Fortsätt till huvudinnehåll

Allt inkluderat, tack!

Vi "Kokosnötter" har insett att vi kanske är en gnutta fördomsfulla, att vi har en massa oprövade teorier om hur all inclusive-livet ter sig. Ingen av oss tillhör väl egentligen kategorin som i första hand skulle boka en semester där allt ingår . Inte för att vi inte tror att det är ett väldigt behagligt sätt att resa på utan för att vi kanske är rädda för att fastna på hotellet en hel vecka med en massa otillfredställd nyfikenhet och rastlösa kroppar. Men, vi har snappat upp att Solresor har lightvarianter på den här sortens resor som får även oss kräsmagade att bli tossiga. Genom vackra bilder och fantasieggande texter lockar de oss till Kroatien och Adriatiska havet, till skärgårdar med små fiskelägen och en hel veckas soldäck. De frestar med ett vackert kvällsupplyst Dubrovnik och med bad i kristallklart vatten. Sju dagar på 3-stjärnigt hotell på fasta land och sju dagar på kryss - en angenäm kombo för oss som gillar lata dagar under parasoll, fast inte nödvändigtvis under samma parasoll i två veckor.


Egentligen har vi kanske bara varit rädda för att vi skulle tycka om det. För att alla skulle säga ”Där ser ni, det var inte så dumt va!?” och för att vi snopna skulle behöva erkänna att de hade rätt, att det faktiskt var bra och att vi faktiskt kom hem utvilade för en gång skull.


 




[caption id="attachment_717" align="alignnone" width="450" caption="Sköna dagar på stranden"]Solstol på en strand[/caption]

Nu har det gyllene tillfället kommit. Vi är redo för att kasta oss ut i detta skrämmande hav av ovisshet och förlita oss på att fångas upp av trygga händer. Allt vi behöver göra är att som resebloggare vara med och tävla hos Solresor.


...och att vinna förstås. Gör vi det så kan spännande dagboksinlägg från Cypern utlovas. Jajamän, All Inclusive ;-).


Solresor - Resor med charter, sista minuten, hotell och flyg

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gotland med en nybyggd cykel och ett ömt knä

Södra Hällarna strax utanför Visby. Foto: Anders Karlsson Han spretar med fingrarna på sin stora hand och sträcker ut den mot min. ”Vi har nästan inte hunnit gå så här någonting under den här resan.” . Jag tar den och och tänker att hans konstaterande är rätt. Det är inte lätt att gå hand i hand när man hela tiden sitter eller kånkar på varsin cykel. Vi går således vidare ut mot stupen på Södra Hällarna alldeles utanför Visby, hand i hand. Cyklarna vilar från oss i ett buskage lite längre ifrån. Där vi strosar finns inga träd utan bara ett kargt landskap där vinden minst sagt får upp farten och vi är försiktiga när vi närmar oss kanten, så att en kastby inte helt plötsligt skulle putta ut oss. Den har visst kommit med åldern tänker jag, den där försiktigheten. Blåsten är kall även även om solen skiner. Den stora handen värmer dock inte bara utom- utan även inombords.

Fuerteventura - en paus från verkligheten

Minnet av sol mot hud och hur sanden känns när jag gräver i den med tårna. Läkande promenader längs strandpromenaden med sol i ögonen och vind i håret. Familjen har drabbats av ännu en förlust och en semester som inte går att avboka blir en välbehövlig paus från en obeveklig verklighet. Jag ser i spegeln att solbrännan sitter kvar, men tillbakakastad i minnen av liv som inte längre finns, som ligger i drivor i lägenheten som ska tömmas, måste jag påminna mig om hur okomplicerat det kan vara att ligga på en strand och bekymra sig endast om hur hög solskyddsfaktor man ska välja och hur man ska lägga upp strategin för middagsbuffén. Några bilder från en vecka på Fuerteventura hjälper mig att komma ihåg. [caption id="attachment_8291" align="aligncenter" width="300"] Strandliv[/caption] [caption id="attachment_8296" align="aligncenter" width="300"] Stranden i Caleta de Fuste[/caption] [caption id="attachment_8299" align...

Tavira och ensamheten i Algarve

Ett foto publicerat av Longboard Lady (@_longboardlady_) Maj 18, 2015 kl. 1:32 PDT Portugal Jag sprätter till, har visst halvslumrat på min storblommiga, gula sarong och det syntetiska materialet har blivit blött av min svett. Undrar hur länge jag legat där? Jag skulle kunna se efter på mobilen men vill inte riktigt, båten tillbaka till fastlandet går inte förrän om många timmar, det är jag i alla fall ganska säker på. Solen bränner på huden men när jag sätter mig upp kommer vinden kommer med svalka. Det är skönt med både ock. Det är maj för exakt ett år sedan och jag har skavsår under fötterna och mellan tårna. Ihla de Taviras sand har nött på mina trotjänare under timslånga promenader på en nästan öde strand. Det var just det här jag önskade mig själv när jag bokade den där resan till Algarvekusten i Portugal någon vecka tidigare. Att få vara själv alltså, inte skavsåren då de gör ganska ont. Just östra Algarves öde och vidsträckta stränder på öar dit båttrafiken för säsongen inte r...