Fortsätt till huvudinnehåll

Terrace Beach Resort - Hotellet i Side


Man (vi) tilltalas på tyska av både personal och medgäster på hotellet. Det tar ett tag att vänja sig vid men Anders skoltyska verkar fräscha till sig ganska snabbt. Inte min men den var aldrig något att skryta med och vi klarar oss bättre utan den. Vi förstår att vi är undantaget, vi hör svenska endast en eller annan gång till. Tyskan är ändå att föredra, jag blir lätt obekväm med andra svenskar omkring mig på semestern.


Sofia vid poolen  En kvarglömd leksak
Turkisk afton  Bron över floden...


Vi sticker också ut åldersmässigt men då vi varken har så mycket gemensamt med inbitna småbarnsföräldrar (än mindre deras småttingar) eller med dem som åker utomlands endast för fest så smälter vi kanske ganska bra in i pensionärsgänget på Terrace Beach Resort. Jag misstänker att barnfamiljerna och festprissarna kommer senare, skolorna har inte slutat än och semestrar har kanske inte påbörjats.


Hissen är grymt långsam på hotellet. Det är nog också det enda vi kan klaga på, om det nu ska klagas. Vi har det toppenfint och allt är fräscht, omhändertaget och väldigt, väldigt trevligt. Poolen har det mesta, vattenrutchkanor för barn (som knappt syns till) eller för djärva vuxna, lekaktiviteter och vattengympor för den som vill aktiveras vi ser också andra omkringaktiviteter, pilkastning, gemensamhetsdans och disco för de lite yngre. Vi nöjer oss att betrakta skådespelet och känner oss tillfreds med det. Alla verkar nöjda med vad de får.


Anders slappar också  En liten drink (GT)
Rutschkanorna vid Terrace Beach Resort  Solstolar på kvällen

Vårt rum är också helt fantastiskt. Som en liten lägenhet fast utan kök (bara minibar) men istället kan vi njuta av en lagom balkong och utsikt åt både pool-livet och havet. Alltid välstädat, ej vår förtjänst, och tyst från korridorstök och grannar. Olika vikningar på överkastet varje dag och, det där som ofta saknas, både tillräckligt med galgar/garderober och en helfigursspegel. Tjejer, ni fattar ;).


Lobbyn på Terrace Beach Resort  Sofia i sovrummet

Både service och mat är till mer än belåtenhet. Veckan som Solresors resereporter gör mig och mitt goda resesällskap gott och vi hade kunnat tänkt oss Turkiet ett par dagar till. Kanske ännu en utflykt, kanske en dag i solstolen. Glada ansikten, "Guten Morgen", "Bitte schön" och "Guten Apetit"!


Guten Apetit!  Poolen

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gotland med en nybyggd cykel och ett ömt knä

Södra Hällarna strax utanför Visby. Foto: Anders Karlsson Han spretar med fingrarna på sin stora hand och sträcker ut den mot min. ”Vi har nästan inte hunnit gå så här någonting under den här resan.” . Jag tar den och och tänker att hans konstaterande är rätt. Det är inte lätt att gå hand i hand när man hela tiden sitter eller kånkar på varsin cykel. Vi går således vidare ut mot stupen på Södra Hällarna alldeles utanför Visby, hand i hand. Cyklarna vilar från oss i ett buskage lite längre ifrån. Där vi strosar finns inga träd utan bara ett kargt landskap där vinden minst sagt får upp farten och vi är försiktiga när vi närmar oss kanten, så att en kastby inte helt plötsligt skulle putta ut oss. Den har visst kommit med åldern tänker jag, den där försiktigheten. Blåsten är kall även även om solen skiner. Den stora handen värmer dock inte bara utom- utan även inombords.

Fuerteventura - en paus från verkligheten

Minnet av sol mot hud och hur sanden känns när jag gräver i den med tårna. Läkande promenader längs strandpromenaden med sol i ögonen och vind i håret. Familjen har drabbats av ännu en förlust och en semester som inte går att avboka blir en välbehövlig paus från en obeveklig verklighet. Jag ser i spegeln att solbrännan sitter kvar, men tillbakakastad i minnen av liv som inte längre finns, som ligger i drivor i lägenheten som ska tömmas, måste jag påminna mig om hur okomplicerat det kan vara att ligga på en strand och bekymra sig endast om hur hög solskyddsfaktor man ska välja och hur man ska lägga upp strategin för middagsbuffén. Några bilder från en vecka på Fuerteventura hjälper mig att komma ihåg. [caption id="attachment_8291" align="aligncenter" width="300"] Strandliv[/caption] [caption id="attachment_8296" align="aligncenter" width="300"] Stranden i Caleta de Fuste[/caption] [caption id="attachment_8299" align...

Tavira och ensamheten i Algarve

Ett foto publicerat av Longboard Lady (@_longboardlady_) Maj 18, 2015 kl. 1:32 PDT Portugal Jag sprätter till, har visst halvslumrat på min storblommiga, gula sarong och det syntetiska materialet har blivit blött av min svett. Undrar hur länge jag legat där? Jag skulle kunna se efter på mobilen men vill inte riktigt, båten tillbaka till fastlandet går inte förrän om många timmar, det är jag i alla fall ganska säker på. Solen bränner på huden men när jag sätter mig upp kommer vinden kommer med svalka. Det är skönt med både ock. Det är maj för exakt ett år sedan och jag har skavsår under fötterna och mellan tårna. Ihla de Taviras sand har nött på mina trotjänare under timslånga promenader på en nästan öde strand. Det var just det här jag önskade mig själv när jag bokade den där resan till Algarvekusten i Portugal någon vecka tidigare. Att få vara själv alltså, inte skavsåren då de gör ganska ont. Just östra Algarves öde och vidsträckta stränder på öar dit båttrafiken för säsongen inte r...