Jag är av den sort att jag inte automatiskt får starka moderskänslor bara för att jag hör ett ledset barn gråta. Har jag ingen relation till ungen blir jag mest irriterad. Jag tycker inte heller att det är särskilt trevligt att få en rastlös krabat i sätet framför mig på flyget. Jag är nämligen också av den sort som har lite längre ben än många andra och när rastlösa barn hoppar upp och ner i flygstolarna skadar jag automatiskt mina knän.
Jo visst, jag gillar barn... men låt mig va ifred på flyget liksom!
[cincopa AMGAHdqmXnR1]
Jag är av den sort som brukar vilja sova bort tiden på flyget. Jag kastar onda blickar på föräldrar som inte säger till egna, överdrivet aktiva barn att sitta still och jag känner mig som en usel kvinna som inte ler förstående mot trötta, rödgråtna ögon utan blänger på dem som att det skulle få dem att bli tysta. När jag inte lyckas dränka barngråten med mp3-musik himlar jag med ögonen och kastar ur mig upprepade djupa suckar/frustningar.
När överklassdamer sitter och diskuterar lite för högt om hur deras pudlar brukar klara flygningarna tycker jag att de ska dämpa sig, jag är inte intresserad. Jag är inte heller intresserad över att höra deras solariesolande män diskutera golf, de får gärna prata men hellre lite tystare och allra helst en bit bort från mig. Deras barn är oftast bättre, de är väluppfostrade och säger artigt ”tack” till flygvärdinnorna. De nöjer sig också med en film på egen medhavd dator. Strålande, tycker jag.
Stora barnfamiljer där föräldrarna börjar sitt semesterdrickande redan på planet tycker jag inte om, de kan gott vänta med sin vinabstinens tills de befinner sig i en situation där de har kontroll över sina ungar. Fullt av packning överallt, ett ständigt bökande med det ena eller det andra eller det tredje barnet, höga röster för att höras över varandra och säten som fälls bak utan förvarning så att min flyplansmiddag hamnar i mitt knä. Gillar inte.
Tjejgänget. Herregud liksom! Det finns få grupper som ska höras så mycket som den här. Jag skulle till och med vilja påstå att de är snäppet värre än söndergråtna ungar. Hysteriska skratt som accelererar till gapflabb, det blandas med allmänt flamsande. Går inte att sova till. Den här gruppen har också ofta hällt i sig ett par glas vin och det höjer liksom nivån ännu ett snäpp. Ja, vid vissa flygningar tillhör jag förstås den här kategorin själv och visst, jag känner till att mitt eget gapflabb ibland kan höras lite högre än genomsnittets men då är då och det är inte då vi pratar om. Vi pratar om när jag vill sova.
Allra värst är nog flygplansbökarna. De där icke-tänkande människorna som ska envisas med att ha allt sitt handbagage i hyllan ovanför utan att fundera på hur många gånger det känns okej för grannen att bli väckt för att en tidning ska plockas fram, för att plånboken ligger någonstans i handväskan eller för att mobilen ringer och de har glömt att stänga av den/struntat i det. Till råga på allt kan de inte planera in sina toalettbesök i samband med hyllplockandet. Ändå ler jag och ber om ursäkt för att jag sitter i vägen.
Jo, jag gillar visst mina andra medmänniskor men de är oftast trevligare så fort vi landat och klivit av. Utanför en klaustrofobisk flygplansmiljö är barnen söta igen och jag kan till och med bli nyfiken på solariegubbarnas golfande. Visserligen ömmar alltid mina knän ett tag efter flygningar men jag glömmer snabbt. Tur det! Jag råkar nämligen gilla att resa.
Mer om störiga flygresor på Coconuts & Skylines:
Barnfria flyg på tapeten igen
hahahaha
SvaraRaderaJag hoppas att jag fortfarande får möjlighet att träffa din son;-)!?
SvaraRaderaDu glömde damerna som provat tunga parfymer i taxfreen!
SvaraRaderaJag börjar med hörsel och känsel. Lukter kommer i ett annat avsnitt;-).
SvaraRadera