[/caption]Fler foton efter reportaget
Mopeduthyraren i Laganas tittar med en fundersam min på mig och därefter fortsätter hans blick att följa Anna som försvinner bortåt gatan med ett ettrigt motorljud. Något fladdrar till i hans blick och jag hinner inte avgöra vad det är men han ser inte lika nöjd ut som jag önskat. Själv börjar jag tyst fundera på olika försäkringsvillkor och när i en uthyrningsprocess de börjar gälla. Anna, som håller på att testköra en moped för första gången i sitt liv, vobblar fram med benen i helt fel vinkel. Nästan rätt ut från fordonet liksom. Sandalerna slår växelvis i marken när mopeden dribblar fram på gatan i en hastighet som knappt kallas styrfart men som för Anna är alldeles för fort.
Året är 2002, i ett välmående EMU-Grekland. Märkligt nog får vi hyra ett moped-exemplar, trots uppvisningen. Kanske är det Annas försynta leende som charmar, själv är jag mer i skäms-stadiet över min vän, en fnissattack är dessutom väldigt nära att förstöra det lilla förtroende vi på något underligt vis lyckats bygga upp på uthyrningsfirman och jag tittar ner på den varma asfalten och tänker på tråkiga saker som smutsiga sandalfötter och slitet nagellack, man ser mer seriös ut med sådant i tankarna, tänker jag. Jag är 26 år och Anna ska fylla 25 senare i vinter och av ren fåfänga struntar vi i hjälmar, vi inbillar oss att vi ger ett fränare intryck utan platta hjälmfrisyrer men inget i vår gemensamma mopeduppenbarelse kan förväxlas med ordet fränt.
Jag hoppar nervöst upp bakom min vän och innan jag riktigt är beredd gasar hon iväg. Jag tror inte att hon är beredd heller och vi försöker samla ihop oss för en galantare start. Vi provar igen och ger oss, något stabilare, av längs med gatan samtidigt som personalen på firman vi just lämnat tittar långt efter oss, osäkra av våra , inte allt för lågmälda, gapflabb.
Anna lär sig snabbt att manövrera fordonet såpass att vi kan öka farten och vi svischar fram på en raksträcka som aldrig tycks ta slut. Lämnar Laganas, som fortfarande sover efter nattens aktiviteter, bakom oss med hår som fladdrar i ansiktet. Utflykt.
Vi blir omkörda av bilar som får upp helt andra hastigheter än vad som ryms på vår mätare. De tutar och blinkar och verkar söka vår uppmärksamhet. Vi tänker att vi nog är väldigt nordiskt snygga när vi susar fram hjälmlösa, med naturligt trassliga hår och Annas förar-självförtroende växer snabbt. Tills vi ska svänga av, och vi upptäcker att blinkersen stått på i ungefär en kvarts raksträcka. Så mycket för den uppmärksamheten, välkommen till jorden igen...
Förmiddagen ägnas åt så mycket skratt att vi har fysiskt ont i magen och jag ber Anna att sluta för att kinderna värker men hon ser inte ut att lyssna. Vi har gett upp alla tankar på vår eventuella nordiska snygghet eftersom vi själva inser att två dubbelvikta, hysteriskt gapflabbande tjejer i vår ålder antagligen är mer irriterande än naturligt vackra. Vi susar fram på vägar vi inte riktigt vet vart de bär. Solen skiner och färgerna är bländande vita och olivgröna uppe bland vallmofläckade berg och ett turkost hav som skummar nedanför branta, vilda klippor. Så Grekland som det kan bli tänker jag, som egentligen inte har så mycket annat Grekland att jämför med, och vi stannar ofta för att fota yviga vyer med våra nya APS-kameror.
Vi stannar till i en stilla by vars enda sevärdhet verkar vara ett slags ensamt kyrktorn eller liknande. Vi använder tornet som rastplats åt vårt mörbultade fordon och traskar inåt byn. Vykortssynen av mannen med hängslen, putmage och solkig skjorta får oss att stanna till. När han ser oss reser han sig stapplande med hjälp av käppen. Den gamla svarvade trästolen knarrar till en stund efter att gubben rest sig, som att den rätar ut sig efter tyngden den burit på länge. Vi serveras kaffe på turistrutiga dukar och förstår att senare under säsongen rymmer byn antagligen fler turister än oss. Att lämna Laganas sprudlande charter-partande för en dag i detta lugn är så annorlunda att vi börjar tvivla på att ön är densamma som den vi lämnade några timmar tidigare.
Vår karta är alldeles knögglig efter alla vridningar och omilda behandlingar när vi når staden igen och jag vet inte om den stjälpt oss mer än tvärtom. Men vi är trassliga i håret och lyckliga när vi lämnar tillbaka mopeden, bara aningen för sent och alldeles utan repor.
[caption id="attachment_2537" align="alignnone" width="450" caption="Jag (Sofia) och Anna på playan"]
[/caption][caption id="attachment_2538" align="alignnone" width="450" caption="Partaj i Laganas"]
[/caption][caption id="attachment_2539" align="alignnone" width="450" caption="Anna på moppen"]
[/caption][caption id="attachment_2540" align="alignnone" width="450" caption="Kapell utmed vägen"]
[/caption][caption id="attachment_2541" align="alignnone" width="450" caption="Klassisk vy över ett skeppsvrak på Zakynthos"]
[/caption][caption id="attachment_2542" align="alignnone" width="450" caption="Jag (Sofia) ute bland klipporna"]
[/caption][caption id="attachment_2544" align="alignnone" width="450" caption="Underbara färger direkt ur albumet"]
[/caption]Mer info:
www.gozakynthos.gr
www.reseguiden.se/artiklar/paradiset-zakynthos-3851
Kommentarer
Skicka en kommentar