Fortsätt till huvudinnehåll

24 timmar i Malmö

Det blev en sväng till Malmö. Med ett osäkert grepp om kartan tog vi oss från det halvsunkiga hotellet ned till Möllan och hittade till Tempo Bar & Kök på Södra Skolgatan 30, där rätter som kroppkaka och sidfläsk ackompanjeras av retrocool inredning. Extremt gott och en hjälpsam smålänning letar beredvilligt upp lite mynta till drinken som jag lovat yogakillarna som lurat med mig på trippen (nåväl, jag var kanske inte så svårövertalad).




[caption id="attachment_2361" align="aligncenter" width="450" caption="Möllevångstorget. Foto: Björn Söderqvist"]Möllevångstorget[/caption]

Efter ytterligare spritförtäring avrundades det hela med ett delat sexpack folköl på nämnda hotell - klassisk efterfest.

På lätt skakiga ben, efter få timmars sömn, mot Moderna Museet. Fast först lite frukost på cafét mittemot - har inget namn på stället, men två mackor, juice och kaffe för fyrtio spänn kallar jag billigt! Modernas malmöfilial ställer just nu ut tidig modernism ur de egna samlingarna samt Marcel Duchamp - han med cykelhjulet och pissoaren, ni vet. Det är ingen dum idé att låna en audioguide till denna utställning, som för mig mest innebär ett ifrågasättande av konstbegreppet, men med lite handledning kan det blir riktigt intressant.




[caption id="attachment_2362" align="aligncenter" width="380" caption="Fontän by Duchamp"]Fontän by Duchamp[/caption]

På nedre plan finns Doris Salcedos verk Plegaria Muda (stum bön), som gör stort intryck på mig. Hela salen liknar ett gravfält, med kistor som vid närmare betraktelse består av bord som ställts ovanpå varandra, skiva mot skiva. Salcedo använder gärna möbler som symbol för mänsklig aktivitet, och de övergivna, kistliknande borden förtäljer om brott mot mänskligheten. Det groende gräset som spretar upp genom bordsskivan inger ett visst hopp, men kan lika gärna stå för glömskan som breder ut sig över grymheterna (i Sandbergsk tradition).


Efter denna djupdykning i kubism och annan mänsklig grymhet, är det dags för lite lättsamheter och vi tar oss mot Turning Torso och stranden samt en jätteglass som får ersätta lunchen.



Turning Torso
Turning Torso                Foto: Björn Söderqvist

Ett jättetack till yogakillarna M och E för att ni tog mig med på denna utflykt!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gotland med en nybyggd cykel och ett ömt knä

Södra Hällarna strax utanför Visby. Foto: Anders Karlsson Han spretar med fingrarna på sin stora hand och sträcker ut den mot min. ”Vi har nästan inte hunnit gå så här någonting under den här resan.” . Jag tar den och och tänker att hans konstaterande är rätt. Det är inte lätt att gå hand i hand när man hela tiden sitter eller kånkar på varsin cykel. Vi går således vidare ut mot stupen på Södra Hällarna alldeles utanför Visby, hand i hand. Cyklarna vilar från oss i ett buskage lite längre ifrån. Där vi strosar finns inga träd utan bara ett kargt landskap där vinden minst sagt får upp farten och vi är försiktiga när vi närmar oss kanten, så att en kastby inte helt plötsligt skulle putta ut oss. Den har visst kommit med åldern tänker jag, den där försiktigheten. Blåsten är kall även även om solen skiner. Den stora handen värmer dock inte bara utom- utan även inombords.

Fuerteventura - en paus från verkligheten

Minnet av sol mot hud och hur sanden känns när jag gräver i den med tårna. Läkande promenader längs strandpromenaden med sol i ögonen och vind i håret. Familjen har drabbats av ännu en förlust och en semester som inte går att avboka blir en välbehövlig paus från en obeveklig verklighet. Jag ser i spegeln att solbrännan sitter kvar, men tillbakakastad i minnen av liv som inte längre finns, som ligger i drivor i lägenheten som ska tömmas, måste jag påminna mig om hur okomplicerat det kan vara att ligga på en strand och bekymra sig endast om hur hög solskyddsfaktor man ska välja och hur man ska lägga upp strategin för middagsbuffén. Några bilder från en vecka på Fuerteventura hjälper mig att komma ihåg. [caption id="attachment_8291" align="aligncenter" width="300"] Strandliv[/caption] [caption id="attachment_8296" align="aligncenter" width="300"] Stranden i Caleta de Fuste[/caption] [caption id="attachment_8299" align...

Tavira och ensamheten i Algarve

Ett foto publicerat av Longboard Lady (@_longboardlady_) Maj 18, 2015 kl. 1:32 PDT Portugal Jag sprätter till, har visst halvslumrat på min storblommiga, gula sarong och det syntetiska materialet har blivit blött av min svett. Undrar hur länge jag legat där? Jag skulle kunna se efter på mobilen men vill inte riktigt, båten tillbaka till fastlandet går inte förrän om många timmar, det är jag i alla fall ganska säker på. Solen bränner på huden men när jag sätter mig upp kommer vinden kommer med svalka. Det är skönt med både ock. Det är maj för exakt ett år sedan och jag har skavsår under fötterna och mellan tårna. Ihla de Taviras sand har nött på mina trotjänare under timslånga promenader på en nästan öde strand. Det var just det här jag önskade mig själv när jag bokade den där resan till Algarvekusten i Portugal någon vecka tidigare. Att få vara själv alltså, inte skavsåren då de gör ganska ont. Just östra Algarves öde och vidsträckta stränder på öar dit båttrafiken för säsongen inte r...