Fortsätt till huvudinnehåll

Sicilienflygplats stänger

Trapani, flygplatsen på Sicilien dit Ryanair flyger från både Göteborg och Stockholm, är just nu stängd för all civil traffik. Trapani används nu som flygbas i den FN-sanktionerade militära aktionen mot regimen i Libyen. Resenärer som bokat med Ryanair till Sicilien kommer istället att dirigeras om till Palermos flygplats. När Trapani öppnas igen är oklart.




Vi sänder en tanke till befolkningen i Libyen och önskar innerligt att de får sin efterlängtade frihet, sina mänskliga rättigheter och fred i sitt land.

Kommentarer

  1. Jag skall flyga april 18 kl 16 05 med fr1432 till trapani. Ni säger att flyget nu går till Palermo istället. Gäller samma flight nr och avgangstid?
    Var vänlig och informera.
    Mvh Oskar Leitner

    SvaraRadera
  2. Hej Oskar!

    Om det är Ryanair som du flyger med, så är det säkrast att du går in på deras hemsida och läser informationen om omläggningen där. Än så länge står det att omläggningen till Palermo bara gäller fram till 6 april, men sådant kan ju förändras i oroliga tider, så håll dig uppdaterad!

    På hemsidan nämner man transferbussar, men om det är Ryanair eller resenären själv som får stå för detta, är lite oklart (de kan ju åberopa force majeur).

    Här har du länken till Ryanairs info:
    http://www.ryanair.com/se/notices/gops/110320-tps-clsed-en-GB

    Hoppas att din resa blir lyckad ändå!

    SvaraRadera
  3. Hallå, gillade din blogg!

    SvaraRadera
  4. Vad kul att du gillar den, sådant blir vi glada av:-)!

    SvaraRadera
  5. [...] Intressant blogg. Ofta kan jag känna detsamma. Länkar din blogg nu i alla fall. [...]

    SvaraRadera
  6. Tack Astrid! Jättekul att du gillar den!

    SvaraRadera
  7. Hej Elise! Vad roligt att du gillar bloggen, det är superkul att höra!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Gotland med en nybyggd cykel och ett ömt knä

Södra Hällarna strax utanför Visby. Foto: Anders Karlsson Han spretar med fingrarna på sin stora hand och sträcker ut den mot min. ”Vi har nästan inte hunnit gå så här någonting under den här resan.” . Jag tar den och och tänker att hans konstaterande är rätt. Det är inte lätt att gå hand i hand när man hela tiden sitter eller kånkar på varsin cykel. Vi går således vidare ut mot stupen på Södra Hällarna alldeles utanför Visby, hand i hand. Cyklarna vilar från oss i ett buskage lite längre ifrån. Där vi strosar finns inga träd utan bara ett kargt landskap där vinden minst sagt får upp farten och vi är försiktiga när vi närmar oss kanten, så att en kastby inte helt plötsligt skulle putta ut oss. Den har visst kommit med åldern tänker jag, den där försiktigheten. Blåsten är kall även även om solen skiner. Den stora handen värmer dock inte bara utom- utan även inombords.

Fuerteventura - en paus från verkligheten

Minnet av sol mot hud och hur sanden känns när jag gräver i den med tårna. Läkande promenader längs strandpromenaden med sol i ögonen och vind i håret. Familjen har drabbats av ännu en förlust och en semester som inte går att avboka blir en välbehövlig paus från en obeveklig verklighet. Jag ser i spegeln att solbrännan sitter kvar, men tillbakakastad i minnen av liv som inte längre finns, som ligger i drivor i lägenheten som ska tömmas, måste jag påminna mig om hur okomplicerat det kan vara att ligga på en strand och bekymra sig endast om hur hög solskyddsfaktor man ska välja och hur man ska lägga upp strategin för middagsbuffén. Några bilder från en vecka på Fuerteventura hjälper mig att komma ihåg. [caption id="attachment_8291" align="aligncenter" width="300"] Strandliv[/caption] [caption id="attachment_8296" align="aligncenter" width="300"] Stranden i Caleta de Fuste[/caption] [caption id="attachment_8299" align...

Tavira och ensamheten i Algarve

Ett foto publicerat av Longboard Lady (@_longboardlady_) Maj 18, 2015 kl. 1:32 PDT Portugal Jag sprätter till, har visst halvslumrat på min storblommiga, gula sarong och det syntetiska materialet har blivit blött av min svett. Undrar hur länge jag legat där? Jag skulle kunna se efter på mobilen men vill inte riktigt, båten tillbaka till fastlandet går inte förrän om många timmar, det är jag i alla fall ganska säker på. Solen bränner på huden men när jag sätter mig upp kommer vinden kommer med svalka. Det är skönt med både ock. Det är maj för exakt ett år sedan och jag har skavsår under fötterna och mellan tårna. Ihla de Taviras sand har nött på mina trotjänare under timslånga promenader på en nästan öde strand. Det var just det här jag önskade mig själv när jag bokade den där resan till Algarvekusten i Portugal någon vecka tidigare. Att få vara själv alltså, inte skavsåren då de gör ganska ont. Just östra Algarves öde och vidsträckta stränder på öar dit båttrafiken för säsongen inte r...