullt av spännande berättelser ur författarnas liv och man har även samlat på sig en del kuriosa - hårlockar från diverse kända poeter, askan efter Shelley, en bit av draperiet kring Byrons bröllopsbädd. Utöver den fascinerande utställningen gör den ljuvliga luftkonditioneringen museet till en sval oas under varma sommardagar.



Saturnustemplet på Forum Romanum
Saturnustemplet på Forum Romanum

De älskandes Rom
Jag fortsätter min kvällsvandring och hamnar vid Forum Romanum, det antika torget som en gång utgjorde händelsernas mitt. Tempelruinerna trängs med varandra och med andra byggnader av såväl kommersiell som politisk och rättslig funktion. Myt och historia sköljer över mig, men medan Castor och Pollux tävlar med Saturnus om vems tempel som gör sig bäst mot den rosa himmeln, blir jag varse ett brudpar som poserar med ruinerna i fonden. I aftonljuset är det så vackert att jag bestämmer mig för att om jag någon gång ska gifta mig, så ska det vara i Rom. Och när gatubelysningen tänds mot skymningsljuset, förstår jag stadens romantiska dragningskraft till fullo.



Romantikens huvudstad
Romantikens huvudstad

Tre favoritplatser i Rom
Villa Borghese är den vidsträckta parken i centrala Rom, kardinalens gröna gåva till romarinnor och romare. I Giardino del Lago sitter jag mer än gärna och ser på den lilla sjön och tempelfasaden som speglar sig i vattnet. Pincio, kullen som vetter mot Piazza del Populo, erbjuder en av Roms mest romantiska utsiktsplatser.



Asklepiostemplet i Villa Borghese
Asklepiostemplet i Villa Borghese

En promenad på Via Appia söderut från Porta San Sebastiano ger både motion och sköna vyer. Vägen är från 300-talet f.Kr. och den gamla stenläggningen, cypresserna och gravmonumenten som kantar vägen är en upplevelse. Om du reser till Rom på sommaren är tidig morgon eller kvällstid att föredra, då solen är lite mer skonsam. Bland sevärdheterna finner du Catacombe di San Sebastiano och Cecilia Metellas grav. Bilfritt på söndagar.



Via Appia
Via Appia

Ett stenkast från bullriga Ostiense i Rom, ligger Cimitero Acattolico, Roms icke-katolska kyrkogård. Keats och Shelley vilar här, liksom andra immigranter, en hel del kändisar, med icke-katolsk bakgrund, som gjort Rom till sitt andra hem. Här är det stilla, grönt och inte minst njutsamt för ögat. Porten är inte alltid öppen, men om du ringer på kommer någon och släpper in dig. Öppet 9-17 (må-lö) och 9-13 (sö). Skänk gärna ett par euro för att bidra till vård av kyrkogården.



Cimitero Acattolico
Cimitero Acattolico

Res till Rom med Ving!
Ving samarbetar med 26 hotell i den eviga staden, alla centralt belägna. Några ligger i Centro storico, några i området kring centralstationen och andra i närheten av Spanska trappan och Trevi.


Visst är det behändigt att ha alla bokningar, både flyg och boende på ett och samma ställe - Ving hjälper även gärna till att boka hyrbil, guidade utflykter eller olika typer av evenemang, t.ex. fotbollsbiljetter eller konsertbiljetter. Men vill du hellre boka enbart flyg eller enbart hotell, går det naturligtvis bra.


City- och veckoslutsresor går med reguljärflyg - fördelen är framför allt att du kan välja bland många avgångar. Men tänk på att du reser med flygbolagets egna villkor vad gäller t.ex. incheckning, bagagevikt m.m. Att boka transfer med flygbolaget kan vara en dålig affär, särskilt till storstäder, där flygbussarna ofta går tätt.


Mer om Rom på Coconuts & Skylines:




Detta reportage är ett bidrag till finalen i Vings bloggtävling. Läs gärna tidigare tävlingsbidrag, varav tre vinstgenererande!




Bildkälla:



Kommentarer

  1. När åker vi? :) Cecilia

    SvaraRadera
  2. Har aldrig varit i Rom men funderar på att sticka dit i sommar!! Blir mer och mer sugen!

    SvaraRadera
  3. Bra idé! Och blir det inte i sommar, så är ju staden evig, som de säger! ;)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Gotland med en nybyggd cykel och ett ömt knä

Södra Hällarna strax utanför Visby. Foto: Anders Karlsson Han spretar med fingrarna på sin stora hand och sträcker ut den mot min. ”Vi har nästan inte hunnit gå så här någonting under den här resan.” . Jag tar den och och tänker att hans konstaterande är rätt. Det är inte lätt att gå hand i hand när man hela tiden sitter eller kånkar på varsin cykel. Vi går således vidare ut mot stupen på Södra Hällarna alldeles utanför Visby, hand i hand. Cyklarna vilar från oss i ett buskage lite längre ifrån. Där vi strosar finns inga träd utan bara ett kargt landskap där vinden minst sagt får upp farten och vi är försiktiga när vi närmar oss kanten, så att en kastby inte helt plötsligt skulle putta ut oss. Den har visst kommit med åldern tänker jag, den där försiktigheten. Blåsten är kall även även om solen skiner. Den stora handen värmer dock inte bara utom- utan även inombords.

Fuerteventura - en paus från verkligheten

Minnet av sol mot hud och hur sanden känns när jag gräver i den med tårna. Läkande promenader längs strandpromenaden med sol i ögonen och vind i håret. Familjen har drabbats av ännu en förlust och en semester som inte går att avboka blir en välbehövlig paus från en obeveklig verklighet. Jag ser i spegeln att solbrännan sitter kvar, men tillbakakastad i minnen av liv som inte längre finns, som ligger i drivor i lägenheten som ska tömmas, måste jag påminna mig om hur okomplicerat det kan vara att ligga på en strand och bekymra sig endast om hur hög solskyddsfaktor man ska välja och hur man ska lägga upp strategin för middagsbuffén. Några bilder från en vecka på Fuerteventura hjälper mig att komma ihåg. [caption id="attachment_8291" align="aligncenter" width="300"] Strandliv[/caption] [caption id="attachment_8296" align="aligncenter" width="300"] Stranden i Caleta de Fuste[/caption] [caption id="attachment_8299" align...

Tavira och ensamheten i Algarve

Ett foto publicerat av Longboard Lady (@_longboardlady_) Maj 18, 2015 kl. 1:32 PDT Portugal Jag sprätter till, har visst halvslumrat på min storblommiga, gula sarong och det syntetiska materialet har blivit blött av min svett. Undrar hur länge jag legat där? Jag skulle kunna se efter på mobilen men vill inte riktigt, båten tillbaka till fastlandet går inte förrän om många timmar, det är jag i alla fall ganska säker på. Solen bränner på huden men när jag sätter mig upp kommer vinden kommer med svalka. Det är skönt med både ock. Det är maj för exakt ett år sedan och jag har skavsår under fötterna och mellan tårna. Ihla de Taviras sand har nött på mina trotjänare under timslånga promenader på en nästan öde strand. Det var just det här jag önskade mig själv när jag bokade den där resan till Algarvekusten i Portugal någon vecka tidigare. Att få vara själv alltså, inte skavsåren då de gör ganska ont. Just östra Algarves öde och vidsträckta stränder på öar dit båttrafiken för säsongen inte r...