Fortsätt till huvudinnehåll

Ryanair och klagomålen

I flygplanets högtalare på väg hem från Barcelona, får vi höra på  något som liknar spanglish att planet på grund av snöoväder inte kan landa i Säve som planerat. I stället ska vi få gå ned i Skavsta. Alla tittar på varandra: Vad sa dom? Nån som fattar? Var ligger Skavsta? Jönköping?


Det visar sig, när vi äntligen släpps ut ur flygmaskinen, att vår optimistiska gissning på Jönköping är drygt 20 mil fel. Skavsta ligger vid Nyköping. Mierda!


De förmodade ersättningsbussarna låter vänta på sig, men högtalarrösten på flygplatsen inger oss lugn. Jag går och inhandlar en bunt skvallertidningar - precis rätta medicinen vid denna typ av incidenter. Till sist kommer det en buss. Eller rättare sagt: Det kommer EN buss. Denna fylls direkt av egotrippade vuxna vid god vigör, som utan vare sig verklig eller hycklad medkänsla med barnfamiljer och handikappade armbågar sig in i den. Vi andra får besviket vända tillbaka till den nu ganska nersläckta flygplatsen. Caféerna har stängt, butiken har stängt. Hyrbilsfirman stänger snart också.


Vid 4-snåret på morgonen (vi landade vid 21) anländer en vresig och nyvaken chaufför. Det är uppenbart att han helst skulle vilja vara någon annanstans. I synnerhet vill han inte göra några extrastopp i Borås, utan åka direkt till slutdestinationen i ingenstanset, also known as Säve, utanför Göteborg. Men efter några timmar mellan snövallarna på E4:an har han tinat upp en smula och släpper oss med viss tvekan på motorvägen som skär genom Borås. Vi pulsar oss genom ett halvmetertjockt snötäcke nerför avfarten med våra resväskor. Hemkomsten blir ett halvt dygn efter utsatt landningstid och om någon undrade, så uteblev flygbolagets stolta fanfar denna gång.


Om man vill komma i kontakt med Ryanair kan man skicka ett fax. Man kan även skriva ett pappersbrev, klistra på ett frimärke och skicka detta till Dublin. 2011. Vem använder fax, liksom?


Jag fick faktiskt ett intyg i brevinkastet några veckor senare, som jag kunde sända till mitt kontokortsförsäkringsbolag, men vid det laget hade det hela blivit för jobbigt och det rann ut i sanden.


Otidsenligt, kan tyckas och dessutom oförenligt med de EU-direktiv som reglerar e-handels- och internetbaserade företag, anser EU-kommissionen enligt  norska  Din Side. Stephen McNamara, Ryanairs presstalesman, kontrar med att företagets metod funkat i 20 år. Nästan för dumt för att kommentera, men min gissning är att bolaget inte är intresserat av några synpunkter från kunderna.


Jag anar en affärsidé här - kanske kan klagomål göras till en betaltjänst, gärna en obligatorisk sådan, liksom extrautgiften för alla som väljer att betala över internet. Precis som om det fanns alternativ.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gotland med en nybyggd cykel och ett ömt knä

Södra Hällarna strax utanför Visby. Foto: Anders Karlsson Han spretar med fingrarna på sin stora hand och sträcker ut den mot min. ”Vi har nästan inte hunnit gå så här någonting under den här resan.” . Jag tar den och och tänker att hans konstaterande är rätt. Det är inte lätt att gå hand i hand när man hela tiden sitter eller kånkar på varsin cykel. Vi går således vidare ut mot stupen på Södra Hällarna alldeles utanför Visby, hand i hand. Cyklarna vilar från oss i ett buskage lite längre ifrån. Där vi strosar finns inga träd utan bara ett kargt landskap där vinden minst sagt får upp farten och vi är försiktiga när vi närmar oss kanten, så att en kastby inte helt plötsligt skulle putta ut oss. Den har visst kommit med åldern tänker jag, den där försiktigheten. Blåsten är kall även även om solen skiner. Den stora handen värmer dock inte bara utom- utan även inombords.

Fuerteventura - en paus från verkligheten

Minnet av sol mot hud och hur sanden känns när jag gräver i den med tårna. Läkande promenader längs strandpromenaden med sol i ögonen och vind i håret. Familjen har drabbats av ännu en förlust och en semester som inte går att avboka blir en välbehövlig paus från en obeveklig verklighet. Jag ser i spegeln att solbrännan sitter kvar, men tillbakakastad i minnen av liv som inte längre finns, som ligger i drivor i lägenheten som ska tömmas, måste jag påminna mig om hur okomplicerat det kan vara att ligga på en strand och bekymra sig endast om hur hög solskyddsfaktor man ska välja och hur man ska lägga upp strategin för middagsbuffén. Några bilder från en vecka på Fuerteventura hjälper mig att komma ihåg. [caption id="attachment_8291" align="aligncenter" width="300"] Strandliv[/caption] [caption id="attachment_8296" align="aligncenter" width="300"] Stranden i Caleta de Fuste[/caption] [caption id="attachment_8299" align...

Tavira och ensamheten i Algarve

Ett foto publicerat av Longboard Lady (@_longboardlady_) Maj 18, 2015 kl. 1:32 PDT Portugal Jag sprätter till, har visst halvslumrat på min storblommiga, gula sarong och det syntetiska materialet har blivit blött av min svett. Undrar hur länge jag legat där? Jag skulle kunna se efter på mobilen men vill inte riktigt, båten tillbaka till fastlandet går inte förrän om många timmar, det är jag i alla fall ganska säker på. Solen bränner på huden men när jag sätter mig upp kommer vinden kommer med svalka. Det är skönt med både ock. Det är maj för exakt ett år sedan och jag har skavsår under fötterna och mellan tårna. Ihla de Taviras sand har nött på mina trotjänare under timslånga promenader på en nästan öde strand. Det var just det här jag önskade mig själv när jag bokade den där resan till Algarvekusten i Portugal någon vecka tidigare. Att få vara själv alltså, inte skavsåren då de gör ganska ont. Just östra Algarves öde och vidsträckta stränder på öar dit båttrafiken för säsongen inte r...