Rom-turisten hamnar ofta på antik mark. Ett besök på Forum Romanum brukar kännas obligatoriskt, men utan den rätta kunskapen kan byggnaderna för betraktaren te sig som död sten. Följ med på en rundtur bland ruinerna och lär dig vad som hände var!
Från stadens grundläggande
Livius berättar i sin ”historiebok” Ab urbe condita (Från stadens grundläggande) om Marcus Curtius, en tapper soldat, som visade romarna vad gudarna värderar allra högst. En spricka hade nämligen uppenbarat sig mitt på torget och man hade gjort flera försök att täppa till sprickan, men utan framgång. Oraklet i Delfi talade om för dem att gudarna visst skulle stänga sprickan, bara de offrade det bästa de hade. Då oraklet hade tvetydighet som affärsidé, hade romarna svårt att tolka svaret. Några trodde att det bästa var pengar och kastade således in denna vara i sprickan; någon annan trodde att det bästa var guld och silver och offrade detta, men allt var förgäves. Då uppenbarade sig Curtius som påstod sig ha svaret: vapen och tapperhet! Curtius gick hem för att byta om och kom tillbaka iförd rustning samt beväpnad och hoppade ned i sprickan med häst och vapen och allt. Gudarna stängde sprickan efter honom och övriga romare gladdes åt att Marcus Curtius tapperhet hade räddat dem. Efter honom kallades vattensamlingen i sänkan efter sprickan för Lacus Curtius (lacus=sjö).
Livius berättar också en annan historia som ska förklara namnet Lacus Curtius: Under stridigheterna mellan sabinerna och romarna, fastnade en sabinsk hjälte vid namn Curtius med foten i sankmarken på Forum varpå platsen uppkallades efter denne. Livius har emellertid sina dubier om den senare förklaringen och menar att den tidigare är mer sannolik.
Enligt vissa andra föranledde ett blixtnedslag på 400-talet konsuln C. Curtius Philo att anlägga ett staket på platsen. Tro det, den som vill!
Lacus Curtius är en av alla mytomspunna platser på Forum Romanum. Platsen är fortfarande utmärkt med en 1500-talsrelief föreställande Marcus Curtius.
Forum Romanum var hjärtat i antikens Rom. I nordväst ligger kullen Capitolium, där tempel till de viktigaste gudarna (Jupiter, Minerva och Juno) fanns. I sydväst finns Palatinen, bebodd sedan 700-talet, men under guldåldern hem för kejsarfamiljerna (av kullens namn härrör vårt ord palats). Före dräneringen av dalsänkan emellan kullarna, användes platsen som begravningsplats, men i och med torrläggningen började man uppföra byggnader här.
- Forum Romanum
Saturnustemplet
Äldst av de kvarvarande ruinerna är Saturnustemplet, av vilket vissa delar härrör från tidigt 400-tal. Saturnus (Kronos på grekiska) var enligt mytologin beskyddare av sådd och ses ofta med en lie, vilken han också använde för att ta livet av sin far, Uranus. Saturnus har också kommit att symbolisera tidens gång (jfr. hans grekiska namn). Tiden, som mäter ut vår levnad, och liemannen är just ingen annan är Saturnus. Uttrycket tidens tand kommer också från denne titan. Saturnus var ju den som käkade upp sina barn i samma takt som de kom till världen. Jupiter/Zeus ersattes emellertid av en stenbumling, som fadern till följd av magont spydde upp i Delfi. Med stenen kom även resten av maginnehållet – den övriga avkomman. Härefter följde en strid mellan gudar och titaner.
...och hur var det nu med tidens tand? Jo, Saturnus, han hade tänder av järn.
Templet har självt varit utsatt för tidens tand och har genomgått flera återuppbyggnader. Inskriften ovanför pelarraden lyder:
Senatus populusque romanus incendio consumptum restituit.
Romerska senaten och folket återuppbyggde (templet) sedan det förtärts av elden.
- Saturnustemplet
Det var i Saturnustemplet som de tolv tavlornas lag förvarades. Det var också här som statskassan hade sitt, som man trodde, trygga hägn. Men när Caesar knackade på porten år 49 f.Kr. och ville lägga vantarna på makten och rikedomen, lyckades inte de få senatorerna som vågat stanna kvar i stan vid Caesars kupp, att stå emot dennes vilja. En herre, en viss Caecilius Metellus, var tapper nog att opponera sig, men Caesar ”made him an offer he couldn't refuse” - han fick välja mellan att ge upp slantarna och att bli nedhuggen på plats.
Maktens boning
Templet vetter mot Curia Julia, senatsbyggnaden. Caesar började bygga en ny möteslokal, som skulle ersätta Curia Cornelia, diktator Sullas bidrag till stadsbilden (Sulla var tvungen att bygga en större lokal sedan han fördubblat senatorernas antal i syfte att få fler allierade i församlingen). Under byggprocessen höll senaten sina möten i Pompejus teater, där Caesar blev avbruten i sitt byggföretag av ett visst knivmord år 44. f.Kr. Hans arvinge Octavianus (sedermera Augustus) färdigställde curian och gav den deras gemensamma släktnamn Julia. Invigningen av curian synkroniserades med invigningen av Den gudomlige Caesars tempel. Efter eldsvåda återuppbyggde Diocletianus curian och det är alltså en 300-talsbyggnad vars tröskel jag med vördnad för historiens vingslag kliver över.
- Curian till höger i bild
Väggarna var då klädda med färgad marmor, men nu syns mest naket tegel. I väggnischer skymtar målningar med kristna motiv – denna som så många andra antika byggnader användes för religiösa syften under medeltiden, vilket jag ställer mig kluven till. Utan kristendomens övertagande av byggnaderna hade de troligen inte bevarats över huvud taget, men jag kan inte låte bli att gräma mig över all marmor från Colosseum och Circus Maximus som stulits av Vatikanen eller skulpturer som Pius si eller så tar åt sig äran för i inskrifterna. Marmorgolvet i curian är dock välbevarat och icke rört sedan hedningarnas styre. Bronsportarna däremot, är kopior – originalen finns i San Giovanni in Laterano.
Mitt på torget ligger rostra, talartribunen. Namnet syftar på de rammar som sattes upp som symboliska krigsbyten, de första efter slaget vid Antium 338. En av de namnkunnigare oratorerna som äntrat rostra torde vara Marcus Tullius Cicero. Här inleddes hans karriär som ung advokat, då han försvarade Sextus Roscius som anklagades för mordet på sin far. Troligen var han oskyldig till brottet, det var de flesta medvetna om, men då motståndarsidan bestod av Sullas kumpaner, antog de flesta att det var dömt att misslyckas från början. Cicero höll ett av historiens längsta försvarstal (det skämtas om att Cicero höll så långa tal, att åhörarna, även om de gick till Forum tidigt i gryningen och stannade till sena kvällen, inte hann höra verbet i första meningen). Han vann målet trots allt och gjorde sig ett namn. Efter en lång karriär som politiker, advokat och kappvändare - kom ihåg att Cicero levde i oroliga tidevarv - avslutade han sitt liv bokstavligen på talartribunen. Cicero tog nämligen i efterhand öppet ställning för caesarmördarna, vilket resulterade i att hans meningsmotståndare högg huvudet av honom och spikade upp hans huvud och händer på rostra. Marcus Antonius fru genomborrade hans tunga med sin hårnål – en symbolisk handling.
- Rostra - talartribunen
Nytta och nöje
Torget ramas på långsidorna in av två basilikor, långa byggnader som användes till olika ändamål, bl.a. domstolsförhandlingar och affärsuppgörelser. Namnet kommer från grekiskan, som så mycket annat i Rom: basilica stoa, kunglig stoa. Alldeles bredvid curian ligger Basilica Aemilia, mitt emot denna Basilica Julia, färdigställd av Augustus. Det kanske verkar som om Augustus byggde en del och det stämmer bra; han menade själv att han tog över en stad av tegel och efterlämnade en stad av marmor. På basilikans trapp får jag syn på ett par olika spelplaner inhuggna i den augusteiska marmorn. En av dem är soldatspelet, ett spel som påminner litet om schack. Det är i ögonblick som dessa som man nästan kan känna närvaron av antikens romare.
Syndens lön
Byggnadstypen basilika övertogs av de kristna kyrkorna, ytterligare ett exempel på hur kristendomen förvaltar det romerska arvet. De romerska templen, däremot, kunde ha litet olika utseende. Det runda Vestatemplet tycker jag själv är en av de vackraste ruinerna på Forum, i vilket Vestas aldrig slocknande härd brann under överinseende av de vestaliska jungfrurna, prästinnor, vilka vigt sin ungdom och sin dygd åt gudinnan. Om det uppdagades att de misskött sig på någon punkt, att elden slocknade eller att de blivit av med sin jungfrudom, straffades de med döden, närmare bestämt begravning vid levande tillstånd. En känd vestal var Rhea Silvia, som skyllde sin ikomna grossess på guden Mars i hopp om benådning. Hon födde sedermera tvillingar, vilka tillsammans med modern sattes ut i Tibern. Flodguden Tiberinus räddade Rhea Silvia, medan en viss varginna förbarmade sig över gossebarnen. Det är förstås Romulus och Remus som avses och jag ser dem alla tre på Musei Capitolini, den etruskiska vargen i brons från 500-tal och de knubbiga tvillingarna från 1400-talet.
- Vestatemplet
Rhea Silvia och de övriga vestalerna hade sitt hem alldeles intill Vestatemplet. Där framlevde de sina dagar till pensionsåldern, som inföll i 35-årsåldern.
Gemini - tvillingarna
Mitt emellan Aedes Vestae, som det också kallas, och Basilica Julia ligger ett riktigt maffigt tempel. De tre pelarna i korintisk ordning är nog de mest igenkända på Forum och tillhör Castor och Pollux tempel. En trappa ledde upp på ett podium och till templets portar. Detta podium ägde fler funktioner – från dess höjd hölls ofta tal och inuti fanns bl.a. en tandläkarmottagning.
[caption id="attachment_1043" align="aligncenter" width="225" caption="Castor och Pollux tempel"]
[/caption]Tvillingbröderna Castor och Pollux hade märkligt nog olika fäder, den ena gudomlig och den andre mänsklig, varför de rönte olika öden efter döden. Pollux, som var den med gudablod i sina ådror, ville inte skiljas från brodern och förhandlade sig till delad vårdnad: varannan dag på Olympen, varannan dag hos Hades. Hur det avtalet efterlevs vet jag föga om, men de verkar också ingått ett annat avtal, då de också återfinns på himlavalvet i stjärnbilden tvillingarna. Anledningen till att de fick ett tempel på Forum, är att de hjälpte romarna till seger i ett slag.
[caption id="attachment_1045" align="alignleft" width="225" caption="Barockt möte"]
[/caption]Mitt emot Aedes Castorum ligger en skojig byggnad, där korintiskt kapitäl möter barock-krusidull: Antoninus och Faustinas tempel. Antoninus Pius tillägnade sin hustru detta tempel då hon dog och gudomligförklarades. När Antoninus själv sällade sig till denna celebra skara lades hans namn till i dedikationen. Efter några århundraden och några meters markhöjning byggdes barockkyrkan San Lorenzo in miranda inuti templet – kristendomens triumf över hedendomen tar sig stundom sådana uttryck.
På tal om triumfer - jag följer Via Sacra upp mot Titusbågen, rest år 81, då kejsar Titus avled. Titus hade lett den romerska armén under krigföringen mot Jerusalem, vilken slutade i romarnas erövring av staden år 70. Plundringen som följde skildras i relieferna inuti portalen. Triumftåget hölls år 71 och utgick från Marsfältet, där kejsar Vespasianus med sonen Titus, stående i sin vagn, tog täten mot Marcellusteatern för att där äras. I processionen marscherade soldater som visade upp krigsbyte, krigsfångar och vagnar, där man ställt upp målningar med motiv från kriget, ibland med levande rekvisita. Krigsfångarna var oftast noga utvalda och tillsnyggade, så att de skulle se ut som värdiga motståndare och alltså bättra på romarnas egen framtoning. Efter en kortege genom stadens gator, fortsatte man över Forum på Via Sacra och upp mot Capitolium, där offer och andra festligheter vidtog.
[caption id="attachment_1047" align="aligncenter" width="300" caption="Triumfkortege anno 71"]
[/caption][caption id="attachment_1048" align="aligncenter" width="225" caption="Titusbågen"]
[/caption]Min förhoppning är att du, ärade läsare, nu ska kunna besöka Forum Romanum lite mer påläst samt med en lätt framtoning av viktigpetter. Naturligtvis finns det fler stenhögar och fler goda historier - detta är endast en första bekantskap.
Praktiska tips till forum-besöket:
- Biljetten gäller även till Colosseum och Palatinen och är giltig i två dagar. Planera besöken så att du slipper köa i biljettkassan på Colosseum.
- Gå inte in på Forum utan egna förkunskaper, karta över ruinerna, arkeolog eller audioguide.
- Det kan bli varmt i gropen. Tag med en hatt, en flaska vatten (kran finnes) och kanske något för blodsockret.
- Räkna med att besöket tar minst en timma och förstås fler om du har specialintresse.
Fler inlägg om Rom:
Kommentarer
Skicka en kommentar