Under stenåldern lär ön Capri ha suttit ihop med det italienska fastlandet - vi drar betalkortet i biljettluckan vid färjehamnen i Sorrento och önskar att det vore på det viset än idag. Billigt är det inte.
Efter en halvtimmas båtfärd når vi så Marina Grande, där båtarna angjort land i årtusenden. Greker och romare. Nu amerikaner och japaner. Och så vi förstås.
Från hamnen drar sig de flesta mot kön till bergbanan som ska ta dem upp till Capri stad. Men inte vi - istället går vi mot trapporna som leder upp mot Anacapri och Villa San Michele, Axel Munthes vackra boning från förra sekelskiftet. Munthe själv skriver i Boken om San Michele att han driven av sitt öde och med skämtet från en ung flickas röda läppar klingande bakom sig "sprang uppför de feniciska trappstegen till Anacapri" för att där känna hjärtat klappa av mötet med kapellet San Michele. Där skulle han bygga sitt hus.
Det är inte några språng direkt som vi tar, utan svettiga och stånkande, men hänförda av utsikten, forcerar vi den gamla trappan, troligtvis anlagd av greker, inte fenicier. Sjuhundrasjuttisju steg, säger Munthe. En miljon, gissar jag.
[caption id="attachment_6757" align="aligncenter" width="225"]

Villa San Michele är byggd ovanpå en romersk villa och Munthe säger sig ha gjort en hel del anmärkningsvärda fynd av skulpturer och kolonner på platsen, vilka han inkorporerat i husbygget. I Boken om San Michele berättar han om hur han siktat ett medusahuvud på havsbottnen från sin villa, visserligen med kikare, och därefter låtit hämta upp det. Och hur han i en dröm haft en uppenbarelse om en sfinx i en romersk villa i Calabrien, varpå han farit för att söka efter den - och funnit den. Men de romerska och etruskiska antika föremålen i hans hus är troligen anförskaffade på annan ort, menar sakkunniga. Och för en arkeolog erkänner Munthe utan omsvep att han köpt det mesta hos antikhandlare i Rom och Neapel. Med detta inte sagt att vi inte kan se det som en riktigt fin antiksamling i ljuv miljö. I loggian sitter romerska gravinskrifter på väggarna, i trädgården finns urnor och altare. I skulpturgalleriet föga förvånande - skulpturer.
[caption id="attachment_6755" align="aligncenter" width="225"]

[caption id="attachment_6756" align="aligncenter" width="225"]

[caption id="attachment_6754" align="aligncenter" width="225"]

På takterrassen i caféet får vi vår belöning. Rosévinet svalkar gott i strupen och den kapresiska salladen med söta tomater och mozzarella ger oss nya krafter. Trehundra meter nedanför ligger Neapelbukten gnistrande blå med Vesuvius i fonden. Löjligt vackert.
[caption id="attachment_6753" align="aligncenter" width="225"]

Hej Hanna och Sofia,
SvaraRaderaJag skulle gärna vilja ha kontakt med er gällande sponsring, men hittade ingen emailadress. Skulle ni kunna skicka mig ett mail så svarar jag med mer information.
Vänligen
Jonas
Hej Jonas!
SvaraRaderaKontakta oss gärna med mer information genom kontaktformuläret som du viker ut genom att klicka på "Contact" i den grå fliken på vänstersidan av vår blogg. Annars är du välkommen att lägga in din egen mailadress när du publicerar en kommentar här så svarar vi dig i ett separat mail. :)
Mvh
Sofia