Fortsätt till huvudinnehåll

På TUR i Göteborg

TUR 2011 - recension


Det är mitt allra första besök på resmässan i Göteborg. och förväntningarna är högt ställda - jag hoppas kunna göra mässfynd, få nya idéer till framtida resor och samla på mig så mycket material som möjligt. Första anhalten är dock Reseguidens monter, där Sofia ska dela med sig av sina weekend-tips. Hon är ganska nervös innan, men det hela går riktigt bra - hon tipsar om vilka skor som funkar i asfaltsmiljö, hur man får en överblick  över stan etc. Folk samlas till monterns scenaktiviteter och det verkar vara uppskattat av de kringstående.


Men jag blir ärligt talat lite besviken över hur få föredrag och happenings det är i de olika montrarna. Som en rutinerad bokmässebesökare är jag van vid att utställarna bjuder in intressanta personer som ger sin syn på något ämne; på TUR blir det mer grekisk folkdans och flamenco, vilket inte lockar mig det allra minsta att boka en resa. Lite monteraktivitet hade kanske också kunnat dra lite folk till t.ex. Syriens sorgset ödsliga monter.


Tävlingar finns det gott om. Jag deltar i SJ:s tävling om ett interrailkort, frågesporten som kan ta mig till Zanzibar och lite annat smått och gott. Däremot är jag inte helt tillfreds med gratisprodukterna, undantaget katalogerna förstås.


Den svultne kan ta sig en trappa upp, där Sveriges alla landsdelar är representerade; här är alla överens om att bästa sättet att marknadsföra en region är genom en maskeradkostym samt livsmedel i svanenmärkta förpackningar. Jag kändisspottar lite på Claes Malmberg innan jag tar rulltrappan ned igen, för att ta en räkmacka (vi är ju ändå i Göteborg).


Mässerbjudandena är det tyvärr inte så mycket med. En viss researrangör lovar kraftigt reducerade priser på charter i augusti och jag gör en testbokning till Kroatien som stannar på ca 10.000 kronor. För en person. Om detta är före eller efter rabatt bryr jag mig inte ens om att fråga.


Sammanfattningsvis konstaterar jag att jag visst har fått inspiration till nya resmål. Utställarna kan emellertid bli långt bättre på att väcka besökarnas intresse. Och billigt var det nog ens aldrig fråga om.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gotland med en nybyggd cykel och ett ömt knä

Södra Hällarna strax utanför Visby. Foto: Anders Karlsson Han spretar med fingrarna på sin stora hand och sträcker ut den mot min. ”Vi har nästan inte hunnit gå så här någonting under den här resan.” . Jag tar den och och tänker att hans konstaterande är rätt. Det är inte lätt att gå hand i hand när man hela tiden sitter eller kånkar på varsin cykel. Vi går således vidare ut mot stupen på Södra Hällarna alldeles utanför Visby, hand i hand. Cyklarna vilar från oss i ett buskage lite längre ifrån. Där vi strosar finns inga träd utan bara ett kargt landskap där vinden minst sagt får upp farten och vi är försiktiga när vi närmar oss kanten, så att en kastby inte helt plötsligt skulle putta ut oss. Den har visst kommit med åldern tänker jag, den där försiktigheten. Blåsten är kall även även om solen skiner. Den stora handen värmer dock inte bara utom- utan även inombords.

Fuerteventura - en paus från verkligheten

Minnet av sol mot hud och hur sanden känns när jag gräver i den med tårna. Läkande promenader längs strandpromenaden med sol i ögonen och vind i håret. Familjen har drabbats av ännu en förlust och en semester som inte går att avboka blir en välbehövlig paus från en obeveklig verklighet. Jag ser i spegeln att solbrännan sitter kvar, men tillbakakastad i minnen av liv som inte längre finns, som ligger i drivor i lägenheten som ska tömmas, måste jag påminna mig om hur okomplicerat det kan vara att ligga på en strand och bekymra sig endast om hur hög solskyddsfaktor man ska välja och hur man ska lägga upp strategin för middagsbuffén. Några bilder från en vecka på Fuerteventura hjälper mig att komma ihåg. [caption id="attachment_8291" align="aligncenter" width="300"] Strandliv[/caption] [caption id="attachment_8296" align="aligncenter" width="300"] Stranden i Caleta de Fuste[/caption] [caption id="attachment_8299" align...

Tavira och ensamheten i Algarve

Ett foto publicerat av Longboard Lady (@_longboardlady_) Maj 18, 2015 kl. 1:32 PDT Portugal Jag sprätter till, har visst halvslumrat på min storblommiga, gula sarong och det syntetiska materialet har blivit blött av min svett. Undrar hur länge jag legat där? Jag skulle kunna se efter på mobilen men vill inte riktigt, båten tillbaka till fastlandet går inte förrän om många timmar, det är jag i alla fall ganska säker på. Solen bränner på huden men när jag sätter mig upp kommer vinden kommer med svalka. Det är skönt med både ock. Det är maj för exakt ett år sedan och jag har skavsår under fötterna och mellan tårna. Ihla de Taviras sand har nött på mina trotjänare under timslånga promenader på en nästan öde strand. Det var just det här jag önskade mig själv när jag bokade den där resan till Algarvekusten i Portugal någon vecka tidigare. Att få vara själv alltså, inte skavsåren då de gör ganska ont. Just östra Algarves öde och vidsträckta stränder på öar dit båttrafiken för säsongen inte r...