Trollhättan och Sandran

En liten minisemester på ledig "mitt-i-veckan-tid" och en tågresa till en saknad vän är inte så dumt ibland. När Sandror flyttar ifrån staden (Borås) och veckor och månader bara passerat utan hennes sällskap så blir glädjen stor när hon möter upp mig vid den lilla järnvägsstationen i Trollhättan där hon nu satt bo med man och liten flicka.

Vi fikar länge på Trollhättans (enligt Sandra) enda caféalternativ, Strandgatans Bistro, och därefter blir det hus- och terassliv i villaområde med grill som redan tänts på av mannen och en doft av "bränd gris" (mannens uttryck) möter oss i trappen.

Kvällen är lång och pratsam och sangrian slinker lätt ner. Det är tröttheten, sommarnattskylan och myggen som till sist lockar in oss till värme och sköna kuddar att vila huvudet på. Jag somnar direkt i en tältsäng bland leksaksspisar och färgglada böcker i ett utlånat barnrum.

Jag vaknar av ljudligt barnprat och snickare i köket. Det känns hemtrevligt och välkommet och med frukost i magen tar vi ännu en vända till staden med cafét och en guidad runda av Sandra-vännen i ett Trollhättan som jag hoppas komma tillbaka till innan ett år till har passerat.

Tack för vin och mat och prat och tältsäng! Tack för frukost, barnrumslån och vänskap!