Fortsätt till huvudinnehåll

Tjurrusning och gatufest i Pamplona



"Om någon får den vansinniga idén att springa framför tjurarna brukar jag bara säga: Låt bli. Om du ändå känner att du måste göra det är det bara en sak som gäller: Spring framåt. Vänd aldrig, korsa aldrig banan, och om du faller, ligg still tills allt är förbi."




Ok, jag erkänner att jag trodde att det bara var en sådan där machogrej men när jag läser Charlie Christensens (skaparen av Arne Anka) artikel om Pamplona och den världsberömda fiestan (högtiden San Fermin) på Vagabond.se förstår jag att det inte är det som det är meningen att allt stohejet ska handla om. Fast "meningen" och verkligheten kan ju i och för sig skilja sig åt en del ibland...
Festligheterna äger hur som helst rum 6:e-14:e juli 2011 och jag misstänker att det är förfest i Pamplona redan nu.


Charlie beskriver folkfesten på gatorna, det verkar supas rejält och författaren vet var barerna ligger och vilket klientel som passar bäst var. Han ger oss också tips på hur man ska hantera semesterkassan för att inte bli av med den bums till ficktjuvarna som kommer med festryktena. Självklart handlar mycket av artikeln om den världsberömda tjurrusningen, som både skadar och ibland dödar, men att delta verkar inte vara hans grej.




"Den väger ett halvt ton och den har två stora horn som spänner över en meter i omfång, och även om du väger 100 kilo förvandlas du till ett litet flarn om du hamnar i hans väg."



Att delta är inte heller riktigt min grej även om tjejer numer också får lov att springa. Jag gillar i ärlighetens namn inte själva grejen med att man ska hålla på att stressa upp djur för att hålla liv i en gammal tradition och jag tycker inte ett dugg synd om de människor som träffas av tjurhorn eller snubblar över varandra. Har man gett sig in i leken får man leken tåla, hur idiotisk den än är och idioti imponerar inte på mig. Varför kan man inte bara nöja sig med festen liksom:-)!?


 


Läs mer i Charlie Christensens artikel på Vagabond.se:
www.vagabond.se/Redaktionellt/Resmal/Ovrigt-om-resor/Insidertips/Serietecknarens-Pamplona/
Citat hämtade ur artikeln ovan.



Mer om San Fermin i Pamplona:

www.spain.info/en/vive/fiestas/navarra/fiestas_de_san_fermin.html




 



 

Kommentarer

  1. Kul med fest på gatorna, men jag väljer nog gärna andra sätt att få adrenalinkickar än att springa framför tjurar...

    SvaraRadera
  2. Ja, det finns mycket jag skulle välja före tjurrusning, det kan jag lova. Hade gärna varit med och firat på gatorna dock, det låter rejält kul:-).

    SvaraRadera
  3. Jag blir bara så illa till mods när jag ser detta. Visst, det är roligt med gatufest och karnevaler och så, men det är extremt synd om tjurarna i detta fall. Ta den som blir filmad i slutet, som hamnat själv i ett hav av människor som drar den i svansen och hetsar den. Den måste vara helt slut i huvudet, på randen till galen. Stackarn!!

    SvaraRadera
  4. patrik nordlander12 juli 2011 kl. 15:44

    Pamplona är fantastiskt. Otrolig folkfest och bra stämning.

    SvaraRadera
  5. Ja, jag antar att tjurarna är oerhört stressade. Har man VÄLDIGT ont av det ska man nog välja ett annat tillfälle om man vill se Pamplona även om jag tror att San Fermin är mer än stressade djur.

    SvaraRadera
  6. Ja, jag kan tänka mig att det är festligt värre:-)!

    SvaraRadera
  7. Jag sprang för några dagar sen, 8 juli. Det var bland det häftigaste jag gjort. Den som säger att den söker adrenalinkickar på annat håll vet inte vad de pratar om. Jag hade bara vägarna förbi Pamplona men nästa år ska jag definitivt springa igen, och då ta med så många vänner som törs. Jag avskyr tjurfäktning men tycker inte riktigt detta är samma sak även om det ursprungliga syftet är att ta tjurarna till ringen.

    SvaraRadera
  8. Ja människor har en tendens att försöka rädda livet på varandra i utsatta situationer. Att du tror att de försöker hetsa en separerad tjur är ju lite märkligt. De drar nämligen tjuren i svansen för att avleda hans uppmärksamhet från dem som ramlat eller klättrar på staketet.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Gotland med en nybyggd cykel och ett ömt knä

Södra Hällarna strax utanför Visby. Foto: Anders Karlsson Han spretar med fingrarna på sin stora hand och sträcker ut den mot min. ”Vi har nästan inte hunnit gå så här någonting under den här resan.” . Jag tar den och och tänker att hans konstaterande är rätt. Det är inte lätt att gå hand i hand när man hela tiden sitter eller kånkar på varsin cykel. Vi går således vidare ut mot stupen på Södra Hällarna alldeles utanför Visby, hand i hand. Cyklarna vilar från oss i ett buskage lite längre ifrån. Där vi strosar finns inga träd utan bara ett kargt landskap där vinden minst sagt får upp farten och vi är försiktiga när vi närmar oss kanten, så att en kastby inte helt plötsligt skulle putta ut oss. Den har visst kommit med åldern tänker jag, den där försiktigheten. Blåsten är kall även även om solen skiner. Den stora handen värmer dock inte bara utom- utan även inombords.

Fuerteventura - en paus från verkligheten

Minnet av sol mot hud och hur sanden känns när jag gräver i den med tårna. Läkande promenader längs strandpromenaden med sol i ögonen och vind i håret. Familjen har drabbats av ännu en förlust och en semester som inte går att avboka blir en välbehövlig paus från en obeveklig verklighet. Jag ser i spegeln att solbrännan sitter kvar, men tillbakakastad i minnen av liv som inte längre finns, som ligger i drivor i lägenheten som ska tömmas, måste jag påminna mig om hur okomplicerat det kan vara att ligga på en strand och bekymra sig endast om hur hög solskyddsfaktor man ska välja och hur man ska lägga upp strategin för middagsbuffén. Några bilder från en vecka på Fuerteventura hjälper mig att komma ihåg. [caption id="attachment_8291" align="aligncenter" width="300"] Strandliv[/caption] [caption id="attachment_8296" align="aligncenter" width="300"] Stranden i Caleta de Fuste[/caption] [caption id="attachment_8299" align...

Tavira och ensamheten i Algarve

Ett foto publicerat av Longboard Lady (@_longboardlady_) Maj 18, 2015 kl. 1:32 PDT Portugal Jag sprätter till, har visst halvslumrat på min storblommiga, gula sarong och det syntetiska materialet har blivit blött av min svett. Undrar hur länge jag legat där? Jag skulle kunna se efter på mobilen men vill inte riktigt, båten tillbaka till fastlandet går inte förrän om många timmar, det är jag i alla fall ganska säker på. Solen bränner på huden men när jag sätter mig upp kommer vinden kommer med svalka. Det är skönt med både ock. Det är maj för exakt ett år sedan och jag har skavsår under fötterna och mellan tårna. Ihla de Taviras sand har nött på mina trotjänare under timslånga promenader på en nästan öde strand. Det var just det här jag önskade mig själv när jag bokade den där resan till Algarvekusten i Portugal någon vecka tidigare. Att få vara själv alltså, inte skavsåren då de gör ganska ont. Just östra Algarves öde och vidsträckta stränder på öar dit båttrafiken för säsongen inte r...