Fortsätt till huvudinnehåll

Önskas: Barnfritt Grekland under 5 dagar

Det piper till i telefonen i väskan och jag bromsar in på cykeln för att se vem som vill mig något före klockan 10 på morgonen. Det är min morgonpigga arbetskamrat som har semesterplaner med sig själv och äkta mannen i tankarna. Sms:et lyder:



"Hej! Kan du fixa en lyxresa åt oss v.30B-)!? Från sö24-fre29 :-D. Från Landvetter, Grekland, barnfritt;-)."

Jäpp, jag sätter mig framför datorn och letar direktflyg åt min ganska bekväma jobbarkompis med sällskap vilka vill komma fram snabbt utan att virra bort sig vid flygplansbyten. Varenda grekiska flygplats studeras men ingen vill ta emot dem under de här datumen. Till slut tror jag mig ha hittat raka vägen till Cypern, det kanske kunde funka lika bra. Barnfria hotell vid fina stränder verkar också finnas... fast bara om man åker en hel vecka visar det sig senare. Man kan alltså inte slippa ungarna under endast 5 dagar.



Slutligen står det också klart att flyget med norweigan.se mot Cypern tar svängen om Stockholm från Landvetter, helt fel håll känns det som. Jag ger upp, för tillfället åtminstone. Min jobbarkompis har styrt in tankarna på att dricka öl på Irland istället.


Nu skiljer ju sig ölpimplande lite från att sippa paraplydrinkar i liggläge vid poolen men det låter ganska trevligt med irländska pubar också. Dessutom slipper hon rota efter matchande bikinidelar i djupa rea-lådor innan avfärd. Stor fördel, mycket stor.




[caption id="attachment_717" align="alignnone" width="450" caption="Bye bye beach"]Solstol på en strand[/caption]

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gotland med en nybyggd cykel och ett ömt knä

Södra Hällarna strax utanför Visby. Foto: Anders Karlsson Han spretar med fingrarna på sin stora hand och sträcker ut den mot min. ”Vi har nästan inte hunnit gå så här någonting under den här resan.” . Jag tar den och och tänker att hans konstaterande är rätt. Det är inte lätt att gå hand i hand när man hela tiden sitter eller kånkar på varsin cykel. Vi går således vidare ut mot stupen på Södra Hällarna alldeles utanför Visby, hand i hand. Cyklarna vilar från oss i ett buskage lite längre ifrån. Där vi strosar finns inga träd utan bara ett kargt landskap där vinden minst sagt får upp farten och vi är försiktiga när vi närmar oss kanten, så att en kastby inte helt plötsligt skulle putta ut oss. Den har visst kommit med åldern tänker jag, den där försiktigheten. Blåsten är kall även även om solen skiner. Den stora handen värmer dock inte bara utom- utan även inombords.

Fuerteventura - en paus från verkligheten

Minnet av sol mot hud och hur sanden känns när jag gräver i den med tårna. Läkande promenader längs strandpromenaden med sol i ögonen och vind i håret. Familjen har drabbats av ännu en förlust och en semester som inte går att avboka blir en välbehövlig paus från en obeveklig verklighet. Jag ser i spegeln att solbrännan sitter kvar, men tillbakakastad i minnen av liv som inte längre finns, som ligger i drivor i lägenheten som ska tömmas, måste jag påminna mig om hur okomplicerat det kan vara att ligga på en strand och bekymra sig endast om hur hög solskyddsfaktor man ska välja och hur man ska lägga upp strategin för middagsbuffén. Några bilder från en vecka på Fuerteventura hjälper mig att komma ihåg. [caption id="attachment_8291" align="aligncenter" width="300"] Strandliv[/caption] [caption id="attachment_8296" align="aligncenter" width="300"] Stranden i Caleta de Fuste[/caption] [caption id="attachment_8299" align...

Tavira och ensamheten i Algarve

Ett foto publicerat av Longboard Lady (@_longboardlady_) Maj 18, 2015 kl. 1:32 PDT Portugal Jag sprätter till, har visst halvslumrat på min storblommiga, gula sarong och det syntetiska materialet har blivit blött av min svett. Undrar hur länge jag legat där? Jag skulle kunna se efter på mobilen men vill inte riktigt, båten tillbaka till fastlandet går inte förrän om många timmar, det är jag i alla fall ganska säker på. Solen bränner på huden men när jag sätter mig upp kommer vinden kommer med svalka. Det är skönt med både ock. Det är maj för exakt ett år sedan och jag har skavsår under fötterna och mellan tårna. Ihla de Taviras sand har nött på mina trotjänare under timslånga promenader på en nästan öde strand. Det var just det här jag önskade mig själv när jag bokade den där resan till Algarvekusten i Portugal någon vecka tidigare. Att få vara själv alltså, inte skavsåren då de gör ganska ont. Just östra Algarves öde och vidsträckta stränder på öar dit båttrafiken för säsongen inte r...